Skor längtar ut

Skeptikerna och pseudovetenskapen

2011-09-09T01:02:00.001+02:00

Snubblade in på Nymchens Noteringar där Åsa (åtminstone delvis) sätter ord även på varför jag själv aldrig har känt en dragning att engagera mig i föreningen Vetenskap och Folkbildning eller i "skeptikerrörelsen". - Missförstå mig rätt, jag är helt för vetenskap, folkbildning och skepticism men jag gillar inte riktigt tonen man åtminstone ofta ser i debatten. Åsa skriver:

Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.

I kontrast till dessa noteringar kan man ställa Torbjörn Fagerströms och Dan Larhammars dundrande debattartikel om att "Granska pseudovetenskapen" som publicerades häromdagen i UNT. (TF är överhuvudtaget mycket för att dundra i sina debattartiklar har jag lagt märke till). - Naturligtvis har Torbjörn och Dan rätt - det vore önskvärt att inte journalister hade ett så okritiskt förhållningssätt till pseudovetenskap, om inte förtroendet för vetenskap minskade i samhället etc. - Men hur når man dit? Genom att skrika om rättning i leden? - Jag skulle tro att det krävs lite annorlunda tillvägagångssätt...

Själv har jag valt att inte granska pseudovetenskap i någon större utsträckning på den här bloggen (med ett eller annat undantag) och detta delvis av samma bevekelsegrunder som jag har valt att inte diskutera/kritisera religion eller religiösa föreställningar. - Dels känns det i ärlighetens namn lite utsiktslöst (ett Sisyfosarbete) och dels så finns det ju redan gott om bloggar som ägnar sig åt bådadera. - Mitt intryck är dock att för 90% av dem är målgruppen mestadels de redan frälsta (eller kanske snarare då de ofrälsta i de här fallen). Man försöker aldrig på allvar möta sina meningsmotståndare och då kan man ju fråga sig vad som är poängen med det hela?

Ja, jag borde utveckla mina resonemang vidare - men även nattugglor som jag måste sova :)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, skeptiker, pseutdovetenskap

Bloggverkstadsreflektioner

2011-09-07T18:20:00.000+02:00

OK, jag var som sagt på bloggverkstad i SLU:s regi i förmiddags - med undertiteln "för dig som vill blogga på arbetstid". Jens Sundström (som startade Forskarbloggen) och Åsa Larsson på Ting och Tankar pratade om sina erfarenheter av att starta och driva forskarbloggar. Och även SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus informerade lite grann om vad som gäller.

Åsa Larsson förmanar potentiellt blivande bloggare - lägg märke till att vi hade med oss verksamhetsorterna Umeå, Alnarp och Skara via weblänk till vänster, samtliga orterna syntes dock vara obebodda.

Tanken med seminariet var väl att rekrytera nya skribenter till forskarbloggen och att locka några andra anställda att starta bloggar under SLU:s än så länge relativt glest befolkade bloggportal som ett sätt att bedriva den tredje uppgiften. Kunde ju t.ex. vara vettigt för några av de centrumbildningar som vi har på SLU och som bl.a. har som uppgift att ägna sig åt samverkan. Själv såg jag det väl kanske mest som en inspirationsdag som kanske skulle kunna få mig att få ändan ur vagnen och skriva något vettigt igen.

Som mina trogna läsare (har jag några sådana kvar?) förmodligen har märkt så har ju den här bloggen närmat sig det tillstånd som brukar beskrivas som bloggdöden. Ett stilla borttynande, knappast på grund av brist på engagerande ämnen att skriva om utan snarare då på grund av att det har varit skönt att slippa bry sig. Om man har skor som längtar ut och en allmän oförmåga att hålla sig till Åsas gyllene regel nr 2 (se bilden ovan) så förstår ju var och en att man inte i längden kan spendera all den tid framför datorn som krävs för att köra bloggen på helfart.

Jens Sundström betraktar åhörarna -
det var kanske 15 st där.

Hur var verkstaden då? - Ja, kanske inte så mycket nyheter för en gammal bloggare som jag. Jens berättade om forskarbloggen och drev linjen att det borde vara meriterande att blogga dvs. i klarspråk belönas från universitetet på samma sätt som t.ex. bokkapitel som brukar ge en slant till institutionerna när statsanslaget fördelas ut.

Frågan om det är OK att blogga på arbetstid besvarades med ett "Ja" från prorektor (som själv bloggar tillsammans med rektor - låt vara synnerligen sporadiskt)- det gäller dock att man måste få ett godkännande från sin närmaste chef (som ju kan vara nog så svår att identifiera på ett universitet).

Åsa kom med ett antal goda råd - den intresserade kan ju kolla in hennes bloggskola för att ta del av fler än dem som syns på bilden - och liknade slutligen bloggen vid en digital täppa som man sår frön och rensar ogräs i. Det senare fick mig att dra på munnen då jag tänkte på analogierna mellan min egen odlingslott och min blogg - mycket ambitioner och alltför lite nedlagd tid i båda fallen - turligt nog har iaf. inte bloggen översvämmats av lika mycket ogräs som täppan när den legat i träda. Återstår att se om det går att så något i denna tundra (bloggen alltså - i täppan växer det även en del godsaker) :)

En intressant fråga som väcktes är om bloggarna kanske har spelat ut sin roll idag? För några år sedan var det ju nytt och häftigt att blogga och det räckte med att skriva några halvtaffliga inlägg så blev man plötsligt intervjuad i medier och inbjuden till diverse evenemang (har egen erfarenhet av det). Idag kanske det är lite kärvare - speciellt att starta upp en blogg? - Vet inte om jag är rätt person att besvara det då jag inte riktigt har hängt med i bloggosfären på sistone, men klart är väl att speciellt mediernas initiala kärleksaffär till bloggarna har lagt sig. Däremot så tror jag fortfarande att om man skriver bra och om något intressant så blir man läst.

Det viktigaste är väl kanske inte heller hur många läsare man når ut till eller hur många som kommenterar ens inlägg utan vilka som läser din blogg och om de tar till sig av vad du skriver - åtminstone är det så för mig. Mer om varför jag bloggar hittar ni i ett gammalt inlägg här - för dagen finner jag det ganska välformulerat. Jag har heller inga planer på att publicera den här bloggen under SLU:s bloggportal - jag föredrar att skriva som en privatperson snarare än som en myndighetsperson - på så vis kan ingen (annan än jag) censurera min åsikter och då är ämnesvalet helt fritt - då är det också roligast att skriva!

Däremot kan det nog hända att jag bidrar med fler poster till Forskarbloggen framöver om jag har något på G som jag tycker passar - och dessa poster kan det nog hända att jag plitar ned på arbetstid.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggande, forskarbloggen, SLU,

På bloggworkshop

2011-09-07T11:20:00.003+02:00

Sitter just nu på SLU:s bloggworkshop. Tog så klart med mig datorn för att kunna skriva ett inlägg under tiden. Tyvärr så lyckas jag inte koppla upp mig via nätverket - men det vore ju själva fanken om man inte skulle kunna publicera något (vad vore man annars för bloggare) - detta kommer därför via den något för osmarta mobilen.

Fler reflektioner från workshopen kommer senare

Hur tillväxt egentligen ska klara jordens miljö och klimat

2010-11-28T17:16:00.004+01:00

Det är egentligen ganska enkelt: IPAT.

Human Impact(I) = Population(P) x Affluence(A) x Technology(T).

Dvs. människans påverkan på miljön bestäms av hur många vi är, hur rika vi är och hur effektivt vi utnyttjar våra resurser.

Under 1900-talet har vi blivit fler och rikare (vi har haft tillväxt) och vi har haft en fantastisk teknologisk utveckling som har bidragit till att vi utnyttjar våra resurser mycket effektivare - och som en följd av dessa förändringar har vår påverkan på jordens miljö och klimat ökat enormt mycket. - Varför? - Jo, därför att de negativa effekterna av befolkningsökning och ekonomisk BNP-tillväxt vida har överstigit de positiva effekterna av teknikutvecklingen.

Efter en första slarvig genomläsning av Bo Ekmans debattartikel i DN fick jag intrycket av att hans lösning på våra miljöproblem är att ordinera mer av samma sak som skapade dem (förmodligen stirrade jag mig blind på den iögonfallande titeln). - Det vore naturligtvis inte riktigt klokt någonstans om det vore så!

Efter en noggrannare genomläsning så tror jag mig förstå att det han menar (men inte explicit uttrycker) är att vi behöver omdefiniera vad vi menar med ekonomisk tillväxt och också värdera den miljöpåverkan våra ekonomiska aktiviteter medför. Dvs. samma sak som jag har framhållit här på bloggen tidigare (t.ex. här, här och här).

Den tillväxt som Ekman menar ska klara jordens klimat och miljö är alltså inte den tillväxt vi normalt menar när vi diskuterar tillväxt idag! Det är inte ännu mer av BNP-tillväxt som efterlyses. (Åtminstone så hoppas jag att denna min tolkning är korrekt för annars är låter det som sagt inte riktigt klokt).

En annan märklighet är att Ekman tycks förutsätta att ekonomisk tillväxt krävs för att teknikutveckling ska vara möjlig. Detta är som Cornucopia påpekar inte fallet.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, miljö, tillväxt, Bo Ekman, IPAT, BNP

Craig Venter skapar baktericeller med helt syntetiskt genom

2010-05-20T22:48:00.005+02:00

I en studie som publiceras idag i Science (pdf) beskriver Craig Venter m.fl. medarbetare hur de har lyckats ersätta genomet i bakterieceller av arten Mycoplasma caprifolium med ett helt syntetiskt genom (Mycoplasma mycoides JCVI-syn1.0).

Detta är fortsättningen på den studie man publicerade häromåret där man transplanterade ett helt (naturligt) genom från M. mycoides till M. caprifolium och därmed "bytte art" på bakterien.

När det nya genomet förs in i värdcellen avläses det av cellens maskineri och bildar proteiner och andra byggstenar. Efter ett antal generationer (vilka ju passerar ganska snabbt i en bakteriekoloni) finns inga spår kvar av ursprungscellen och dess komponenter - och man har i princip skapat en helt syntetisk bakterie. För att använda den datorliknelse som forskarna själva använder i artikeln: "den nya mjukvaran bygger sin egen hårdvara".

Det syntetiska genomet kan designas så att den skapade bakterien får de egenskaper man önskar. Craig Venters uttalade mål är att skapa celler som är optimerade för att producera biobränsle från luftens koldioxid - men jag kan tänka mig oerhört många olika framtida applikationer för denna teknik. I princip ger det oss möjligheten att använda bakterieceller som små specialdesignade kemiska fabriker - för biobränsleproduktion, vattenrening, läkemedelsproduktion etc.

En potentiell svårighet som jag ser med designade celler är hur man ska undvika att de evolverar när de väl kommer ut till praktisk användning. Om man designar en cell som är optimerad för att fånga in koldioxid och producera biobränsle så är det förmodligen inte den cell som samtidigt är bäst på att replikera sig - det finns en uppenbar risk att man förlorar den önskvärda egenskapen efter några generationer. Detta kan säkert kontrolleras genom ständiga "omstarter", kontrollerade odlingsbetingelser eller på något annat fiffigt vis men kan säkerligen vara en stor svårighet vid storskaliga tillämpningar.

Det är frestande att tala om att "skapa liv" i sammanhanget - jag tycker dock att det finns en tydlig filosofisk distinktion mellan att skapa en cell som kontrolleras av ett syntetiskt genom och att skapa liv - även om distinktionen ju är något svår (det medges) - men man startar ju trots allt med en redan befintlig cell.

Att göra motsvarande sak för eukaryoter kommer att vara mer komplicerat eftersom genomen är större och både djur och växter dessutom innehåller genetiskt material i mitokondrier respektive kloroplaster - men det låter sig säkert göras på lite sikt.

Avslutningsvis låter vi väl Craig Venter själv beskriva studien i en intervju med tidskriften Science:

Läs även: Science News, Dot Earth, DN, Craig Venter Institute, Patrik Lindenfors

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, biologi, syntetisk biologi, liv, mikrobiologi, genetik, Craig Venter

Bisfenol A förbjuds i nappflaskor?

2010-05-10T21:38:00.004+02:00

Så har det då tydligen blivit dags för ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor.

Ethel Forsberg, generaldirektör på kemikalieinspektionen, tyckte i en intervju med SvD att användningen av bisfenol A borde begränsas (och förtydligade i Aktuellt att försiktighetsprincipen bör gälla och användningen av bisfenol A förbjudas i nappflaskor - "som ett första steg"). Miljöministern hakade på och utlovade ett svenskt förbud mot bisfenol A i nappflaskor (oklart när och hur det genomförs) förutsatt att EFSA inte kommer fram till rätt slutsats i sin förnyade riskbedömning.

Detta med att politiker föregriper EU-organens riskbedömningar är jag inte så säker på att jag är generellt förtjust i - men i det här fallet tycker jag att det är motiverat och föreslog ju själv samma sak här på bloggen redan 2007.

Ska för övrigt bli intressant att läsa EFSA:s förnyade riskbedömning (mer om deras pågående arbete här). - Jag är inte så säker på att kunskapsläget blivit så mycket klarare när det gäller bisfenol - den som är intresserad av varför inget beslut har fattats om att begränsa användningen tidigare (för den som tittar på SvD:s grafik kan det ju te som rätt så gåtfullt) uppmanar jag att följa några av länkarna i mina tidigare inlägg om saken.

En annan intressant översikt som bl.a. förklarar varför många studier som påvisat negativa effekter har tillmätts mindre vikt i riskbedömningarna hittade man i april i Nature News.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bisfenol A, nappflaskor, riskbedömning

Kött är en ungefär lika stor klimatbov som tidigare

2010-04-08T23:02:00.009+02:00

Vet inte om ni sett någon av artiklarna (Sydsvenskan, SvD, TV4, Aftonbladet) som basunerar ut att kött inte (längre) är någon stor klimatbov?

Jag kollade upp vad som stod i artikeln:

“Dietary choices and greenhouse gas emissions – assessment of impact of vegetarian and organic options at national scale” in Progress in Industrial Ecology – An International Journal, Vol. 6, No. 4, pp 340-354

Vad gjorde man?
Författarna har utifrån uppskattningar i litteraturen över livsmedelsproduktionens och konsumtionens växthusgasutsläpp räknat på konsekvensen av omställning mellan några finska kostscenarier (business as usual, vegetariskt, veganism etc.). Studien bidrar alltså egentligen inte med så mycket nytt angående kostens miljöpåverkan utan slår bara ut vad det handlar om i det finska fallet.

Vad kom man fram till?
Att minska sin köttkonsumtion har en mycket stor effekt på utsläppen från livsmedelsproduktion/konsumtion. Att övergå från en normal finsk kost till en helt vegansk kost halverar utsläppen av växthusgaser (från 1692 till 879 kg koldioxidekvivalenter/år - under förutsättning att all produktion sker i Finland). Om man däremot uttrycker detta som en reduktion av hushållens totala växthusgasutsläpp (där livsmedelskonsumtion ju bara utgör en del) blir siffran betydligt blygsammare: 7,5% reduktion.

Diskussion och funderingar
7,5 % bedömer jag som ganska rimlig uppskattning och inte på något sätt som särskilt överraskande. Jag fick själv fram en liknande siffra när jag häromåret gjorde en enkel uppskattning (på forskarbloggen) av hur mycket man skulle kunna reducera sin miljöpåverkan genom att skippa köttet. Min egen uppskattning låg på 1-1,5% reduktion av miljöpåverkan (räknat som ekologiskt fotavtryck) för en slopad köttdag - dvs. ungefär 7-10,5% reduktion för en helt köttfri diet. (Nu väger ju ett ekologiskt fotavtryck in även andra aspekter än växthusgasutsläpp - men å andra sidan räknade jag ju snarare på ett vegetariskt än veganskt alternativ så felen kanske jämnar ut sig?).

Om 7,5 % reduktion är mycket eller lite får ni bedöma själva (personligen tycker jag det är ganska bra). - Denna siffra kommer att också vara betydligt högre i fattigare länder där kosten utgör en större andel av hushållens totala konsumtion.

En aspekt som lätt glöms bort är att det problematiska med köttproduktionen inte i första hand är att den släpper ut så mycket växthusgaser utan att den är så extensiv (växthusgasutsläppen är enligt studien en bieffekt av detta). Det går helt enkelt åt väldigt mycket mer odlingsmark för att mätta lika många munnar med kött som med vegetarisk föda - detta är (och kommer alltmer att bli) problematiskt ur ett rent livsmedelsförsörjningsperspektiv.

För att summera: kött är klimatbov i ungefär lika stor utsträckning som den var tidigare och det finns alltså fortfarande gott om skäl att minska på sin köttkonsumtion. - Och nej, jag är inte själv var sig vegetarian eller vegan.

Tillägg 9/8: Klotet och vetenskapsradion rapporterar idag balanserat och bra om siffrorna. (Och anger dessutom en referens till studien - plus i kanten!)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, kött, koldioxid, konsumtion, livsmedel, intressant, artiklarna hittades via Geobastard

Det allra minst produktiva odlingssystemet

2010-01-01T13:53:00.006+01:00

...är förmodligen skyttegraven. Och under 2009 kunde den som läste alla debattartiklarna som propagerade för och mot ekologisk lantbruk lätt få för sig att det var just i skyttegraven som forskarna på SLU kände sig allra mest bekväma. Därför kändes det ju spännande när SLU i början av december bjöd in till debatt om ekologisk odling och hållbar utveckling där de flesta av kombattanterna (på rektors order och i försoningens tecken?) var närvarande. Har du inget bättre för dig på nyårsdagen så rekommenderar jag att du tar och tittar på föreläsningarna från seminariet som nu har lagts ut på nätet.

Frågan om hur vi ska kunna föda en växande befolkning på ett hållbart sätt i framtiden är ju minst sagt en brinnande viktig fråga. Detta poängteras inte minst av f.d. IFAD-presidenten Lennart Båge i hans introduktion. Mycket talar för att livsmedelsförsörjningsfrågan inom några år kommer att klättra rejält på den politiska dagordningen.

FAO förutspår att vi måste producera 70% mer livsmedel år 2050 jämfört med idag och att 90% av denna ökning ska komma från ökad produktivitet. Samtidigt som produktiviteten måste öka måste vi minska jordbrukets miljöpåverkan. "Producing more while impacting less" - som slagordet heter på engelska. Ökad produktivitet, minskad kväveutlakning, mindre påverkan på klimatet och en bibehållen biologisk mångfald. Är detta möjligt? Och är en omställning till ekologiskt jordbruk svaret?

- Personligen är jag minst sagt skeptisk: mitt intryck av ekologisk odling är att det mer handlar om "Impacting less (locally) while producing less". Vilket kan vara helt OK att ägna sig åt så länge man har ett överflöd av mat eller jordbruksmark, men kommer bli allt svårare att försvara etiskt ju mer framtiden liknar det av FAO utmålade scenariot. Om ni tittar igenom presentationerna från seminariet kommer ni att få höra (eller kunna tolka in) både några ja och några nej som svar på ovanstående frågeställning från forskarna på SLU.

Nu är ju inte jag något utpräglad kritiker av ekologisk odling heller - på vissa jordar och i vissa odlingssystem är produktiviteten jämförbar eller rentav bättre och där ser jag inget som hindrar att man även framledes producerar ekologiskt. Mitt eget recept på framgång heter (som så ofta) pragmatism! Plocka godbitarna, oavsett från vilket odlingssystem de nu råkar komma, utför de åtgärder som krävs och det som har effekt för att öka produktiviteten och minska miljöpåverkan, bejaka såväl nya tekniker (som t.ex. modern växtförädling, eller biologisk bekämpning) som småskaliga lösningar, inför nya sätt att sluta kretsloppen, väg fördelar mot nackdelar etc. - men ha inte som utgångspunkt att ett problem ska lösas på ett på förhand givet sätt utan utvärdera alla åtgärder på ett vetenskapligt sätt.

Glöm inte heller bort fördelningsfrågorna eller att arbeta med drivkrafterna bakom behovet av ökande produktion: en ökande global befolkning som blir allt rikare och konsumerar allt större andel kött och mjölk. Om vi inte lyckas stävja befolkningsökningen så kommer vi år 2050, förutsatt att vi uppnår produktionsmålen, att snopet få konstatera att vi kommer att behöva fördubbla produktionen igen fram till år 2100.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, jordbruk, framtid, ekologisk odling, hållbar utveckling, debatt, intressant

Skor längtar ut önskar god jul!

2009-12-23T18:47:00.006+01:00

God jul på er! Såhär ser det ut där jag håller till:

Och när vi nu för en gångs skull får njuta av en riktigt vit jul - vad passar bättre än att påpeka för era häpna släktingar att bildningen av en inte oäven andel av de nedfallande snöflingorna förmodligen har katalyserats av fryspunktsnedsättande bakterier?

En av de vanligast förekommande arterna är växtpatogenen Pseudomonas syringae som förutom att förorsaka frostskador hos växter alltså även kan tjänstgöra som iskärna i atmosfären.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, jul, snö, bakterier, iskärnor, snöbildning, frostskador

Överenskommelsen i Köpenhamn

2009-12-19T11:30:00.004+01:00

Fiasko eller misslyckande? - Döm själva: New York Times publicerar texten i sin helhet.

Tillägg: om man vill få lite insyn i hur det gick till på mötet när förslaget debatterades är det också mycket informativt att läsa det utdrag från minnesanteckningarna som Andy Revkin publicerar på Dot Earth.

Läs även andra bloggares åsikter om COP15, klimat, miljö, FN, Köpenhamn

Mer oaddresserad direktreklam än tidning

2009-12-07T21:58:00.005+01:00

Jag tillhör (föga förvånande) den i antal ökande kategori svenskar som har valt att sätta upp en "Nej tack till reklam!"-skylt på sin brevlåda för att slippa översvämmas av oadresserad direktreklam (s.k. ODR). Tyvärr så har de sluga reklam-marodörerna nu i allt högre utsträckning börjat smyga med sina reklamblad inuti tidningen jag prenumererar på - som om det inte vore illa nog att själva tidningen till största delen tycks bestå av reklam...

Efter invägning av dagens nummer kunde jag konstatera att tidningen (A och B-del tillsammans) väger 120 g och att den instuckna oadresserade direktreklamen (uselt maskerad som annonsbilagor) väger 124 g. Jag får alltså mer ODR än tidning - trots att klisterlappen på min brevlåda sitter väl synlig och väl knappast är svår att tolka?

Såvitt jag kan begripa är det dessutom både olagligt och tydligt i strid med direktmarknadsföringsbranschens (SWEDMA:s) egna etiska riktlinjer att dela ut ODR på det här sättet till hushåll med Nej-tack-skyltar.

I det av SWEDMA utgivna dokumentet "God sed för ODR" kan man utläsa följande:

"2. Respekt för mottagarnas önskemål; Nej Tack-skyltar
Vid framställning och distribution av ODR är det en grundläggande princip att meddelandena inte skall delas ut till hushåll som vid sitt brevinkast/postlåda satt upp en Nej Tack-skylt."

och vidare under avsnitt 2.1 Undantag från Nej Tack-skylt:

periodisk skrift (gratistidningar/publikationer) med mer än en obetydlig mängd redaktionell text och för vilken finns utgivningsbevis.
samproducerade delar av eller kommersiella bilagor till en periodisk skrift (enligt närmast föregående punkt) som har samma format eller papperskvalitet och som tydligt kan anses vara en del av den periodiska skriften

UNT som innehåller mer än en obetydlig mängd redaktionell text (och dessutom är adresserad) är alltså OK. Men det övriga materialet som varken är samproducerat, har samma format eller papperskvalitet eller på tydligt sätt kan anses vara en del av UNT (alldeles oavsett om det står annonsbilaga med små bokstäver på ONOFF-bladet eller ej) - är alltså inte undantaget från Nej Tack-skylten! Det är svårt att göra någon annan tolkning.

I marknadsföringslagen (2008:486) kan vi dessutom läsa följande något kryptiska paragraf:

21 § En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.

Där 19 § beskriver olika sätt av marknadsföring genom e-post, telefax och dylikt - och där alltså "andra metoder" syftar på t.ex. vanlig post - och där den "fysiska personen" alltså är jag och där min "Nej tack till reklam!"-skylt rimligtvis borde vara ett exempel på att jag tydligt motsätter mig att metoden oadresserad direktreklam används...

Jag tänkte skicka in en anmälan till DM-nämnden - reklambranschens självsanerande organ så får vi se hur det går. Men frågan är - vem är det som är skurken? UNT, deras distributionsbolag eller är det ONOFF och ICA Kvantum?

Läs även andra bloggares åsikter om reklam, miljö, direktreklam, UNT, oannonserad direktreklam, ODR, intressant

Kort referat från SLU:s seminarium om ekologisk odling och hållbar utveckling

2009-12-03T21:06:00.003+01:00

...(ett något torrt sådant) hittar den intresserade på SLU:s hemsida. Där kommer även en videoinspelning av evenemanget att läggas upp vad det lider. Det var ju ganska trevligt att få möjligheten att höra både kritikerna av och förespråkarna för den ekologiska odlingen vid ett och samma tillfälle - samt att för en gångs skull få ha en ordentlig debatt på universitetet om framtidens utmaningar för jordbruket.

Mina egna, lite mer kritiska, reflektioner kring det hela får ni ge er till tåls med lite mer - känner mig inte riktigt manad att skriva ihop något i kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, ekologisk odling, uthålligt lantbruk, jordbruk,

Odlingssystem med högre diversitet ger högre produktivitet

2009-12-01T22:31:00.004+01:00

Malin på Vetenskapsnytt rapporterade ju häromveckan om sociala växter och om en studie som visade att växter kan "känna igen" närbesläktade artfränder och allokera kol olika beroende på om de växer bredvid "släktingar" eller "främlingar". Vi funderade båda över vilken praktisk betydelse graden av inomartsdiversitet skulle kunna tänkas ha för skördenivåerna i vårt vanliga jordbruk.

Men frågan är om inte diversitet i betydelsen högre antal arter kan ha en större betydelse? En ny studie som har publicerats i PLoS ONE, "Crop Diversity for Yield Increase", har undersökt just den saken - och som titeln skvallrar om funnit att odlingar med högre diversitet har högre produktivitet.

Högre diversitet i detta fall innebar att man odlade två stycken olika grödor tillsammans (i omväxlande rader - inte huller om buller) - vilket för vissa kombinationer ledde till substantiellt högre skördar per ytenhet än om grödorna odlades var för sig.

Att diversitet är positivt korrelerad till produktivitet har tidigare observerats för andra typer av växtsamhällen. Anledningarna spekuleras vara bättre kväveutnyttjande (rötter på olika djup och/eller tidsmässigt komplementärt näringsupptag), gynnsammare mikroklimat och sämre spridning av växtsjukdomar t.ex.

Naturligtvis finns det också faktorer som bidrar till att det kan vara svårt att plocka hem vinsterna från ett högre producerande och mer biodiverst system. Det kan kräva en högre arbetsinsats och vara opraktiskt att sköta rationellt - inte minst med den maskinpark som de flesta jordbrukare sitter på idag som är bättre anpassad för att sköta stora monokulturer. Det kan naturligtvis också vara som så att ett mer produktivt system kräver en högre insats av näring - vilket ju kan vara problematiskt.

Men visst finns det potential för utveckling - och i många utvecklingsländer med mer småskaliga odlingssystem går det att dra nytta av slutsatserna redan idag.

Källor:
Li C, He X, Zhu S, Zhou H, Wang Y, et al. (2009) Crop Diversity for Yield Increase. PLoS ONE 4(11): e8049. doi:10.1371/journal.pone.0008049

Jasper van Ruijven and Frank Berendse. (2005) Diversity–productivity relationships: Initial effects, long-term patterns, and underlying mechanisms. PNAS 102:695-700. doi:10.1073/pnas.0407524102

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, jordbruk, odlingssystem, diversitet, lantbruk, produktivitet

Den nya influensan muterar...

2009-11-23T19:54:00.006+01:00

Jag slängde en förströdd blick på ett av anslagen som varnar för svininfluensan som sitter uppe på institutionen... men vänta... någonting var fel...

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, H1N1, mikrobiologi, julfest

Varför jag blir tillsvidareanställd men inte får bli anställd som forskare

2009-11-21T16:55:00.007+01:00

Diskuterade ju häromdagen några av avigsidorna med dagens system för forskningsfinansiering och även Martin på Under lagerbladet hakade på diskussionen.

En konsekvens av systemet är att universiteten har varit mycket restriktiva med att tillsvidareanställa externfinansierade forskare eftersom det är mycket osäkert om de kommer att dra in tillräckligt med forskningsmedel för att kunna finansiera sina egna löner framöver. I första hand ges man alltså en tidsbegränsad anställning (just nu är jag t.ex. anställd som forskare t.o.m. årsskiftet). Det där är något som man har kommit att betrakta som ganska normalt - och det är åtminstone tydligt (när pengarna är slut får man gå).

Den 1:a januari 2007 trädde dock en ändring i LAS gällande så kallad allmän visstidsanställning i kraft: efter två år övergår en tidsbegränsad anställning hos en arbetsgivare numer automatiskt i en tillsvidareanställning. Och konsekvenserna av dessa regler har debatterats livligt på universiteten, några exempel har man kunnat läsa om i SULF:s medlemstidning (SULF1; SULF2; SULF3) - artiklar som tycks karakteriseras av en bristande lyhördhet hos SULF:s företrädare för den oro som finns hos de som har tidsbegränsade anställningar. Konsekvenserna för min egen del är att det börjar bli dags att bli "inlasad" (alternativt uppsagd då).

Parallellt har det pågått en diskussion inom akademin om hur karriärvägen efter doktorsexamen ska göras mer transparent. Man tänker sig att man ska följa en förutbestämd karriärväg - det som kallas tenure track. Efter doktorsexamen ska man satsa på en post-dok, därefter ska man få en fyraårig tjänst som forskarassistent och därefter ska man erbjudas en tillsvidaretjänst som lektor eller forskare. I linje med dessa tankar har NL-fakulteten på SLU beslutat att man inte ska tillsvidareanställa någon som forskare om de inte är docenter (man förväntas uppnå docentkompetens under sin period som forskarassistent). Själv passar jag dock inte riktigt in i mallen utan har istället helt enkelt fortsatt som forskare efter doktorsexamen. Jag är ju dessutom till hälften finansierad av fakulteten med uppdrag att fungera som samordnare för BioCentrum - vilket så att säga gör det svårt att samtidigt vara ute och göra en postdok.

Alltså för att summera: jag måste bli tillsvidareanställd pga. LAS-reglerna, jag är önskvärd (och jag har forskningsmedel) men jag får inte bli anställd som forskare pga. fakultetens regelverk.

Den kreativa lösningen? - jag blir anställd som forskningsingenjör istället för som forskare. Det är den modell som tillämpas på min institution för de som befinner sig i min situation (och nej, det är inte bara jag som befinner mig i motsvarande situation).

Fick reda på det i fredags så jag har inte riktigt hunnit reflektera färdigt över vad detta innebär för min fortsatta karriär (brukar alltför sällan fundera på den) - men det är förmodligen inte bra.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinanisering, LAS, lagen om anställningsskydd, forskare, forskningsingenjör, tenure track

En mikrob(-)logg för en mikrobiolog

2009-11-19T21:27:00.003+01:00

Jag startade i februari en mikro-blogg - eller snarare en mikrob-logg och min ursprungliga tanke var att flödet skulle läggas in någonstans på institutionen för mikrobiologis hemsida samt att mikrobloggen skulle öppnas upp för samtliga anställda där.

Men hur det nu var så kom jag inte så mycket längre än så... förrän Malin tipsade om att mikroblogga kunde vara ett bra sätt att komma igång igen i en kommentar till söndagens inlägg. Så jag gör väl ett försök - även om jag är något skeptisk till twittrande i allmänhet (har ju klarat mig bra utan än så länge). Annekterar således mikrob-loggen för eget syfte och lägger till flödet i högermarginalen så att ni som besöker Skor längtar ut se vad som försiggår (om något).

Själva mikrobloggen hittar den som till äventyrs är intresserad på:

http://twitter.com/mikrobloggen

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, mikrobiologi, mikrobloggande, twitter, mikroblogg, mikrobloggen

Hur jakten på anslag nöter ut forskarna och försämrar forskningen

2009-11-18T17:47:00.004+01:00

Snabb post: har ni undrat över varför så många forskare ser så utschasade och desillusionerade ut och låter så cyniska när man pratar med dem? Det har en del att göra med hur forskningsfinansiering går till idag...

Situationen beskrivs i en artikel som publicerades i PLoS Biology tidigare i höstas och nog kan den som har lite inblick i forskningsvärlden känna väl igen sig:

Lawrence PA (2009) Real Lives and White Lies in the Funding of Scientific Research. PLoS Biol 7(9): e1000197. doi:10.1371/journal.pbio.1000197

Artikeln hittade jag via Erik Svensson - dock inte via bloggen utan via en länk på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, forskningsfinansiering, forskningsansökan, forskningsanslag, forskare

Konsten att vara effektiv

2009-11-15T13:54:00.004+01:00

Idag har jag i effektivitetens namn och i jakten på tidstjuvar:
A - letat rätt på och installerat ett program för att göra att göra-listor
B - upprättat att göra-listor mha programmet
C - konstaterat att det ingenstans i mina listor stod någonting om att göra listor

Däremot finns det en punkt på underlistan "Skor längtar ut" som lyder "dödförklara bloggen?". Men jag tycker nog, vid närmare eftertanke, att det skulle kännas fel att stryka något från listan redan nu när jag har jobbat så hårt med att upprätta den :)

Läs även andra bloggares åsikter om effektivitet, att göra-listor,

EU-kommissionen skådar bortom BNP

2009-09-05T12:32:00.003+02:00

Blir nästan lite upprymd när jag läser EU-kommissionens meddelande "Bortom BNP - Att mäta framsteg i en föränderlig värld" som publicerades den 20:e augusti i år.

Dokumentet är ett förslag till handlingsplan och intentionerna ligger väldigt nära mina egna ofta framförda önskemål om att komplettera BNP-måttet med indikatorer som mäter även miljökvalitet, livskvalitet, inkomstfördelning etc.

De fem huvudpunkterna som förs fram i förslaget är:

Complementing GDP with environmental and social indicators
Near real-time information for decision-making
More accurate reporting on distribution and inequalities
Developing a European Sustainable Development Scoreboard
Extending National Accounts to environmental and social issues

Kanhända börjar tiden bli mogen för en värld dominerad av en mindre huvudlös tillväxtpolitik? Man kan ju alltid hoppas... det här skulle i alla fall definitivt vara ett steg i rätt riktning.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ekonomi, EU, EU-kommisionen, hållbar utveckling, BNP

Medelmåttiga myggmedeltester?

2009-07-11T12:53:00.011+02:00

Då jag är i färd med att förbereda mig inför årets fjällvandring så kom testet av myggmedel som publicerades i DN, UNT, GP, SvD och säkerligen flera tidningar riktigt lägligt. Inte lika lägligt var väl det faktum att jag just inhandlat det myggmedel (Autan plus) som gavs lägst betyg i testet...

Från vänster till höger: Autan plus (stift, a.i. 20% ikaridin), MyggA (roll on, a.i. 19% DEET), Djungelolja II (olja, a.i. 20% DEET) och OFF (roll on, a.i. 20% DEET).

Nu var ju mitt beslut att testa detta medel (efter tidigare mycket goda praktiska erfarenheter av både MyggA och OFF med aktiva beståndsdelen DEET i koncentrationen 19-20%) baserat på ett tyskt test som genomfördes 2004 där vinnaren faktiskt var Autan. Och med tanke på att det testet genomfördes med riktiga testpersoner istället för med skumgummiplattor så kanske mitt val inte var så pjåkigt iaf. Det återstår att se... Den intresserade (och tyskspråkiga) hittar testet här. (Tänk på att i Tyskland är lägst betyg bäst.)

Dessutom har jag mina funderingar angående valet av testpreparat i det svenska testet - inte nog med att man valde att jämföra sprejer, oljor och roll-oner rakt av, dessutom innehåller ju de olika testade preparaten olika mängd verksamma beståndsdelar - vilket man valde att inte redovisa i artikeln.

Inte undra på att OFF:s sprej ger sämre resultat när den innehåller 15% DEET jämfört med US622:s 20%. Själv föredrar jag ju dessutom roll-on eller stift framför sprej - och här är ju förhållandet det omvända: US622:s roll on innehåller 14% DEET och OFF:s roll on innehåller 20%.

Dessutom innehåller den sprej av Autans plus som testades 15% ikaridin - stiftet som jag köpte innehåller 20% - man tycker ju att det kanske skulle kunna göra skillnad.

En annan fråga som man som fjällvandrare gärna vill väga in i bedömningen av vilket myggmedel man vill ha är ju vikten - här fallerar ju helt klart MyggA:s glasflaska som väger på tok för mycket. Bättre då att välja t.ex. OFF:s roll on tycker jag personligen.

-

Ett intressant faktum är att det tyska testet väljer att ge betyget "Mangelhaft" (bristfälligt) till det av många omsvärmade preparatet Wilmas Nordic Summer - dels pga. halvtaskig effekt, men framförallt pga. innehållet: -de analyserade preparatet och hittade höga halter av naftalin och fenoler och dessutom 30% DEET vilket ju är något anmärkningsvärt eftersom preparatet inte ens är registrerat som bekämpningsmedel hos kemikalieinspektionen. Men jag ser att KemI tydligen redan är medvetna om den saken.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, bekämpningsmedel, fjällen, myggor, myggmedel, tester, DEET, ikaridin, MyggA, OFF, Autan, Nordic Summer

GMO-chattande

2009-05-06T20:08:00.003+02:00

Efter att ha medverkat i klotets bloggstafett om GMO-frågan så fick jag vara med och chatta i 45 minuter med Klotets lyssnare efter dagens sändning. Det där med att chatta var en ny erfarenhet för mig och det var ju ganska kul - men också lite stressigt och svårt att överblicka. Frågorna ramlade in - en del av dem bollades vidare till mig och andra till de övriga bloggarna.

Frågorna var av skiftande karaktär och vi som svarade var väl inte helt eniga om alla svar. Själv tyckte jag dock att det var lite svårt att hinna med att både besvara mina frågor och samtidigt överblicka vad de övriga svarade på - så jag hann inte riktigt med att debattera så mycket. Resultatet kan väl sägas ha blivit en god blandning av fakta, förutfattade meningar och en god portion förvirring. Döm själva!

Ifall det är några av er som chattade som har hittat hit och inte tyckte att ni fick tillfredsställande svar på era frågor går det såklart bra att ställa dem som kommentarer här. Jag svarar efter bästa förmåga!

Läs även andra bloggares åsikter om
GMO, vetenskap, miljö, hälsa, klotet, chat,

Hej hej, GMO!

2009-04-29T08:54:00.002+02:00

Just nu turnerar Greenpeace landet runt med en kampanj döpt till ”Hej då GMO!” – ”ett gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”. KRAV och de ekologiska lantbrukarna driver tillsammans sajten GMOfri.se där de framför åsikten att GM-grödorna är helt fel väg att vandra för jordbruket. I skarp kontrast till det budskap som dessa organisationer framför menar mina växtförädlande forskarkollegor som skriver på forskarbloggen på SLU att forskningen och erfarenheten av 10 års praktisk odling visar att de hittills introducerade GM-grödorna har gett bättre odlingsekonomi, varit ofarliga att äta, samtidigt som de oftast har varit bättre för miljön än konventionella grödor. Sten Stymne gick till och med så långt häromdagen att han undrade om inte miljöorganisationerna har blivit miljöns fiender. Det är inte lätt att veta vad man ska tro…

De två huvudtyper av GM-grödor som än så länge är dominerande i odling och som också är de mest välstuderade är olika herbicidresistenta grödor och så kallade bt-grödor – båda har såväl fördelar som nackdelar. De kan ha direkta effekter på miljön, men påverkar också indirekt hur odlingssystemen utformas vilket förmodligen är ännu viktigare.

Herbicidresistens
Bland de herbicidresistenta grödorna är Monsantos Roundup Ready grödor förmodligen de mest kända och mest utbredda (soja, majs, bomull och raps). I dessa har man satt in en gen från bakterien Agrobacterium tumefaciens som gör att grödan blir okänslig mot glyfosat (den aktiva beståndsdelen i Roundup) – men det finns numer även grödor med resistens mot andra typer av herbicider. De agronomiska fördelarna av en sådan genmodifiering är tydliga, man slipper vara ute och bekämpa tidigt på våren, man kan rationalisera bort plöjning och man kan lita på att man får en effektiv ogräsbekämpning utan skador på grödan. Bonden får mindre arbete, större flexibilitet och bättre ekonomi – därför har också introduktionen av herbicidresistenta grödor varit mycket framgångsrik i de länder där de har tillåtits (Gianessi, 2008)).

När det gäller miljön medför herbicidresistenta grödor både positiva och negativa effekter och vad som överväger varierar från fall till fall. Positivt är att den totala användningen av bekämpningsmedel oftast minskar. I många fall ersätter också den herbicid som används i grödan mer farliga alternativ (Devos et al., 2008). Hur stor denna effekt är varierar dock: för en glyfosatresistent gröda i USA kan effekten vara påtaglig (Gardner & Nelson, 2008; Kleter et al., 2007) medan den förmodligen är mer blygsam i Europa där strängare lagstiftning gör att mindre farliga herbicider redan används (Kleter et al., 2008). Andra herbicidresistenser än för glyfosat kan också medföra att bilden blir mindre positiv.

En potentiell nackdel med herbicidresistenta grödor är att de kan medföra minskad biologisk mångfald i fälten – effektivare ogräsbehandling medför också färre insekter och färre fåglar. Detta är i sin tur beroende av när på säsongen som ogräsbekämpningen utförs – om den utförs sent på säsongen så kan de herbicidresistenta grödorna tvärtom gynna mångfalden. Men det är klart att om målet är att producera biologisk mångfald på åkermarken så ter sig ju en ekologisk odling som ett säkrare alternativ – å andra sidan är det ju knappast dessa odlingar som ersätts.

Bt-grödorna
När det gäller Bt-grödorna så kan de leda till betydligt större minskningar av bekämpningsmedelsanvändningen och den därtill kopplade miljörisken. I dessa sitter det en gen från en bakterien Bacillus thuringiensis, som kodar för ett protein som är giftigt för t.ex. majsmott eller andra närbesläktade arter (det finns lite olika s.k. cry-toxiner med olika verkningsspektrum). Proteinet produceras i växten och är därför främst verksamt mot insekter som angriper själva grödan och inte mot andra insekter i fältet. I många fall kan Bt-grödorna ersätta en relativt omfattande användning av mindre specifika insekticider och konsensus är att de är klart positiva för den biologiska mångfalden i fältet (Marvier et al., 2007). Återigen kan man dock konstatera att ekologisk odling är ännu bättre på att gynna den biologiska mångfalden.

Både herbicidresistenta grödor och bt-grödorna har det gemensamt att de introducerar ett starkt selektionstryck som gör att uppkomsten av resistenta insekter och ogräs gynnas. Detta kan förta en del av de positiva effekterna då det tvingar bönderna att ibland växla till andra bekämpningsmetoder. Men i värsta fall medför det att man återgår till att bekämpa i samma utsträckning som man gjorde innan – så jag har svårt att se att det i realiteten skulle innebära en försämring.

Några slutord
Så för att summera kan man nog säga att de ekologiska odlarna har rätt när de menar att ekologisk odling är ett bättre sätt att gynna den biologiska mångfalden i fälten - men att växtförädlarna också har rätt när de menar att de GM-grödor som finns idag ofta gynnar miljön. Personligen tycker jag inte det finns några anledningar att vare sig frukta GM-tekniken eller att haussa den alltför mycket.

En mycket viktig poäng att framföra är att oavsett om man ogillar enskilda herbicidresistenta eller insektsresistenta GM-grödor så utgör det ingen grund för att förkasta GM-tekniken som sådan. Under utveckling är bl.a. grödor som är torktoleranta, salttoleranta eller som bara behöver hälften så mycket kväve – grödor med helt andra egenskaper och möjligheter än de jag har diskuterat i den här posten. Deras fördelar och nackdelar kommer att behöva bedömas var för sig. Från ett renodlat utilitaristiskt perspektiv kan jag tycka att en gröda som kräver hälften så mycket kväve skulle te sig som ett idealiskt val för ett lågintensivt ekologiskt jordbruk – det återstår att se om sådana argument biter på miljörörelsen.

Källor:

Devos et al. 2008. Environmental impact of herbicide regimes used with genetically modified herbicide-resistant maize. Transgenic Research 17: 1059-1077.

Gardner J G & Nelson G C. 2008. Herbicides, glyphosate resistance and acute mammalian toxicity: simulating an environmental effect of glyphosate-resistant weeds in the USA. Pest Management Science 64: 470-478.

Gianessi LP. 2008. Economic impacts of glyphosate-resistant crops. Pest Management Science 64: 346-352.

Kleter et al. 2007. Altered pesticide use on transgenic crops and the associated general impact from an environmental perspective. Pest Management Science 63: 1107-1115.

Kleter G A, Harris C, Stephenson G, Unsworth J. 2008. Comparison of herbicide regimes and the associated potential environmental effects of glyphosate-resistant crops versus what they replace in Europe. Pest Management Science 64: 479-488.

Marvier M et al. 2007. A Meta-Analysis of Effects of Bt Cotton and Maize on Nontarget Invertebrates. Science 316 (5830), 1475.

Ett lästips för den som är intresserad av frågan och vill fördjupa sig är:

Sanvido et al. 2006. Ecological impacts of genetically modified crops – Experiences from ten years of experimental research and commercial cultivation. ART-Schriftenreihe. 1. 84.

-

Denna post inleder en bloggstafett om GMO som anordnas av Vetenskapsradions Klotet - lyssna till programmet och läs de andra inläggen på Klotets blogg! På tur efter mig står Klara Jacobsson, doktorand på institutionen för Stad och land på SLU, följd av Elenora Horn som är moderator på EcoProfile och sist ut är Dennis Eriksson från institutionen för växtförädling och bioteknik på SLU i Alnarp.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, jordbruk, GMO, GM-grödor, herbicidresistens, intressant

Hormonstörande ämnen finns ofta i mineralvatten

2009-04-20T22:30:00.009+02:00

Det har varit dåligt med aktivitet på den här bloggen på sistone - man skulle rentav kunna karakterisera det som heldött. Jag tror bestämt jag får ta och liva upp mig med lite forskarlarmande (om än inte från egen produktion)!

Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...

I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.

Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.

Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.

I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.

Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.

Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.

Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.

Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:

Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7

Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen

Risker, riskvärdering och riskkommunikation

2009-02-22T11:12:00.008+01:00

OK - dags att kåsera och koppla samman lite varierande uppslag på det övergripande temat risker och riskvärdering.

Oproportionerligt dyr marksanering
Vi börjar väl med konjunkturinstitutets rapport om sanering av arsenikförorenad mark? De har uppskattat nyttan av 23 st svenska marksaneringsprojekt med kostnaden för räddade liv som utvärderingskriterium. Totalt beräknar de att 0,1 liv räddades i de 23 projekten som de undersökte till en sammanlagd kostnad av 881 miljoner kronor. Kostnaden för ett räddat liv i de individuella projekten uppskattades ligga någonstans mellan 287 miljoner kronor och svindlande 1835 miljarder kronor. I jämförelse med andra typer av insatser ter sig marksanering av arsenikförorenad mark som ett enormt slöseri med pengarna.

Exponeringsgraden är låg och saneringskostnaden är hög. Analysen visar dessutom att för att rädda ett enda liv med vissa av projekten så skulle antalet människor som exponerades för den förorenade marken ha behövt överskrida antalet innevånare i kommunen.

Naturligtvis kan man diskutera det lämpliga i att använda antalet räddade liv som utvärderingskriterium - det finns såklart även andra miljöaspekter att ta hänsyn till. Analysen tar inte heller hänsyn till eventuella framtida ändrade markanvändningar (och därmed förändrade exponeringsnivåer), eller till de ekonomiska vinster som eventuellt kan uppnås genom att man efter en sanering fullt ut kan utnyttja den förorenade marken. Men inte desto mindre framstår det ju mer än tydligt att insatserna inte står i proportion till vinsterna.

Miljöextremism och kemikalieskräck
Hur kan detta få hända? frågar sig Jonas Vlachos på ekonomistas? -Ja, det kan man ju fråga sig - personligen kan jag inte säga att jag är särskilt förvånad. Det hela återspeglar den kemikalieskräck och det underskott av nykter riskvärdering som tycks råda i Sverige idag. På detta tema rekommenderar jag läsning av toxikologiprofessorn Robert Nilsson kritik av vad han kallar miljöextremismen i ett skarpt formulerat inlägg i DN idag. Han har för övrigt tidigare luftat sin kritik av Sveriges tillämpande av försiktighetsprincipen även i den vetenskapliga litteraturen. Hans debattartikel har helt klart sina poänger anser jag (i de delar av artikeln han håller sig till toxikologin iaf.). Riskvärdering innebär precis som det låter att vi värderar vilka risker som är värda att lägga krut på - och vilka som inte är värda att lägga krut på. Detta konceptet har dock inte riktigt fått fäste här i landet vad det verkar, vilket indirekt innebär att pengar stjäls från sådana åtgärder som skulle göra större nytta.

Irrationell kemikalieskräck stöter man på lite överallt idag, E-nummerskräck är väl en av de mest utbredda formerna. Där jag mest stöter på fenomenet är förmodligen på bekämpningsmedelsområdet -jag har tidigare kommenterat risklarm på detta område t.ex. här, här och här. Så sent som förra veckan blev jag uppringd av en person på ett miljökontor i en kommun som hörde sig för om vilka bekämpningsmedelsrester hon eventuellt skulle kunna hitta spår av på en övergiven bangård. Vad man skulle göra om man nu hittade några rester förtäljer inte historien - jag försökte tona ned riskerna över telefonen - men jag förmodar att man övervägde att ålägga banverket någon form av sanering i så fall. Förmodligen till en kostnad fullt i paritet med de av konjunkturinstutet undersökta arseniksaneringsprojekten.

Konsten att kommunicera risker
Samtidigt har jag full förståelse för att folk är oroliga - vem vill bosätta sig på en mark som man vet innehåller gifter, vem vill äta mat som innehåller spår av bekämpningsmedel? Att sedan all mat innehåller kemikalier och att en giftverkan är beroende av koncentration och faktiskt exponering, att herbicider är giftiga för ogräs men inte nödvändigtvis för människor - det är saker som är ytterst svåra att ta till sig och ytterst svåra att kommunicera till en allmänhet som till största delen består av icke-toxikologer.

Att kommunicera risker - där har vi nog den stora utmaningen. Det behövs fler pedagogiska insatser där vi kommunicerar resultaten från riskvärderingar - konjunkturinstitutets rapport där man jämför hälsobefrämjande insatser på marksaneringsområdet med insatser på andra områden är ett sådant exempel.

EU skippar riskvärderingen
Intressant nog så väljer man på EU-nivå att i den nya lagstiftningen på bekämpningsmedelsområdet (som parlamentet har godkänt, men som ännu inte har godkänts av kommissionen) att i viss mån frångå det där med riskvärdering. Man går från en "risk-based" till en "hazard-based" lagstiftning - vilket är något svåröversättligt (då både risk och hazard översätts med risk på svenska). I princip innebär det att där man tidigare gjorde en riskvärdering av verksamma substanser idag har infört stupstockskriterier där man helt enkelt väljer att inte godkänna substanser som är potentiellt mutagena, cancerogena, reproduktionstoxiskt, endokrinstörande, persistent eller bioackumulerande. (Även om man ju kan fundera över hur skarp denna skrivning egentligen är - se bilaga II.)

Detta förslag har debatterats ganska livligt i Storbrittanien i höst - där en hel del farhågor har luftats om att lagstiftningen kommer att innebära skördeminskningar utan att man gör några reella miljö eller hälsovinster. Man har också kritiserat det vetenskapliga i tillvägagångssättet och bristen på konsekvensanalys. Läs tex. "Balance elusive in EU pesticide debate" och "A grim future for English carrots?" KemI har uppskattat att för svenska förhållanden kommer ca 23 aktiva substanser (8% av de godkända) på sikt att försvinna från den svenska marknaden - man gör dock inga utlåtanden om huruvida detta kommer att ställa till några problem för svenska odlare.

En del av kritiken är såklart orkestrerad av bekämpningsmedelstillverkarna själva men en del av invändningarna kan nog vara värda att lyssna på. Naturligtvis måste man också väga in att införandet av stupstockskriterier är praktiskt och också innebär att man sparar pengar - en ordentligt riskvärdering kostar ju såklart också. Personligen är jag inte särskilt oroad för att lagstiftningen ska få stora konsekvenser för jordbruket - men döm själva!

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, toxikologi, kemikalier, kemikalieskräck, arsenik, marksanering, konjunkturinstitutet, EU, bekämpningsmedel, lagstiftning

Lögndetektorer och förbannad dikt

2009-02-21T21:15:00.005+01:00

Hänger ni med i svängarna om Anders Erikssons och Francisco Lacerdas artikel "Charlatanry in forensic speech science: a problem to be taken seriously" som först publicerades i tidskriften "Journal of Speech, Language and the Law" men sedan drogs tillbaka efter påtryckningar från företaget Nemesysco Limited som tillverkar dylika lögndetektorer? Här kommer mina åsikter om saken.

Så ska det ju naturligtvis inte gå till - det är ganska självklart - man kan inte kräva att en vetenskaplig tidskrifts redaktion ska dra tillbaka artiklar bara för att man inte gillar författarnas slutsatser. Detta är naturligtvis alldeles fundamentalt. Karin Bojs är oroad och Vetenskapsrådet är på krigsstigen, och det förstår man.

Artikeln är visserligen tillbakadragen - men nätet fungerar ju som det gör - och den som vill läsa den kan göra det här (filen uppladdad av en som kallar sig Charlatan's Nemesis) och ladda ned den som pdf här. Den förklarar varför lögndetektorer baserade på röstanalys inte fungerar och man förstår ju onekligen att artikeln måste vara mycket dålig för affärerna... Det känns också som att artikeln är ganska angelägen med tanke på att den här typen av lögndetektorer faktiskt används.

Men författarna ägnar också en passage åt att specifikt undersöka "Who is mister Lieberman?" - där Lieberman alltså är den affärsman som driver Nemesysco. Och här tycker jag det blir lite problematiskt. Speciellt följande formulering finner jag något olycklig:

"Mr Lapidus interviewed Mr Liberman about his academic background and was told that he basically had none. He has no degree (never had time to get one, he explains) but has taken some courses in marketing at an Israeli open university. As we have explained above, the LVA is a simple program written in rather amateurishly used Visual Basic. Given what we now know about Mr Liberman, that is about what one would expect rather than ‘8,000 mathematical algorithms applied to 129 voice frequencies’ (Damphousse et al. 2007: 15)."

Amatörmässig programmering är alltså vad man kan förvänta sig av Mr. Liberman enligt herrarna Eriksson och Lacerda. Alldeles oavsett om detta är riktigt eller inte så tycker jag nog att de kunde ha nöjt sig med att kritisera teorin och tekniken bakom lögndetektorerna - jag har därför också en viss förståelse för tidskriftens motivering:

"In the December 2007 Edition of the International Journal of Speech, Language and the Law, an article was published which made serious allegations concerning Mr Amir Liberman and Nemesysco Limited. We have received complaints from Mr Liberman and Nemesysco Limited about the content of this article and particularly that the allegations made against them in it were highly defamatory, containing many inaccuracies and misleading statements. In addition, they complain that it was prepared without reference to them and without giving them an opportunity to comment upon it. The Journal accepts that Mr Liberman and Nemesysco Limited were not asked to assist in the preparation of the article and further that they were not invited to comment on the content of the article prior to its publication where, in view of the content of the article, it would have been appropriate to invite them to do so. We have agreed to publish a letter from Mr Liberman and Nemesysco Limited setting out their objections to the article in more detail in a future issue of the journal."

Det hade onekligen varit lämpligt att informera herr Liberman om artikeln när den publicerades och ge honom chansen att bemöta anklagelserna. Men det naturliga när klagomålen inkom borde inte ha varit att dra tillbaka artikeln utan just bara att ge Liberman chansen att inkomma med en kommentar.

Läs också vad Francisco Laerda skriver på sin egen blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, lögndetektorer, lögn, Nemesysco, intressant

Föremål för forskning

2009-02-16T23:56:00.006+01:00

På sistone har det varit lite så och så med min blogglust trots att det som vanligt inte råder någon brist på ämnen att kommentera. Jag har känt mig helt tillfreds med att grubbla över saker och ting på egen hand - utan att dela med mig av mina funderingar. Inte ens konjunkturinstitutets rapport om marksaneringens oproportionerliga kostnader häromdan lockade mig till att skriva några rader (än...) - och då har jag ju ändå bedrivit lite forskning själv om marksanering. Tills vidare får ni nöja er med att läsa vad "Renjord" och "Ekonomistas" skriver om saken.

Vad är det då som har förmått lura mig att åter skriva några rader? - Ja, jag kan ju ändå inte låta bli att tipsa om att Sara Kjellberg på "sakj", som i sitt doktorandprojekt kartlägger de svenska akademiska bloggarna, idag har lagt upp en av sina postrar på bloggen. Där kan du studera en länkkarta över den svenska vetenskapsbloggosfären. - Och visst hittar jag mig själv där när jag zoomar in!

Och när man blivit påmind om att man ju faktiskt själv är föremål för forskning så får man ju se till att skärpa sig!

(Man kan ju för övrigt reflektera över hur spridning av forskningsresultat om bloggosfären i bloggosfären påverkar bloggosfären - men jag kanske ska lämna det till Sara...)

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, bloggar, bloggosfären, poster, vetenskapsbloggar, sakj

Resultatet från Klurendrejerifinalen

2009-02-07T21:04:00.005+01:00

Dagens mediahändelse var enligt min mening inte den första deltävlingen i melodifestivalen utan finalen i Klurendrejeriet 2009 (med media-tema) som jag ju på något sätt lyckades kvalificera mig till.

Resultatet blev i år en hedrande andraplats - vann gjorde Henrik Petrén, doktorand i partikelfysik vid Uppsala Universitet, som varit med och klurat några år men tidigare inte kommit till final, och trea blev Julia som också var med i min senaste final 2007.

Som vanligt bestod finalen av en oförutsägbar mix av till största delen mycket svårbesvarade kunskaps-, kultur- och klurfrågor - där kulturdelen detta år (passande nog) till stor del bestod av frågor kring årets Eurovision Song Contest.

Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, klur, kultur, kunskap, gåtor, tävling

Följ debatten i Davos!

2009-01-29T22:08:00.003+01:00

Liksom förra året kan man följa debatterna från World Economic Forum i Davos på nätet. Ta chansen och följ världens ledare när de diskuterar allt från finanskrisen och hur vi tar oss ur den till livsmedelsäkerhet, vattenfrågor, kampen mot malaria, Gaza, energifrågor, koldioxidutsläpp och annat aktuellt och intressant! Räkna med mycket tomt prat -men också ett och annat visdomsord - man får en uppfattning av vilka frågor som är på den politiska agendan och man kan bilda sig en uppfattning om världens ledare (som är ofiltrerad av media).

Läs även andra bloggares åsikter om World Economic Forum, Davos, politik, ekonomi, världen

I klurendrejerifinal

2009-01-22T21:09:00.004+01:00

På något outgrundligt, gåtfullt sätt så har jag lyckats kvalificera mig till årets final av klurendrejeriet - detta trots att själva gåtlösandet i år gått minst sagt uselt. Jag har inte känt att jag har kommit i närheten av min normala klass.

Utan tvekan har jag gynnats av de för året nya reglerna som dikterade att man bara skulle svara på 6 st (valfria) av de 24 frågorna - detta skapade ju ett intressant metaspel där det inte räckte att lösa alla frågor utan där man även var tvungen att välja att svara på de mest högvärderade av dessa - vilket i sin tur bestämdes av vilka frågor som minst deltagare svarade rätt och flest svarade fel på. Dvs. det kunde löna sig att svara på en subjektivt upplevd lätt fråga - ifall man misstänkte att de övriga i högre utsträckning skulle svara på "svåra" frågor. Nästan omöjligt att förutspå slutresultatet - och det gynnade såklart chanserna för de som likt mig bara löste några stycken frågor.

Dessutom tror jag nog att det var som så att en del långväga gäster valde att inte delta i finalen - i år är det ju ingen resa till ishotellet i Jukkasjärvi som står på spel så då drar det nog inte lika mycket.

Men för att summera: jag känner mig alltså inte som en riktigt värdig finalist i år. Men å andra sidan så kände jag mig ju lite snuvad på konfekten förra året - då jag ju gjorde en riktigt stabil insats när det gällde själva klurandet - men trots detta inte var i närheten av finalen på grund av en veritabel tyskinvasion - så det jämnar väl ut sig antar jag.

Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, gåtor, final, tävling

Vetenskapens värste kritiker och dess bäste vän

2009-01-14T22:09:00.005+01:00

...är en rubrik som jag lite halft nallar från vetenskapsfilosofen Susan Haacks "Defending Science - within reason" med undertiteln "Between scientism and cynism" - en bok som jag brukar rekommendera eftersom jag sympatiserar med hennes mycket balanserade synsätt på vetenskapens styrkor och svagheter.

Susan använde visserligen "Vetenskapens värste fiende, och dess bäste vän" när hon beskrev Paul Feyerabend - men riktigt så långt vill jag inte gå när jag beskriver John Ioannidis - som den här posten handlar om. John arbetar dock oförtrutet vidare med att kritiskt granska vetenskapen, dess brister och begränsningar - men på ett konstruktivt sätt. Håller du på med forskning (speciellt om du håller på inom de kliniska vetenskaperna) - och har du inte gjort det redan - så läs några av hans artiklar! Fundera sedan över vad vi kan göra för att förbättra sättet som vi forskare arbetar på.

Du kan också lyssna på honom själv då han sammanfattar några av sina slutsatser (från 2007):

Ett litet urval av lagom provokativa titlar från John Ioannidis långa publikationslista:

Mantzavinis GD, Pappas N, Dimoliatis IA, Ioannidis JPA. Multivariate models of self-reported health often neglected essential candidate determinants and methodological issues. Journal of Clinical Epidemiology 2005, 58:436-43

Ioannidis JPA. Why most published research findings are false. PLoS Medicine 2005, 2(8):e124.

Ioannidis JPA. Contradicted and initial stronger effects in highly-cited clinical research. JAMA 2005, 294:218-28.

Ioannidis JPA. Evolution and translation of research findings: from bench to where? PLoS Clinical Trials 2006, 1:e36.

Evangelou E, Trikalinos TA, Ioannidis JPA. Unavailability of online supplementary scientific information from articles published in major journals. FASEB Journal 2005, 19:1943-4.

Ioannidis JPA. Limitations are not properly acknowledged in the scientific literature. Journal of Clinical Epidemiology 2007, 60:324-9.

Tatsioni A, Bonitsis NG, Ioannidis JP. Persistence of contradicted claims in the literature. JAMA 2007, 298:2517-26.

Trikalinos NA, Evangelou E, Ioannidis JP. Falsified papers in high-impact journals were slow to retract and indistinguishable from nonfraudulent papers. Journal of Clinical Epidemiology 2008, 61:464-70.

Ioannidis JPA. Why most discovered true associations are inflated. Epidemiology 2008, 19:640-8.

Ioannidis JPA. Effectiveness of antidepressants: an evidence myth constructed from a thousand randomized trials? Philosophy Ethics & Humanities in Medicine 2008, 3:14.

Young NS, Ioannidis JPA, Al-Ubaydli O. Why current publication practices may distort science. PLoS Medicine 2008, 5:e201.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, statistik, filosofi, Ioannidis

Hur man slurpar med blurb

2009-01-08T20:36:00.007+01:00

...hade jag kanske kunnat uttala mig om lite mer detaljerat om det inte hade varit som så att blurb för närvarande inte stödjer blogger. Men vad handlar det om då? - Jo, man laddar hem gratisprogrammet Blurb BookSmart och sedan "slurpar" man sin blogg till en egenhändigt layoutad bok - den kan man sedan publicera som print-on-demand via blurbs bokhandel. Det tycks vara ganska enkelt och programvaran verkar inte så pjåkig. För närvarande fungerar det dock bara för den som råkar ha sin blogg på TypePad eller på LiveJournal - även om det påstås annorlunda i demonstrationen av hur det går till i videon här nedanför.

Sedan kan man ju filosofera över varför i all världen man nu skulle vilja publicera sin blogg i bokform. Själv tror jag inte riktigt på idén med att bara "slurpa" innehållet - om man nu inte har skrivit en bok i bloggform redan från början dvs. En bloggtext är ju oftast helt annorlunda till sin karaktär (aktuell, interaktiv och korslänkande) och ger nog lätt ett platt och splittrat intryck som bok. Jag har inte heller några planer på att ge ut min blogg i bokform.

Forskarbloggen däremot, som ligger på TypePad, kommer att ges ut i bokform (poster mellan 2006-2008, inklusive kommentarer) - och där ingår jag ju som en av skribenterna. Själva slurpandet och layoutarbetet har skötts av Jens och Daniel - som både är skribenter och tjänstgör som redaktörer för boken (och bloggen). Själv fick jag ägna någon timme eller två i onsdags eftermiddag till att göra om en figur som jag otaktiskt nog hade snott från en Sciencepublikation till ett av mina inlägg.

Huvudanledningen till att bloggen ges ut i bokform är inte på grund av att SLU vill tjäna pengar eller eftersom vi tror att det finns en stor efterfrågan att läsa den (vi räknar istället med en mycket liten upplaga). Möjligtvis kan ju bloggen vara intressant som tidsdokument - den speglar debatten, speciellt när det gäller GMO-frågor under den här tiden - vilket säkert kan vara intressant för någon framtida växtförädlare eller bloggarkeolog. Men huvudanledningen är att vi vill kunna tillgodoräkna oss materialet som en populärvetenskaplig publikation - inte minst med anledning av den pågående utvärderingen av SLU "KoN" (Kvalitet och Nytta - tycker fortfarande att det är en mycket rolig förkortning...) anser många att det är av vikt eftersom man hyser tvivel om att bloggande kommer att räknas som att vara nyttig.

Detta återspeglar väl snarast det faktum att den akademiska världen inte riktigt hänger med i utvecklingen än att bloggande inte i sig skulle kunna vara ett värdefullt sätt att jobba med den tredje uppgiften. Då instruktionerna för hur man ska redovisa sitt populärvetenskapliga arbete ännu inte har kommit från utvärderingsgruppen så vet vi ju heller ännu inte hur (om) bloggande ska redovisas. Personligen anser jag ju så klart att det borde värderas - inte minst eftersom det ju då förmodligen visar sig att jag själv är en av dem som har arbetat allra mest med tredje uppgiften på SLU på sistone. Får sätta mitt hopp till att Ulf Sandström som tjänstgör som bibliografisk expert i utvärderingsgruppen tillför ett bloggarperspektiv!

Läs även andra bloggares åsikter om slurp, blurb, blurb booksmart, forskarblogge, bloggbok, bokpublicering, bloggande, bloggar, blogg

Newsmill en åsikternas avskrädeshög?

2009-01-06T12:08:00.010+01:00

Vafalls!? Vadan detta oprovocerade påhopp frågar sig vän av ordning? - Jo, det var ju det här med "kökkenmöddingen" - ett begrepp som jag plockade upp igår från HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN, Öyvind Fahlströms manifest om konkretpoesi. Dit snubblade jag in, när jag följde något som väl får betecknas som ett stickspår, under mina strävanden att försöka begripa mig på förra årets kulturdebatt om högt och lågt (mer om detta i en senare bloggpost). För att ett ögonblick fortsätta utmed stickspåret: den som är intresserad av konkretpoesin (denna kökkenmödding av ord) rekommenderas för övrigt danska sajten afsnitp.dk:s fantastiskt underhållande utställning av den svenska konkretpoesin!

Nåväl, alltså: kökkenmödding. Smaka på det - ett sånt underbart ord! Förmodligen inte svenska språkets mest fulländade ord - men kanske danskans? Naturligtvis sökte jag genast användningsområden för begreppet: och fann det snart. Åsiktskvarnen newsmill måste väl rimligtvis vara en? Här samlas ju alla de synpunkter som inte ens de konventionella medierna vill ta i med tång. Och för den skull att du läser detta inlägg när högen har komposterat lite och nytt skräp dumpats där istället så kan jag påpeka att debatten för närvarande bl.a. handlar om hur vi bäst ska devalvera begreppet "toppforskare", man träter om vem som har den moraliska rätten att utplåna vem i den pågående konflikten i Gaza, vi upphittar det vetenskapliga beviset för guds existens (!) och så rullar det vidare...

Här kan det ju vara läge att braska och påpeka att naturligtvis hittar man ju också ett och annat tänkvärt - sådant som av olika anledningar förtigs av andra kanaler, debatter som är värda att föra - en och annan sansad röst. Men de drunknar i kökkenmödding.

Lite grann som i bloggosfären slår det mig, en kökkenmödding det med* - det har blivit dags att dumpa detta inlägg där...

*där man dock tillåts både sätta agendan och göra nyhetsvärderingen själv

Läs även andra bloggares åsikter om newsmill, åsikter, kökkenmödding, konkretpoesi, bloggosfären, nyhetsvärdering

ESBL dödar spädbarn?

2008-12-31T01:25:00.005+01:00

Plus i kanten till Expressen som är det enda nyhetsmediet som klarar av att upplysa mig om vilken sorts bakterie det egentligen var som infekterade de där spädbarnen på Karolinska i november (eller möjligtvis i juni - uppgifterna går isär). Det handlade om ESBL-bildande Klebsiella pneumoniae och inte om några ESBL-bakterier! Som jag tidigare har gnällt om här på bloggen så är ju ESBL inte en bakterie utan en typ av enzymer (Extended Spectrum Betalactamases) som kan bildas av flera olika sorters bakterier och som gör dem resistenta mot flera typer av vanliga antibiotika.

Expressen får dock avdrag i betyget för att de de inte kan låta bli att beskriva det som en "mystisk sjukdom" som "läkarna står frågande för". Klebsiella pneumoniae är en vanligt förekommande bakterie som finns både i människans tarmssystem och växer på vår hud. Då den är en opportunistisk patogen kan den förorsaka problem hos individer med nedsatt immunförsvar t.ex. hos för tidigt födda spädbarn och den är därför också en vanligt förekommande sjukhusinfektion. Detta är knappast mystiskt!

(Är knappast mystiskt om så vore fallet dvs.- det tycks ju än så länge inte vara helt klarlagt att spädbarnen faktiskt dog av infektionen. Det enda som tycks klart är att de var infekterade.)

Övriga medier skriver/talar alltjämt om "ESBL-bakterier" eller om att barnen "fått ESBL" - möjligtvis kommer sig slarvet av att de citerat ett TT-utskick, möjligtvis är det chefsöverläkaren Svante Baehrendtz som uttrycker sig slarvigt. (DN, SvD, SVT, Aftonbladet).

Läs även andra bloggares åsikter om mikrobiologi, biologi, ESBL, Klebsiella pneumoniae

Julkort

2008-12-23T15:48:00.003+01:00

Här kommer en liten julhälsning till bloggens läsare som jag har grävt fram ur YouTube-arkivet: "The Christmas Card" signerad Terry Gilliam. Filmen sändes ursprungligen som en del av komedi-serien Do Not Adjust Your Sets julspecial Do Not Adjust Your Stocking 1968.

God Jul på er!

Andra bloggar om: julkort, Terry Gilliam, jul, film, kortfilm

Dagens citat

2008-12-13T14:15:00.003+01:00

...hittar jag i UNT. Agronomstudenten, tillika Sveriges Lucia, Emma Johansson uttalar sig:

"Forskning lockar mig inte, det känns inte tillräckligt verklighetsförankrat. Det känns som att många av forskarna på SLU knappt har varit ute i ett kostall."

Jag skrattar till och drar mig sedan vagt till minnes ett inlägg i frågan av Werner Aspenström. Något om doktorshattar, halm och lera. Bläddrar och bläddrar i diktboken innan jag slutligen nöjer mig med ett helt annat citat:

Ingen har varit på månen

Vissa lögnhalsar påstår,
t.o.m. i vetenskapliga skrifter,
att människan har varit på månen,
att grus hemförts.

Ingen har varit på månen.
Ingen kommer någonsin
att sätta sin fot på månen.
Månen är en juverstinn ko.
Månen kan bara handmjölkas.
Så var det på Rigvedas tid.
Så kommer det alltid att förbli.

Då och då vänder den sitt koöga mot oss
och undrar: blir ni aldrig otörstiga?
Det vet varje amatörastronom
och alla som sanningen vill veta.

Werner Aspenström

(Och skulle någon till äventyrs kunna uttyda vad det var för dikt som jag letade efter så kan ni väl skriva en kommentar!)

Läs även andra bloggares åsikter om lucia, forskning, vetenskap, SLU, agronomer, poesi, Werner Aspenström

Oväntade poesiframgångar

2008-12-10T23:20:00.005+01:00

Det har inte avhandlats så mycket poesi här på sistone (ett och ett halvt år eller så) - vilket i stor mån återspeglar det faktum att jag varken har hunnit skriva eller läsa så mycket poesi under perioden. Det är helt enkelt för mycket giftlarm och klurendrejande och sådant världsligt som måste avhandlas hela tiden...

Jag har dock funderat på om jag inte borde återuppta min poetiska karriär - och för en liten stund sedan upptäckte jag (till min stora förvåning) att jag minsann kan lägga ytterligare en stor poetisk framgång till min meritlista. Jag kom nämligen på delad fjärdeplats i Danderyds gymnasiums lyriktävling 2007!

Min sluga bulvan Mikael Westberg deltog i tävlingen med en något uppiffad version av min dikt "Vilsen symfoni", tidigare publicerad här på bloggen. Den förbättrade versionen "Vilsen" kan avnjutas här (en bit ned på sidan). Vad mer ska man säga än: snyggt jobbat Micke!

(Styrkt som jag blir av denna vår framgång så står det ändå klart att Micke och jag har en del att jobba på innan vi når upp till sådan här kvalitet.)

Läs även andra bloggares åsikter om poesi, lyrik, dikter, vilsen symfoni, vilsen

Har du fått nog av klimatet?

2008-12-09T23:19:00.004+01:00

Har du tröttnat på allt detta tjafs om klimatet, allt detta tempererade decemberblöta, alla dessa skeptiker och alarmister - eller är du bara tjurig för att du inte fick vara ute med de andra isbjörnarna och leka i helgen? Då kanske du också skulle överväga att bli klimatmotståndare!

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, växthuseffekten, klimatförändring, klimataktion, isbjörnar, skeptiker, alarmister, motståndare, klimatmotståndare

Gifterna på paprikor och vindruvor - en närmare titt

2008-12-01T21:28:00.016+01:00

Här kommer som utlovat lite fler kommentarer till förra veckans debattartikel från Naturskyddsföreningen om bekämpningsmedelsrester på frukt och grönt i EU. Själva rapporten som de hänvisade till (Annual EU-wide Pesticide Residues Monitoring Report - 2006; pdf) publicerades i själva verket bara någon dag efter debattartikeln på Food and Veterinary Office hemsida men först letade jag på fel ställe och sedan jag väl fann den så har jag inte hunnit skriva någonting förrän nu.

Den övergripande bilden
Bäst idé om hur den övergripande bilden ser ut får man nog egentligen av att titta på lite grafer (som jag har klippt ut ur rapporten - klicka på dem för högre upplösning!):

Figur 1. Utvecklingen över tid. Som synes så har andelen prov som innehåller detekterbara mängder pesticider (den gula linjen) ökat något över tid. Andelen prov som överstiger EU:s gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL; den röda linjen) har först ökat för att på senare år minska något.

Figur 2. Andel prov som innehåller spår av två eller fler pesticider. Som synes så har andelen prov med multipla fynd av pesticider ökat över tid.

Figur 3. Maximala antalet pesticider hittade i ett och samma prov. År 2006 hittades som mest spår av 29 substanser i ett och samma prov som bestod av peppar (inte paprika som pepper felaktigt översattes till i debattartikeln - det handlade om peppar Piper nigrum).

Fler och fler pesticider i samma prover alltså - innebär det att användningen av pesticider har ökat och ökat över tid? - Nej, inte nödvändigtvis - man måste betänka att antalet pesticider som man analyserar också har ökat över tid:

Figur 4. Antalet substanser som i genomsnitt analyseras i medlemsländerna.

Som synes har antalet substanser som analyseras över tid nästan fördubblats. Dessutom kan man förmoda att även analysmetoderna har blivit bättre i det hänseendet att den genomsnittliga detektionsgränsen har blivit lägre. Ytterligare en faktor tillkommer som gör det nästintill omöjligt att analysera förändringen över tid på ett vettigt sätt: antalet medlemsländer har ökat från 16 till 28 st under den aktuella tidsperioden.

Utvecklingen över tid må se ut hursomhelst men det är ju inte bra att man hittar så många prover med rester av flera substanser och prov med så många som 29 substanser! Mer oroande ur toxikologisk synvinkel skulle det dock förmodligen vara om man skulle se en trend med ökande koncentrationer.

Toxikologisk signifikans
MRL-värden för bekämpningsmedelsrester sätts utifrån vilka resthalter man detekterar vid fältförsök utförda enligt "Good Agricultural Practice" (GAP) efter att först ha kontrollerat så att ingen risk ska finnas att man genom födan får i sig så mycket av den aktuella substansen att mängden överstiger något av de toxikologiska gränsvärdena "akut referensvärde" (ARfD - för akut toxicitet) och "acceptabelt dagligt intag" (ADI -för kronisk toxicitet). Där informationen är knapphändig sätts ofta MRL-värdet helt enkelt till detektionsgränsen (den lägsta koncentrationen man kan detektera) för att vara på den säkra sidan. Att ett mätvärde överstiger ett MRL (den röda linjen i Figur 1) betyder alltså inte per automatik att värdet också överstiger de toxikologiska gränsvärdena.

Ett överstigande av MRL-värdet kan indikera att användningen av bekämpningsmedlet inte följer good agricultural practice och det kan indikera att det finns en toxikologisk risk.

För att veta om det finns en toxikologisk risk med bekämpningsmedelsrester som överstiger MRL-värdet måste man göra en toxikologisk riskbedömning genom att räkna på ett exponeringscenario och jämföra intaget i detta med ARfD- och ADI-värdena.

Kronisk toxicitet
I rapporten gjordes en riskvärdering både för kronisk toxicitet och för akut toxicitet. Riskvärderingen för kronisk toxicitet baserades på en av EFSA framtagen model med konsumtionsdata för de olika medlemsländerna. Riskvärderingen utfördes för de 55 st substanser som ingår i EU:s koordinerade analysprogram. I detta program provtas i varje medlemsland aubergine, bananer, blomkål, druvor, apelsinjuice, ärtor, paprika (ja, paprika i detta fall) och vete. Som pesticidhalt använde man den 90:e percentilen som indata (dvs. det värde som är högre än vad som hittas i 90% av de undersökta proverna). Riskvärderingen visade att ADI-värdet inte överskreds i något fall (för något konsumtionsscenario/något av de 55 ämnen som undersöktes).

Möjligtvis kan man kritisera denna del av riskvärderingen för att inte vara ett worst-case-scenario utan mer av ett normalscenario. Det finns ju en risk att den enskilde EU-medborgaren alltid köper frukt från samma odlare och därmed konsekvent äter frukt med halter som ligger över den 90:e percentilen. Inga typer av additiva eller synergistiska effekter av de olika ämnena beaktades heller utan riskvärderingen gjordes för de enskilda substanserna. Vid normalkonsumtion kan man dock konstatera att risken för kroniskt toxiska effekter torde vara låg.

Akut toxicitet
När det gäller den akuta toxiciteten så hade man ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Här använde man sig av den högsta detekterade koncentrationen i varje typ av livsmedel (och till den lade man en "variabilitetsfaktor" - vilket i praktiken innebar att man multiplicerade den högsta koncentrationen med en faktor 5 eller 7) och sedan kombinerade man detta i sitt scenario med den högsta rapporterade konsumtionen för det livsmedlet inom EU.

Riskvärderingen utfördes för de 34 st substanser som ingår i EU:s koordinerade program och för vilka det finns etablerade ARfD-värden. För 15 pesticider fann man att värdet (uträknat enligt scenariot ovan) översteg ARfD-värdet. I debattartikeln i DN omnämndes att gränsvärdet i enskilda fall överstegs med 900% för ett barn som äter vindruvor. - Faktum är att det i några fall handlade om exponeringar som låg i storleksordningen 2000% av ARfD-värdet (för barn som äter paprika med resthalter av bekämpningsmedlet metomyl).

Man ska dock komma ihåg att det gäller ett hypotetiskt barn som äter den största mängden paprika som det inrapporteras att någon äter inom EU och att denna paprika bara innehåller den högsta detekterade koncentrationen av ett bekämpningsmedel i något medlemsland (gånger variabilitetsfaktorn 7). - Men även om man räknar bort variabilitetsfaktorn och "normaliserar" scenariot något så är det troligt att värdet de facto överskrider ARfD-värdet.

För de 15 pesticider där ARfD-värdet överskreds gick man vidare och kontrollerade även hur många av de prover med halter under det högsta värdet som också översteg ARfD-värdet. Detta skedde i sammanlgat 124 fall, eller i 1,1 % av proven som togs inom det koordinerade programmet. Dvs. i värsta fall så överskreds det akuta referensvärdet för enskilda substanser i 1,1 % av de matvaror som provtogs inom kontrollprogrammet 2006 - i verkligheten (vid antagande om ett mer sannolikt scenario) överstegs gränsvärdena i färre fall än så. Man ska också komma ihåg att det finns en inbakad säkerhetsfaktor i gränsvärdet (oftast en faktor 100).

Inte heller när det gällde den akuta toxiciteten togs dock någon hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter - detta skulle alltså å andra sidan kunna tyda på en underskattad risk.

Ett intressant faktum är att flera av pesticiderna som stod för överskridandena under 2006 har fasats ut inom EU sedan dess. Det gäller karbaryl, metomyl, procymidon och endosulfan. Sammanlagt stod dessa substanser för 51 av de 124 överskridandena under 2006. Det innebär dock inte att man helt kommer att sluta hitta dessa substanser - eftersom till EU importerade livsmedel står för en del av fynden.

Summering
Det är av flera anledningar vanskligt att uttala sig om trender över tid när det gäller hur stor andel av proven som innehåller bekämpningsmedelsrester.

När det gäller den toxikologiska risken av att äta livsmedel som innehåller bekämpningsmedelsrester så är den sannolikt ganska låg. I sällsynta fall kan det dock inte uteslutas att man kan få i sig hälsovådliga mängder.

Den som är orolig för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och vill skaffa sig en bild av vilka livsmedel, bekämpningsmedel och halter det handlar om i Sverige uppges kolla i Livsmedelsverkets "svarta lista". Observera dock att denna lista innehåller livsmedel med resthalter som överstiger MRL-värden - det handlar alltså inte nödvändigtvis om farliga livsmedel!

Läs även andra bloggares åsikter om vindruvor, paprika, peppar, bekämpningsmedel, resthalter, livsmedel, riskbedömning, naturskyddsföreningen, toxikologi, intressant

Den roligaste av adventskalendrar...

2008-12-01T18:18:00.004+01:00

...finner den klurige här. Den första luckan rymmer (som sig bör) en klämkäck lintott...

Läs även andra bloggares åsikter om klurendrejeriet, klurendrejeri, adventskalender, gåtor

Roundup

2008-11-27T22:27:00.006+01:00

Har inte hunnit med att skriva så mycket här på sistone. Bl.a. valde jag att sticka ut och skida istället häromkvällen - därav frosten i håret på den nya profilbilden (jag har inte blivit gråhårig än). Men nu börjar jag känna hur det rycker i fingrarna igen så jag får följa John Wilkins på Evolving Thoughts exempel och köra en liten "Roundup".

Pesticider och biologisk mångfald
Först kanske jag ska börja med pesticiderna (passande nog). Jag var på ett seminarium i tisdags om "Pesticiders effekter på terrester mångfald" som anordnades av Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) på SLU. På seminariet fick vi bland annat höra om undersökningar om pesticiders effekter på pollinatörer (ja, vissa effekter kan detekteras - åtminstone i anslutning till vinodlingar) och herbiciders effekter på ogräsfloran i häckar i direkt anslutning till åkermark (ja, biodiversiteten minskar i närheten av besprutade åkrar). Du finner en högre biodiversitet i och i närheten av åkrar som är ekologiska - därom råder egentligen litet tvivel. Det visades bland annat i en meta-analys författad av en av mina gamla kompisar och kursare Johan Ahnström häromåret (han sitter för närvarande och plitar på avhandlingen).

Nackdelen med den ekologiska odlingen är ju som Jens (lite provokativt kanske?) påpekade på forskarbloggen häromdagen att den ger mindre skörd per arealenhet. Och om man ska producera lika mycket mat på ekologiskt vis så behöver man alltså också i motsvarande grad öka åkerarealen. Knäckfrågan är alltså om de positiva effekterna på biologisk mångfald av ekologisk odling är så stora att de överväger de förmodat ganska negativa effekterna på biologisk mångfald av att ta mer åkermark i anspråk. Går den stora skiljelinjen mellan ekologisk monokultur och konventionell monokultur - eller mellan natur och monokultur?

Man kommer in på samma typ av resonemang som man gör för biobränslen - där odling av en etanolgröda kan te sig gynnsam om man bara gör en avgränsad livscykelanalys (från fält till bil) men där koldioxidutsläppen tvärtom tycks ökas om man också tar hänsyn till att man undantränger livsmedelproduktion och måste ta mer åkermark i anspråk. Sedan så är ju Kirchmans et als siffra på 50% skördeminskning i ett ekologiskt system förmodligen den högsta siffran jag sett i sammanhanget - en mer "normal" uppskattning tror jag (utan att ha läst mer än några stycken artiklar på området) ligger någonstans på en 10-20% skördeminskning. Jag tycker hursomhelst inte frågan är helt självklar för en miljövän.

Pesticider i vinodling
Nå - åter till tisdagens seminarium. Där träffade jag även på fler gamla kursare - bl.a. Emelie Hansson på naturskyddsföreningen. Vi diskuterade bl.a. förrförra veckans larm om bekämpningsmedelsrester i vin som jag skrev om (här och här). Larmet var för övrigt inte ett larm enligt Emelie utan mera en presentation av en rapport som förvandlades till ett larm av medierna (stor skräll där!). Vi var hursomhelst ganska eniga om att bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen är ganska osund - när det gäller vin så har vi ju dessutom en ganska stor överproduktion i dagsläget - stora mängder vin går till etanolproduktion istället (galenskap!). Vilket ju dessutom gör att resonemanget från ovan om negativa effekter av skördeminskningar i ekologiska system knappast är relevant för vinproduktion.

För att komplicera saken är det ju så att en del ekologiska vinodlare använder kopparpreparat som substitut för kemiska bekämpningsmedel (koppar är ju såklart lika "kemiskt" men det anses vara "mineraliskt" och därför OK). Koppar har ju den nackdelen att det inte bryts ned utan ansamlas i odlingsjorden - vilket innebär att på längre sikt så blir jorden fullständigt obrukbar. Knappast ett hållbart produktionssystem. Vad jag förstår av KRAV:s regelverk (pdf) är dock inte kopparpreparat godkända för tillverkning av KRAV-märkta viner.

Pesticidrester i frukt och grönt
Nåväl - Emelie och Mikael Karlsson på SNF gick ju sedan i onsdag ut med en debattartikel i DN om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönt. Tyvärr så är det ju just som det står ett avslöjande av EU-kommissionens opublicerade granskning - vilket innebär att jag inte i detalj kan granska materialet. (Vi får ta det när den kommer - om jag hinner med.) Men några kommentarer kan jag ju komma till redan nu. Jag förmodar att det rör sig om samma årliga rapport som jag kommenterade förra året - dvs. att den rapporten det handlar om nu berör analyser utförda under 2006.

Om man jämför med förra årets rapport så tycks siffrorna vara ungefär jämförbara: 46% av proven innehöll bekämpningsmedelsrester båda åren och andelen prov som överstiger EU:s gränsvärden har minskat något från 5% till 4,5% av proven. Även 2005 var det paprika och vindruvor som innehöll spår av flest olika preparat. Andelen prov som innehöll spår av mer än ett bekämpningsmedel har ökat från 26,7% till 27,7%. Toppnoteringen med spår av 47 29 olika ämnen i ett och samma prov torde dock vara svårslagen (och fullständigt galen - det är svårt att förstå nyttan med att använda 47 29 olika aktiva substanser på en och samma gröda!). Gör man jämförelsen till längre tillbaka i tiden finner man att andelen och antalet fynd av bekämpningsmedel har ökat.

Vad kan man då dra för slutsatser av utvecklingen över tid? Tja, inte alltför många utan att ha läst rapporten och det är tveksamt om man kan dra alltför långtgående slutsatser sedan heller. En förändrad fyndfrekvens kan bero på många faktorer - som t.ex. förändrad provtagning (man kanske riktar in sig på att ta prover där man förväntar sig att hitta substanser), att frukt och grönt kommer in från nya produktionsländer (som inte lyder under EU:s kemikalielagstiftning), att analysmetoderna och labben blir bättre etc. - vi får avvakta rapporten.

Det finns några kommentarer i debattartikeln om koncentrationer som överstiger akuta referensdoser som jag inte riktigt begriper. En akut referensdos mäts ju som mängd per kg kroppsvikt och dag och en koncentration kan alltså inte överstiga en akut referensdos. Däremot kan en exponering överstiga en akut referensdos - men för att detta ska ske så måste man alltså räkna på ett exponeringsscenario (ungefär som jag gjorde häromdagen). Detta menar SNF fortfarande att man inte kan göra för vin och kallar livsmedelsverkets utlåtanden om vinet som säkert för obegripliga. Jag kan hålla med dem om att livsmedelsverket uttryckte sig (eller citerades) lite slarvigt häromveckan när de avfärdade riskerna så lättvindigt- men det var ju knappast ett obegripligt utlåtande utifrån en toxikologisk synvinkel. Hursomhelst blir det lite märkligt att Emelie och Mikael tycks anse att det är OK att förlita sig till en toxikologisk riskbedömning när den visar att det finns en risk - men väljer att avfärda den när den visar att det inte finns en risk.

Tycker också att deras kritik av livsmedelsverket i stort är lite onyanserad. LMV:s toxikologer har väl knappast gått ut och ifrågasatt EU-kommissionens bedömningar om vilka ämnen som bör förbjudas eller inte - de har gjort en toxikologisk bedömning helt enkelt. Ett ämne kan anses vara giftigt eller cancerogent - men samtidigt anses vara riskfritt att exponeras för om koncentrationen är tillräckligt låg. Det är ingenting konstigt med det.

Men nu är det hög tid att avrunda den här posten och gå och lägga sig. Det blev visst inte så mycket till uppsamling. Jag hade tänkt gå vidare och kommentera Naturvårdsverkets nya rapport om konsumtionens klimatpåverkan också (som ju klimatberedningen tidigare har efterfrågat) och Greenpeace GMO-larmande. Men jag får ta det i separata poster istället. Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, miljö, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, toxikologi, frukt, vindruvor, paprika hälsa

Handens bakterieflora kartlagd

2008-11-18T22:53:00.012+01:00

Lider du av bakterieskräck? Funderar du över hur många bakterier du utsätts för varje gång du tvingas ta i hand? Det enkla svaret är förmodligen: fler än du anar...

I en studie som publicerades häromdagen i PNAS undersöktes den bakteriella diversiteten på människans handflator - ett förvånansvärt outforskat ekosystem.

Den mikrobiella mångfalden på människans händer är (inte helt oväntat för en mikrobiolog) ganska hög. Författarna kunde räkna in mer än 150 st bakteriefylotyper* på en typisk hand.

* en fylotyp är ett begrepp som används ganska ofta inom mikrobiologin. Förenklat kan man säga att det är ett begrepp som används synonymt med begreppet art. Det där med art är ju nämligen ganska svårt att använda sig av eftersom de flesta DNA-sekvenser man hittar (där man letar) inte visar sig tillhöra någon redan beskriven art - de är bara mer eller mindre lika olika redan beskrivna bakteriearter. Därför bestämmer man sig helt enkelt för en viss nivå av likhet över vilken man klassar alla sekvenser som samma fylotyp. I det här fallet klassades 16s rRNA-gener med över 97% likhet som tillhörande samma fylotyp.

Totalt undersöktes 51 frivilligas händer - dvs. 102 st händer i studien. Sammanlagt identifierade man 4742 fylotyper på dessa händer. Variationen mellan händerna vara alltså mycket stor. T.ex. så delade höger och vänster hand på samma individ i genomsnitt bara 17% av fylotyperna medan olika personer bara delade i genomsnitt 13% av fylotyperna med varandra!

Vissa bakteriesläkten var vanligt förekommande på de flesta händer: Proprionibakterier, 31.6% av alla sekvenser; Streptokocker, 17.2%; Stafylokocker, 8.3%; Corynebakterier, 4.3%; and Laktobaciller, 3.1%. Men de flesta fylotyper tillhörde mer ovanliga släkten.

En intressant observation var att man fann tydliga skillnader mellan könen - både vad gäller bakterieflorans sammansättning och dess diversitet. Kvinnor har i genomsnitt fler fylotyper på sina handflator än vad män har (högre bakteriell diversitet). Orsaken till dessa skillnader är inte klarlagd men författarna spekulerar i att det skulle kunna röra sig om skillnader i hudens pH-värde (då män tydligen har något surare hud).

Ytterligare en intressant observation var att den bakteriella diversiteten tycks vara relativt oberoende av faktorn handtvätt. Bakteriflorans sammansättning ändrades dock signifikant - förekomsten av vissa fylotyper minskade alltså - medan andra tvärtom tycktes gynnas. Resultatet är väl förmodligen inte helt oväntat - det verkar ju trots allt ganska rimligt att handens mikroflora är ganska väl anpassad till att tvättas då och då. Observera dock att denna studie inte säger någonting om hur den absoluta mängden mikroorganismer påverkas av en handtvätt!

Nu krävs det bara att någon kompletterar den här studien med uppgifter om hur många arter av eukaryoter och arkéer och hur många virustyper som vi går och bär på för att vi ska kunna börja bilda oss en uppfattning av hur många arter som egentligen ingår i en genomsnittlig hands ekosystem.

Källa:
Noah Fierer et al. 2008. The influence of sex, handedness, and washing on the diversity of hand surface bacteria. PNAS 105:17994-17999.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, biologi, mikrobiologi, händer, bakterier, fylotyper

Två snabba

2008-11-04T00:18:00.003+01:00

1. Mikael (I sällsamhetens tjänst) kommer med lite tänkvärda reflektioner (och en del "i det närmast obscent subjektivt raljerande") kring vinlarmet och uppmanar oss inte att sluta sila mygg - men väl att sluta svälja kameler.

2. Medvetenskap gör en välgärning och publicerar det där ökända examensarbetet som mitt kära universitet betecknar som "ett olycksfall i arbetet". Det ska bli intressant att se om det är lika underhållande (eller skrämmande) som det låter...

Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om vin, vinlarm, mygg, kameler, examensarbete, tomtar, troll

En värdering av riskerna med gifter i vin

2008-11-02T16:07:00.012+01:00

Jag kommenterade häromdagen Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedelrester i vin utan att egentligen själv bidra med så mycket matnyttigt när det gäller hur man egentligen ska värdera riskerna med dessa.

Även andra har kommenterat studien, Livsmedelsverket toxikolog Petra Fogelberg avfärdar riskerna, Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson anklagar Livsmedelsverket för att vilseleda allmänheten och Karin Bojs anklagar i sin tur Naturskyddsföreningen för skrämselpropaganda.

Gemensamt för alla aktörerna är att de inte heller på ett transparent sätt redogör för vilken riskvärdering det är som ligger till grund för deras ställningstaganden. Mikael Karlsson avfärdar snarare det där med riskvärdering och menar att man inte kan bevisa att bekämpningsmedelsrester i vin är ofarliga - vilket på något filosofiskt plan naturligtvis är riktigt - men också ett lite olyckligt argument kan jag tycka. På samma sätt kan man hävda att man inte kan bevisa att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av koldioxid - det motsäger ju naturligtvis inte att man kan bedöma sannolikheten för att det är så och fatta rationella beslut baserade på denna bedömning (och där misstänker jag att SNF håller med mig). På samma sätt förhåller det sig med bekämpningsmedelsrester - det går naturligtvis att värdera risken!

Detta har jag således också gjort: här nedanför presenterar jag en liten riskvärdering av de av SNF presenterade resultaten. För att få lite perspektiv på det hela presenterar jag även lite riskuppskattningar för ochratoxin A som jag spekulerade kring i den förra posten, för tungmetaller och så förstås för själva alkoholet i vinet.

Tillvägagångsätt
Jag har beräknat en riskkvot (dvs. förväntad exponering/gränsvärde) baserat på två olika scenarier, ett worst-case scenario och ett scenario för något slags normalkonsumtion. Riskkvoten beräknades mer specifikt enligt:

där a till y representerar de 24 olika bekämpningsmedlen som detekterades i SNF:s studie, där konc_n= koncentrationen för bekämpningsmedel n, där konsumtion = den förväntade dagliga konsumtionen av vin, där vikt = kroppsvikt och där ADI_n = EU:s gränsvärde för Accepterat Dagligt Intag* för bekämpningsmedel n. Jag får alltså en risk för varje bekämpningsmedel som jag sedan summerar ihop - dvs. jag gör ett antagande om additiva effekter.

Ett värde på riskkvot över 1 innebär att det finns en risk att man får i sig hälsovådliga mängder.

*EU har etablerat ADI-värden för de flesta av de av SNF detekterade substanserna. Normalt sett är ADI-värdena baserade på en långtidsstudie med råttor där man etablerar ett s.k. NOAEL - No Observed Adverse Effect Level - dvs den nivå vid vilken man inte ser några negativa effekter hos försöksdjuren, sedan lägger man till en säkerhetsfaktor (vanligtvis 100 ggr, ibland mer) för att få sitt ADI-värde. Tanken är alltså att om man får i sig mindre än ADI-värdet skall risken vara minimal. För vissa av bekämpningsmedlen (tetradifon, tebufenpyrad, boscalid, tebufenozide, metalaxyl, spiroxamin) fann jag inget EU-sanktionerat ADI-värde - för dessa har jag höftat till ADI-värden på olika sätt beroende på scenario (se nedan).

Worst-case-scenariot
För att beräkna mitt "worst-case"-scenario har jag gjort följande antaganden:

koncentrationen = den högsta observerade koncentrationen i någon av de av SNF observerade flaskorna för samtliga bekämpningsmedel
konsumtionen = en halv liter vin per dag
kroppsvikt = 55 kg
ADI-värden = där dessa finns har jag använt de befintliga ADI-värdena, för de substanser (se ovan) som EU inte har etablerat ADI-värden för har jag använt värdet 0,002 mg/kg kroppsvikt och dag vilket är det lägsta ADI-värdet som angetts för någon av de övriga substanserna.

Normalkonsumtions-scenario
För att beräkna något slags normalkonsumtion har jag gjort följande antaganden:

koncentrationen = genomsnittskoncentrationen i de av SNF analyserade flaskorna
konsumtionen = 0,2 l/dag - dvs. ungefär ett glas om dan
kroppsvikt = 82 kg för män och 67 kg för kvinnor (dvs. svenskarnas genomsnittsvikt enligt SCB).
ADI-värden = de befintliga värdena eller, där de saknas, medianvärdet för de övriga substanserna dvs. 0,03 mg/kg kroppsvikt och dag.

Resultat och diskussion
För mitt worst-case-scenario får jag ett värde på min riskkvot som ligger på 0,41. Trots att jag har gjort en rad antaganden som maximerar risken så är alltså den sammanlagda dosen man skulle exponeras för bara 41 % av vad som anses vara riskfritt.

För mitt normalscenario får jag fram värdet 0,0043 för män och 0,0053 för kvinnor - dvs. 0,43 respektive 0,53 % av den dos som anses vara utan risk.

Därmed kan man nog slå fast att bekämpningsmedelsrester i vin inte är ett stort hälsoproblem och att Livsmedelsverkets bedömning i stort är riktig!

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten bekämpningsmedel kan dricka 265 l vin i veckan innan riskkvoten för bekämpningsmedel överstiger värdet ett.

Ochratoxin A
Men hur ser det då ut för andra ämnen i vinet? - Om vi tar och börjar med ochratoxin A (OTA) som jag i min förra post spekulerade i kunde vara negativt korrelerad med bekämpningsmedelsanvändningen (dvs. ju färre bekämpningsmedel desto mer OTA). Visst stöd för detta antagande finner jag i [1] där högst halter av ochratoxin (2 µg/l) hittades där vinrankorna enbart behandlades med svavelpreparat (som är godkända för ekologisk odling). Underlaget är dock för litet och för variabelt för att jag ska kunna dra några säkra slutsatser om skillnader mellan ekologiskt och konventionellt.

Hur ligger det då till med riskerna med ochratoxin A i vin? Ja, halterna av OTA är ganska välundersökta och tycks kunna variera mellan 0- 15,6 µg/l i vin och ett medelvärde för OTA i europeiska viner kan ligga på 0,36 µg/l (baserat på 1470 prover - medianvärdet är förmodligen mycket lägre än så eftersom enskilda höga värden drar upp medlet)[2]. Det finns inget ADI-värde för ochratoxin men däremot ett tolerabelt veckointag vilket är synonymt. Detta värde ligger på 100 ng/kg kroppsvikt och vecka (motsvarande 14 ng/kg kroppsvikt och dag).

Om jag använder samma beräkning som för bekämpningsmedelsresterna så finner jag att vid mitt worst-case-scenario och med den högsta påvisade halten 15,6 µg/l så ligger riskkvoten på 9,9 och om jag istället använder 2 µg/l så ligger riskkvoten på 1,3 - alltså även det en oacceptabel risk. (Att använda värdet 15,6 är lite "orättvist" eftersom antalet analyser är så högt - om SNF hade analyserat flera tusen flaskor så hade nog även de hittat enskilda flaskor med högre halter av bekämpningsmedel än de nu presenterade. Halten 2 µg/l kan däremot knappast betecknas som orättvis - utan kan nog förekomma i en del flaskor.)

Hur ser det då ut för normalkonsumtion? Om jag använder samma antaganden som i mitt normalscenario ovan och genomsnittshalten för OTA 0,36 µg/l så kommer jag fram till en riskkvot på 0,061 för män och 0,075 för kvinnor - dvs 6,1 respektive 7,5 % av det intag som anses riskfritt.

Slutsatsen för ochratoxin A är således att den förmodligen inte utgör någon större risk för vinkonsumenter - förutom möjligtvis i enstaka flaskor - men att den utifrån föreliggande data och toxikologiska bedömningar utgör en större risk än vad bekämpningsmedelsrester gör.

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med genomsnittshalten OTA kan dricka 18,6 liter vin i veckan innan riskkvoten för OTA överstiger värdet ett.

Tungmetaller i vin
Via bloggen "RENJORD" snubblar jag över en nyligen publicerad studie [3] som har gjort i princip samma sak som jag har gjort ovan men för tungmetaller i vin. Den studien beräknade THQ-värden (Target Hazard Quotients) som liknar mina riskkvoter och kommer fram till att vinerna i typfallet ligger någonstans på ett THQ om 30-80 (baserat på en konsumtion om 0,25 l/dag). De ligger alltså 24 till 64 ggr över vad som betecknas som hälsosamt (om man istället räknar med en konsumtion på 0,2 l/dag som jag har gjort)! Detta värde varierar dock i hög grad mellan viner från olika länder. Vår metodik skiljer sig som sagt något men även jag får (när jag plockar metallhalter från deras figurer) riskkvoter som ligger i samma storleksordning. Detta behöver dock granskas mer!

Många medier (men än så länge inte svenska?) rapporterar om studien - kolla t.e.x på (Science Daly, Daily Mail). Riskerna tycks avfärdas av experterna - men tycks alltså hursomhelst vara flera gånger större än riskerna för både bekämpningsmedelsrester och ochratoxin A.

Jämförelse: En kvinna som väger 67 kg och konsumerar vin med något slags genomsnittlig minimi-THQ-värde (som erhållits grafiskt från [3]) kan dricka endast ca 87,5 ml vin i veckan utan att THQ-värdet för tungmetaller överstiger ett! (Genomsnittshalten har jag inte tillgång till. Obervera att THQ-värdet liknar min riskkvot men inte nödvändigtvis är direkt jämförbar!)

Alkohol
Hur farligt är det då med själva alkoholet i vinet? Att dricka så mycket vin som jag antar i mitt worst-case-scenario är helt garanterat inte bra för dig - en halv liter vin per dag motsvarar ca 98 cl 40% sprit i veckan och enligt Apoteket medför en så hög konsumtion att "Risken för vanebildning och skador på inre organ och nervsystem är stor om du fortsätter på samma sätt. "

Det jag räknar som normalkonsumtionen (0,2 l/dag) motsvarar ca 38,5 cl 40% sprit och detta är enligt apoteket fortfarande OK för män men innebär för kvinnor att de ligger i riskzonen och bör minska sin konsumtion eller åtminstone ta en vit vecka då och då.

Jämförelse: Enligt apotekets angivelser så kan en kvinna dricka ca 1,1 liter vin utan att det "anses innebära någon fara för vanebildning eller ha andra skadliga verkningar..."

Slutsats
Riskerna med gifter i vin kan vid normalkonsumtion graderas enligt följande (från högst risk till lägst risk): tungmetaller>alkohol>ochratoxin A>bekämpningsmedelsrester

Referenser:
1. Lo Curto et al. 2004. Ochratoxin A occurence in experimental wines in relationship with different pesticide treatments on grapes. Food Chemistry 84: 71-75.

2. Mateo R. et al. 2007. An overview of ochratoxin A in beer and wine. International Journal of Food Microbiology 119: 79-83.

3. Naughton DP & Petroczi A. 2008. Heavy metal ions in wines: meta-analysis of target hazard quotients reveal health risks. Chemistry Central Journal, (in press)

Fotnot: Denna bloggpost utgör bara en jämförelse av hälsoeffekterna av olika gifter i vin. Den skall inte ses som ett inlägg som förespråkar eller ursäktar onödig bekämpningsmedelsanvändning inom vinodling. För att göra en helhetsbedömning av riskerna med bekämpningsmedel inom vinodlingen måste man såklart även bedöma miljöeffekter och hälsoeffekter hos dem som brukar medlen!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, naturskyddsföreningen, livsmedelsverket, vin, bekämpningsmedel, ochratoxin A, alkohol, tungmetaller

Gott och blandat

2008-10-30T22:20:00.005+01:00

Här kommer lite kortkorta kommentarer och lästips:

Om klimatförändring och ökenutbredning
Torill Kornfeldt fördjupade sig i sambanden dem emellan i DN häromdagen. Det var en läsvärd artikel som kändes som en logisk fortsättning på min egen post "Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?" från häromveckan. Läs den om ni är intresserade av saken!

Om tillväxtmanin
Ni har väl inte missat artikeln med Johan Rockström i SvD? Hans rekommendationer är helt i min smak: Sätt miljöfrågorna före den ekonomiska tillväxten! Sluta mäta tillväxt mha BNP-måttet! Övergå till alternativa energikällor! Lösningen måste vara global! Av intresse kan vara posterna i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?" som finns länkade i högermarginalen. Bl.a. så diskuterar jag där i två poster några av de mått man skulle kunna använda sig av för att bedöma hållbarheten i vår utveckling.

Sorgligt nog har jag fortfarande inte förmått avsluta serien riktigt än - symptomatiskt är att den posten som saknas är den där jag tänkte föreslå/diskutera lite konstruktiva lösningar på problemen. Det är lätt att gnälla - men betydligt svårare att vara konstruktiv...

Ett annat lästips kan vara New Scientists nummer från tidigare i oktober (som jag dock fortfarande inte läst själv) på temat "The Folly of Growth"

Om social uthållighet
När jag diskuterar uthållighet här på bloggen så brukar jag främst fokusera på ekologisk och/eller möjligtvis ekonomisk uthållighet - jag är dock medveten om att en sann hållbar utveckling naturligtvis också är beroende av en hållbar social utveckling. En som har fokuserat på det i sin forskning är Helena Nordström Källström som i sin avhandling "Mellan trivsel och ensamhet : om sociala villkor i lantbruket" har studerat lantbrukares sociala villkor. Ett pressmeddelande som summerar några av slutsatserna hittar den late här: "Inget uthålligt lantbruk utan bönder som trivs"

Det kan ju vara värt att någon gång reflektera över det faktum att lantbrukare också är människor när man diskuterar jordbrukets miljöpåverkan!

Flashig 3D-animation av BioCentrum
På tal om tillväxtmani så har det säkert inte undgått bloggens läsare att det numer står "koordinator för BioCentrum" på min blogger-profil. Jag får säkert anledning att återkomma till vad det innebär i framtida bloggposter.

SLU har numer även beslutat att detta centrum ska byggas. Notera jämförelsen med forskningsladugården i pressmeddelandet! Beslut om lokaler till 300 forskare och 150 studenter och till 300 mjölkkor och 150 suggor i ett svep - det känns bra att man är verksam på SLU :) Man kan notera att forskarna får halva ytan till dubbla priset. Vi får hoppas att man inte i SLU:s pågående självutvärdering "Kvalitet och Nytta" (med den oroväckande förkortningen KoN) kommer fram till att kossorna är lönsammare... - (Fast det torde ju alltjämt finnas att behov av ko-ordinatorer.)

Hursomhelst, till saken - kossorna har ju iaf. inte (mig veterligen) tillgång till en så här flashig 3D-animation över sitt nybygge:

På animationen syns även det nya Mark-Vatten-Miljö-Centrum som ska uppföras på Ultunas marker och även i fjärran djurfakultetens nya hus - mer om Campusutvecklingen finner den intresserade här.

Ekologiska fotavtryck
Jag såg att världsnaturfonden hade kommit ut med en ny "Living Planet Report". Svenskarna ligger fortfarande på en konsumtionsnivå motsvarande ca 3 planeter (om alla levde på samma sätt som vi) vilket knappast kan betecknas som uthålligt - men vi hade visst halkat ned till 18:e plats på listan på grund av en metodförändring i hur fotavtrycket beräknas (läs även i Metro och kolla på SVT).

Man ska dock komma ihåg att ekologiska fotavtryck inte är ett optimalt mått på vår miljöpåverkan. Det är mycket pedagogiskt men det finns ett stort mått av osäkerhet och en del godtycklighet i hur man väljer att vikta olika faktorer - framförallt kanske i hur man väljer att omvandla koldioxidutsläpp till landyta - och det utgör ju en relativt stor del av fotavtrycket.

Sällsamheter
Och jag tänkte att jag skulle avsluta det här svepet med ett litet bloggtips: agronomen, växtpatologen, doktoranden, pipfilosofen m.fl. Mikael Hjort af Ornäs (även känd som "Plupp") har åter börjat publicera sig på sin blogg "I sällsamhetens tjänst". Han skriver både underfundigt och insiktsfullt om blandade ämnen. Den bloggen är väl värd att kolla in!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, miljö, ekonomi, tillväxt, tillväxtmani, hållbar utveckling, social hållbarhet, ekologiska fotavtryck, sällsamheter, bloggar, bloggtips

Vinet och bekämpningsmedlen

2008-10-28T20:21:00.008+01:00

Jag känner att jag borde kommentera Naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedel i vin som fick stort genomslag i media idag (DN; SvD; Expressen; Aftonbladet, SVT).

Det första man kan konstatera är ju att även om rapporten är ny så släpptes ju själva analysresultaten redan i våras av Pesticide Action Network (PAN) - men uppmärksammades då inte i Sverige (och inte heller av mig).

Min principiella åsikt är att det helst inte borde finnas rester av bekämpningsmedel i vin - även om jag är en pragmatiker som är beredd att acceptera att man hittar spårkoncentrationer av en del substanser i en och annan flaska. Att man hittar flera olika substanser i samtliga undersökta flaskor och dessutom i så pass höga koncentrationer som man gör i det här fallet tycker jag dock definitivt inte är OK! En sansad bedömning är att det förmodligen är själva alkoholet som är det farligaste i vinet - men det känns inte bra att till det få i sig en blandning av kemiska ämnen med oförutsägbara effekter.

När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom vinodlingen så kan man konstatera att den är hög - mycket hög med svenska mått mätt. Iaf. enligt mina diskussioner med den italienska gästforskare hos oss som jobbade med att utveckla ett slags biobäddar för italiensk vinodling -mängderna som används där ter sig för en som är van att diskutera svenska doseringar som skyhöga. Å andra sidan är skyddsbehovet också mycket stort - vinodlingarna utsätts för både skadeinsekter och svampinfektioner. En känd skadegörare är vinlusen som närapå ödelade den franska vinproduktionen när den kom till Europa på 1860-talet - innan man lärde sig att hantera den med hjälp av vin inympat på motståndskraftiga rotstockar och bekämpningsmedel.

Hästdragen spruta i Beaujolais vid 1950.

Vad ska man göra?
Hur man ska skydda sig från skadegörarna utan att använda kemiska bekämpningsmedel kan man debattera - Naturskyddsföreningen föreslår ökat användande av motståndskraftiga druvsorter och biologisk bekämpning. Det förstnämnda skulle säkert fungera ett slag - men knappast i stor skala och under längre tid - jag har svårt att se att det inte plötsligt skulle dyka upp svampar och insekter som slår ut även de motståndskraftiga sorterna (på samma sätt som det dyker upp sorter som är resistenta mot bekämpningsmedel). Dessutom blir det nog svårt att övertyga många av vinodlarna att frångå de klassiska druvsorterna. När det gäller den biologiska bekämpningen så är den i dagsläget inte riktigt ett färdigutvecklat alternativ - den kan säkert bli bättre men då krävs det en del forskningsinsatser.

Rapporten tar också upp en förmodat slentrianmässig användning av bekämpningsmedel - och här finns det säkert en hel del att göra. Utan att vara helt insatt i det här med vinodling så förmodar jag att undervisningsinsatser och rådgivning säkert skulle kunna förbättra hantering och få ned användningen av bekämpningsmedel. Det visar tidigare erfarenheter av sådana projekt.

Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara att filtrera vinet på något sätt för att få bort bekämpningsmedelsrester - detta känns dock onekligen som något av en end-of-pipe-lösning.

Något slags avrundning
Uppenbarligen kan man oda ekologiska viner - men det skulle vara intressant att veta lite mer om hur den produktionen går till - jag skulle förmoda att en del alternativa bekämpningsmedel som svavelpreparat och kopparsalter är godkända för ekologisk odling t.ex. - vilka är dessa och vad har de för effekter? Hur varierar reglerna för vad som anses som "ekologiskt" eller "organic" i olika länder? Vilka är skördenivåerna och arbetsinsatserna i de ekologiska systemen? Betyder en minskande fungicidanvändning en i motsvarande grad ökad produktion av ochratoxin a som produceras av vissa svampar? Jag känner att jag skulle vilja läsa några förutsättningslösa jämförelser mellan systemen. Kanske finns de redan publicerade - jag återkommer om jag hittar något bra.

Kan avsluta med att konstatera att Naturskyddsföreningen kräver en tuffare lagstiftning inom EU "Det är inte rimligt att EU klassar ett ämne som cancerogent och sedan tillåter att det används i odling och följaktligen också i produkter som säljs i hela unionen." säger Mikael Karlsson. - Av allt att döma ser hans önskemål ut att bli bönhört - förslaget till EU:s nya bekämpningsmedelsdirektiv (som fortfarande ska dras en gång till i parlamentet) innehåller en skrivning om "stupstocks"-kriterier. Bl.a. ska ämnen som klassas som cancerogena automatiskt inte bli godkända - fast med vissa undantag. Kemikalieinspektionens bedömning är att konsekvensen blir att 23 aktiva substanser försvinner från den svenska marknaden. För vissa vinproducerande länder kan det innebära att fler ämnen försvinner.

Läs även andra bloggares åsikter om vin, bekämpningsmedel, naturskyddföreningen, vinodling, pesticider, vinlus,

Och till sist...

2008-10-27T21:51:00.003+01:00

Filmfestivalen är slut. Vinnaren av Uppsalas filmkaja blev den finska filmen "Jos Kaadun" (sv. "Om jag faller"), ett slags poetisk kärlekshistoria, och publikens favorit blev animerade filmen "Skhizein" om en man som efter att ha blivit träffad av en 150 tons meteorit plötsligt befinner sig 91 cm utanför sig själv.

Jag tänkte avsluta filmvisandet för den här gången jag också (även om jag känner att det finns många bra filmer kvar att visa) - jag gör det med den fantastiska vägganimationen "Muto" som tilldelades ett av juryns specialpriser. Juryns motivering var:

"Magiska kaskader av grafiska upplevelser i samtida stadskonst får oss att välja Muto, för att belöna detta arbete av stora mått."

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Uppsala kortfilmsfestival, animation, Muto

Vad ska vi visa idag då?

2008-10-25T18:10:00.003+02:00

Varför inte "The Lounge Bar" från 1989? Bildkvalitén är visserligen rätt dålig - men det glömmer man snart bort. Snyggt sammanflätad story och medryckande soundtrack!

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, The Lounge Bar

Fredagsskräck

2008-10-25T00:08:00.004+02:00

Finns det något som passar bättre på en fredagskväll än att avnjuta lite riktigt udda kortfilm? Nej, inte om ni frågar mig! Idag tänkte jag visa en "skräckfilm" som vann Uppsala Kortfilmsfestival år 2000: "Outer Space"- Jag minns att jag då var ganska arg på grund av detta. Hur kunde juryn välja denna film som var så plågsam att titta på? Jag kunde inte begripa det.

Idag har jag ändrat uppfattning, detta sammanbrott för själva filmmediet betraktar jag som ett litet mästerverk! År av kortfilm måtte ha trubbat mina sinnen - det krävs kanske ett regelrätt haveri för att väcka mitt intresse?

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, skräckfilm, Outer Space

Tre filmer som jag såg tidigare ikväll

2008-10-23T23:53:00.006+02:00

Hann med två visningspass ikväll, bl.a. den ofta sevärda kategorin "Raffinerat animerat" som i år var riktigt, riktigt bra och dessutom programmet "Sanning och Konsekvens" som också höll hög klass. Jag hittade några av filmerna på YouTube och lägger upp dem här nedan.

Vi börjar med ett litet musikaliskt inslag i form av filmen "KJFG No 5"

sedan visar vi den möjligtvis något osmakliga "Bernies Doll" - som nu (27/10) tycks vara bortplockad från Youtube så det slipper ni se!

och sist, men kanske passande så "Procastination"

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, kortfilmer, filmfestival, animerad film

Favorit i repris

2008-10-22T23:45:00.004+02:00

Dagens kortfilm är ingen mindre än förra årets publikfavorit på Uppsala kortfilmsfestival: den flerfaldigt prisbelönade animerade kortfilmen "Madame Tutli-Putli"

Och ja, idag hann jag ut för att se på åtminstone en visning - men jag måste bekänna att jag faktiskt nickade till under en av filmerna som skildrade ett basketlag som tränade. Till råga på allt var regissören med i publiken - man får hoppas att det inte märktes att jag sov...

Jag kan inte skylla på att filmen var dålig (det vet jag egentligen inte så mycket om) - det var nog snarare ackumulerade påfrestningar i samband med arrangerandet av dagens symposium (som förlöpte förhållandevis väl) i kombination med något glas mingelvin och den indiska buffén som jag precis hann trycka i mig innan visningen som tog ut sin rätt. Bortförklaringar. Nya tag imorgon! Godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, animerat, Madame Tutli-Putli

Skruvad kortfilmsvisning

2008-10-21T23:33:00.005+02:00

Idag blev det ingen kortfilm för min egen del. Jag är i egenskap av BioCentrumkoordinator med och organiserar ett vetenskapligt minisymposium som går av stapeln i morgon. Idag bjöd vi de inbjudna talarna på lite middag på restaurang Lingon i Uppsala (helt OK, men kanske lite väl dyrt). Detta är ju förvisso intressant och ganska kul - men man skulle ju kunna tycka att en kortfilmsentusiast som jag skulle ha sett till att förlägga arrangemanget till en annan vecka...

Men detta är ju naturligtvis ingenting som den här bloggens läsare ska behöva lida av - här rullar filmvisandet på i alla fall. I kväll blir visar vi den skruvade kortfilmklassikern "La Vis" (=Skruven) med Jean Reno i huvudrollen. Den handlar om en man som beger sig till det stora varuhuset för att reklamera en skruv - väl där undersöks saken grundligt...

(Och nej, det saknas inte en textremsa - hela filmen är likt Hasse och Tages gamla film "Picassos äventyr" inspelad helt på ett slags fejkspråk.)

La Vis 1/2

La Vis 2/2

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, filmfestival, La Vis, skruvar, skruvat

Kortfilmsfestival 2008

2008-10-20T23:38:00.004+02:00

Kortfilmsfestivalen har åter dragit igång i Uppsala - och det är väl hög tid att dra igång vad som väl i och med detta också får betraktas som en tradition - nämligen kortfilmsfestival även här på Skor längtar ut. Du som bor i Uppsala med omnejd beordras att bege dig till någon av biograferna men du som inte är lika lyckligt lottad ges dispens och får tillfälle att avnjuta några YouTubeframvaskade guldklimpar här istället.

Först ut är höghastighetsmelodramet "The Heart of the World" från år 2000, gjord av filmskaparen Guy Maddin. Skruva upp volymen och håll i hatten för nu kör vi!

Fick du inte nog av det så kan jag tipsa om att flera av Guy Maddins övriga alster finns att beskåda på nätet. Om din humor är lika skruvad som min så uppskattar du säkert t.ex. "Sissy Boy Slap Party" och om du inte tyckte det var för magstarkt så varför inte kolla in "Sissy Boy Slap Party - Directors Cut"...? Och om någon undrar ifall Guy Maddin tycker det är OK att hans filmer läggs upp på YouTube så ger han svaret själv här.

Läs även andra bloggares åsikter om film, kortfilm, Guy Maddin

Varför det ekonomiska systemet måste ändras i grunden

2008-09-30T23:04:00.005+02:00

Ett ekonomiskt system som är baserat på ett grundantagande om obegränsad ekonomisk tillväxt på ett ändligt jordklot kan aldrig fungera i längden. Punkt. Det kommer att bli förändringar.

För er som fortfarande inte har förstått varför det är så kan jag rekommendera att ni tittar på Chris Martenssons "Crash Course" som länkar samman ekonomi, energi och begränsade naturresurser i en utmärkt och pedagogisk analys av dagens situation och vad som ledde fram till den.

Fråga er sedan varför inga svenska politiker (inte heller miljöpartister) på allvar tycks vilja ta tag i frågan om att reformera det ekonomiska systemet i grunden så att det passar till verkligheten.

(Strippen ovan, liksom tipset om Chris Martersons kurs, kommer från Throbgoblins International: Cantankerous Frank.)

Andra bloggar om: ekonomi, miljö, energi, finanskrisen, pengar, skulder, peak oil, olja, USA, intressant

Den brända jordens taktik

2008-09-28T22:49:00.007+02:00

... kanske kunde vara något att satsa på? The Oil Drum publicerade igår en mycket informativ bloggpost om forskningen kring "biochar" - dvs ungefär "träkolstjära" eller "biotjära" på svenska. För närvarande ett mycket trendigt forskningsområde. Tanken är att man genom att förbränna biomassa med hjälp av pyrolys ska kunna producera bränsle (biogas) och träkol som man sedan plöjer ned i jordbruksmarken för att på så vis både förbättra bördigheten och binda kol. Inte så dumt tänkt faktiskt - läs själva!

"Terra Preta: Biochar And The MEGO Effect"

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, jord, jordbruk, biochar, terra preta, träkolstjära,

Koprofila svampars sporkanoner slår accelerationsrekord

2008-09-27T18:41:00.005+02:00

Kan inte låta bli att skriva lite kort om en artikel som publicerades i PLoS ONE förra veckan. Forskarna undersökte med hjälp av höghastighetskameror hastigheten med vilken fyra arter av koprofila svampar skjuter ut sina sporer - det hela resulterade i bättre mätningar av hastigheten än vad som funnits tidigare och dessutom snygga filmsekvenser:

Bakgrunden är denna: koprofila svampar lever i spillning från växtätare (t.ex. från kor) och deras strategi går ut på att se till att växtätare får i sig deras sporer så att de är först på plats när spillningen släpps. Därför har de utvecklat ganska intrikata sporkanoner som i vissa fall kan skjuta iväg sporerna flera meter.

Studiens titel: "The Fastest Flights in Nature:..." - är något missvisande om man ser till absolut flyghastighet - sporerna flög iväg i hastigheter mellan 2-25 m/s (ca 7-90 km/h) och där finns det ju många exempel på snabbare organismer. Men när det gäller accelerationen innehas alltså det nya rekord av svampen Ascobolus immersus som accelererar med 1.8×10⁶ m s⁻². Sporerna hos A. immersus utsätts vid utskjutningen för en accelerationskraft motsvarande 180 000 G!

Källa:
Yafetto L, Carroll L, Cui Y, Davis DJ, Fischer MWF, et al. 2008. The Fastest Flights in Nature: High-Speed Spore Discharge Mechanisms among Fungi. PLoS ONE 3(9): e3237 doi:10.1371/journal.pone.0003237

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, svampar, sporer, acceleration, G-kraft

Vad skriver egentligen IPCC om ökenspridningen?

2008-09-23T21:19:00.005+02:00

Såg på ett inslag i kvällens rapport där Ulf Helldén, professor i naturgeografi i Lund uttalar sig om ökenspridningen - eller snarare då om bristen på ökenspridning i världen. Det Ulf framför är i sig inget nytt - och han har själv uttalat sig om saken tidigare. Man kan t.ex. se ett inslag med honom även på forskning.se - och man kan fundera över hur det kommer sig att så många svenskar går runt och tror att öknarna sprider sig.

En reflektion är att en delförklaring kanske kan ligga i själva ordet "ökenspridning" - man ser framför sig sanddyner som obevekligt blåser in över någon stackares åkermark. - Jämför det med det engelska ordet "desertification" - som man lätt begriper används i en något vidare betydelse. Kanske borde vi införa "öknifiering" i svenskan för att förstå att "öknifiering" främst handlar om överutnyttjande av befintlig jordbruksmark genom t.ex. konstbevattning och överbete, vilket på sikt förvandlar den till öken - och inte om jordbruksmark som invaderas av en öken på frammarsch?

Det som jag reagerade emot i reportaget var annars talet om FN:s klimatpanel som enligt reportern "har uppfattningen att världens öknar breder ut sig till en följd av klimatförändringarna" och som enligt Ulf främst är "domineras av politiker och tjänstemän från tredje världen som talar i egen sak".

Då frågar sig vän av ordning: vad anser egentligen FN:s klimatpanel när det gäller ökenspridningen? I syntesrapporten; IPCC:s "fourth assessment report" nämner man inte ens ökenspridning. I delrapporten från arbetsgrupp II "Impacts, adaptation and vulnerability", Technical summary (sid 44), utläser jag följande:

"Initially positive ecological impacts, such as increased net primary productivity (NPP), will occur in ecosystems identified as least vulnerable: savannas and species-poor deserts. However, these positive effects are contingent on sustained CO2-fertilisation,and only moderate changes in disturbance regimes (e.g., wildfire) and in extreme events (e.g., drought)."

Om utvecklingen i Latinamerika skriver man följande (sid 54) :

"Gradual replacement of tropical forest by savannas is expected by mid-century in eastern Amazonia and the tropical forests of central and southern Mexico, along with replacement of semiarid by arid vegetation in parts of north-east Brazil and most of central and northern Mexico, due to increases in temperature and associated decreases in soil water (high confidence) [13.4.1]. By the 2050s, 50% of agricultural lands are very likely to be subjected to desertification and salinisation in some areas (high confidence)"

I kapitel fyra (sid 222-224) diskuteras klimatets påverkan på öknar. Där lägger man ut texten mera utförligt och diskuterar olika drivkrafter till vegetationsförändringar i ökenområden såväl som resultaten från enskilda studier som har modellerat hur vegetationen kommer att förändras under olika scenarion. Jag ska inte citera något i sin helhet men kan konstatera att vegetationsförändringar tycks vara svåra att modellera - främst pga. osäkerheter när det gäller koldioxidens gödslande effekt.

Hur ska man då på ett lämpligt sätt summera IPCC:s ståndpunkt? Jag gör ett försök:

De anser att utvecklingen den närmaste framtiden är osäker - främst på grund av oklarheter när det gäller koldioxidets gödslande effekt. På kort sikt kan det mycket väl innebära en ökad biomasseproduktion i ökenområden (ökad växtlighet alltså). På lite längre sikt tycks konsensus vara att det är troligt att många områden kommer att bli torrare och kanske även förvandlas till öknar - Amerika omnämns särskilt. Den stora osäkerheten poängteras dock även för bedömningarna på lång sikt.

Att lägga märke till är att IPCC överhuvudtaget inte uttalar sig om huruvida ökenspridning är något som har förekommit under de senaste åren - vilket ju är vad Ulf Helldén har studerat - utan bara om vad vi kan förvänta oss i framtiden av den varan. Det som står i deras rapport motsägs därför inte heller på något vis vad som rapporterades i rapportinslaget.

Vad gäller Ulfs uttalande om klimatpanelen som dominerad av politiker och tjänstemän så kan man undra var han har fått det ifrån - okritiskt umgänge med klimatskeptiker kanske (här ett typexempel)? En tes är ju att han egentligen inte uttalar sig om IPCC utan om UNCCD - FN:s konvention för att bekämpa ökenspridning som man kan förmoda att han har mer att göra med.

Andra bloggar om: vetenskap, klimat, växthuseffekten, ökenspridning, rapport,

Ny svensk medvetenskapsblogg

2008-09-17T20:56:00.004+02:00

Snubblade just in på en ny svensk vetenskapsblogg med det demokratiska (?) namnet "Medvetenskap" - med "inlägg som relaterar till vetenskap och ovetenskap" - 9 st är publicerade sedan i fredags då bloggen tycks ha startats upp.

Det finns ingen programförklaring men ambitionen tycks vara just demokratiskt folkbildande - och den som skriver -(vem det nu är - avsändaren är oklar) - tycks vara fullt kapabel både till att självständigt bilda sig en uppfattning om saker och ting och att självständigt hitta ämnen att skriva om. Dessutom är det ju prydliga källhänvisningar och sådant gör ju mig glad. Jag har lagt till bloggens flöde till min RSS-läsare!

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggar, bloggosfären, vetenskapsbloggar, medvetenskap, bloggtips

Bisfenol A kopplas till diabetes, hjärtbesvär och leverstörningar

2008-09-16T17:51:00.010+02:00

En studie som förpublicerades idag i JAMA, det amerikanska läkarförbundets tidskrift har undersökt sambanden mellan halterna av bisfenol A (BPA) i urinen hos 1455 vuxna amerikaner och förekomsten av en rad vanliga sjukdomar.

Det visade sig att det fanns ett signifikant samband mellan halten bisfenol A och förekomsten av både hjärtproblem och diabetes och dessutom korrelerade höga halter BPA med onormala halter av två leverenzym.

Detta är (otroligt nog) den första epidemiologiska studie som har undersökt BPA på det här sättet. Och även om man så klart - vilket jag alltid tjatar om här på bloggen - ska akta sig för att förväxla korrelation med kausalitet så gör det faktum att flera djurförsök redan har indikerat att BPA kan ha en koppling till diabetes etc. att den eventuella kausaliteten känns mer plausibel än den annars skulle ha gjort.

Att notera är också att forskarna undersökte sambandet mellan halten BPA i ett urinprov som togs vid endast ett tillfälle med ett rapporterat hälsotillstånd. Tidigare studier har visat att BPA utsöndras ur kroppen relativt snabbt - och det förefaller därför sannolikt att om man hade följt hur försökspersonernas BPA-halter varierade över en längre tidsperiod skulle ha funnit ett ännu starkare samband mellan BPA och de olika sjukdomarna!

Några skäl till försiktighet med att dra alltför långtgående slutsatser finns det såklart: epidemiologiska studier är kända för att kunna ge felaktiga resultat emellanåt och har ett lågt bevisvärde. Det kan också vara som så att BPA samkorrelerar med någon annan faktor som i sin tur är den verkliga orsaken. Intressant är att en av de främsta källorna till BPA anges som konsumtion av drycker på burk ("canned beverages"). Hög konsumtion av läsk och fruktdryck är känt som en riskfaktor för både diabetes 2 och fetma på grund av den höga sockerhalten - och fetma anses vara en riskfaktor för hjärtproblem och är kopplat till diabetes. En tänkbar förklaring är därför att det är hög konsumtion av socker som är den egentliga boven - men det är inte lätta att bena ut vad det är som förorsakar vad.

Artikeln är fritt tillgänglig online om ni vill titta närmare på den:

Iain A. Lang; Tamara S. Galloway; Alan Scarlett; William E. Henley; Michael Depledge; Robert B. Wallace; David Melzer 2008. Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults. JAMA 300.11.1303.

Både DN och SvD rapporterar på ett ganska sakligt sätt om studien och håller rentav en något försiktigare ton än den som hålls i den i JAMA publicerade kommentaren till artikeln från bisfenol A-experten Frederik vom Saal "Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders". - vom Saal som ju redan tidigare kopplat samman BPA med såväl diabetes som fetma.

Tillägg: Pekka tipsar i kommentarspåret om en bra artikel om bisfenol A som tar upp resultaten från den senaste studien men också ger en grundlig bakgrundsbeskrivning till problematiken. Den rekommenderas: "Bisphenol A in Plastics - Should We Worry?"

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bisfenol A, diabetes, hjärtproblem, fetma, plast, DN

Om bisfenol A:s effekter på gröna markattor

2008-09-11T17:51:00.006+02:00

Idag rapporterar SvD:s Henrik Ennart om bisfenol A (BPA) och om en ny studie som har undersökt hur synapsbildningen hos primater påverkas av låga doser BPA. Jag, som brukar skriva om BPA här på bloggen (kolla arkivet), letade så klart upp studien och tog mig en titt. Artikeln de hänvisar till är följande:

Leranth C. et al. 2008. Bisphenol A prevents the synaptogenic response to estradiol in hippocampus and prefrontal cortex of ovariectomized nonhuman primates. PNAS 1005: 14187-14191.

Vad studerades?
Studien utfördes med gröna markattor (Chlorocebus aethiops; tror inte att "Afrikanska grönapor" går hem hos primatologerna) som försöksdjur. Forskarna opererade in en liten kapsel med en minipump som doserade ut behandlingarna under en tidsperiod av fyra veckor. De fyra behandlingarna bestod av ett kontrolled, ett led som fick estradiolbensoat (EB), ett med estradiolbensoat + BPA och ett med endast BPA. Doseringen av BPA anpassades så att aporna utsattes för en dos motsvarande 50 μg/ kg kroppsvikt och dag - dvs. precis det värde som USA:s EPA och europeiska EFSA rekommenderar som högsta acceptabla dagliga intag (reference dose respektive ADI-värde). Estradiolkoncentrationen uppmättes i serum till ca 80-90 pg/ml hos de apor som utsattes för den behandling (jag har svårt att bedöma om det är ett högt eller lågt värde). Vid försöksperiodens slut avlivades aporna och dissekerades, varpå forskarna undersökte antalet synapser i en viss region av hjärnan med hjälp av elektronmikroskopi.

Vilket var resultatet?
Bisfenol A hämmade nästan helt bildningen av synapser jämfört med behandlingen där endast estradiol tillsattes. Däremot, vilket ju kan vara värt att notera, fanns det ingen skillnad i antalet synapser mellan leden med tillsats BPA och det obehandlade kontrolledet. (Men jag vet inte hur snabbt nybildningen av synapser i hjärnan sker normalt hos markattor så jag vet inte om det vore rimligt att förvänta sig en skillnad även här efter en månads exponering.)

Hur ska resultaten tolkas?
Studien visar att bisfenol A kan störa synapsbildning i hjärnan - och detta är naturligtvis allvarligt och förstärker bilden av att man så långt som möjligt ska låta försiktighetsprincipen gälla för BPA. Däremot tror jag inte att man kan påstå att studien demonstrerar att BPA kommer ha de här effekterna i verkligheten.

Tillvägagångssättet, där man utsätter försöksdjur för en koncentration av ett ämne som motsvarar ADI-värdet, kan ju ses som ett worst-case scenario redan från början - och när man dessutom betänker att aporna inte exponerades för BPA via födan, vilket ju skulle vara en mer normal exponeringsväg, utan via en inopererad pump, så kan man förmoda att koncentrationen av BPA i blodet var betydligt högre i försöksdjuren än vad den någonsin kommer bli hos någon människa.

Det är högst tveksamt om det går att extrapolera resultaten till att bisfenol A "kraftigt stör inlärningsförmågan" och det går med all säkerhet inte att extrapolera det till Aftonbladets: "Dålig syn kan göra dig tjock"

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, bisfenol A, plast, synapser, synapsbildning, estradiol, grön markatta

Ännu en liten Sarekpromenad

2008-09-03T23:31:00.028+02:00

Ja, jag kan väl inte undgå att rapportera lite kort från min Sarektur – jag har ju faktiskt varit tillbaka i en och en halv vecka redan så det är verkligen på tiden.

Helikopter från Kvikkjokk
Vi var fyra personer som var ute och gick och det startade med en helikoptertur från Kvikkjokk. Vi låg något kg över Lapplandsflygs viktsbegränsning om 400 kg totalt för 4 personer plus packning trots att Gustav och Ragnar rutinerat nog lade ifrån sig sina tunga kameror vid sidan av vågen men klarade oss från extrakostnader ändå.

Helikopterturen över fjällen var en upplevelse - även om jag satt inklämd i baksätet med en fjällryggsäck i knät och inte kunde ta några bilder för att dokumentera det – och förde oss på ett synnerligen smidigt sätt ut till Tarraluoppalstugorna som ligger ca 3 dagsetapper från Kvikkjokk om man vandrar genom Tarradalen utmed Padjelantaleden.

Från stugorna fortsatte vi norrut i maklig takt på grund av tunga ryggor (min vägde 26 kg vid invägningen vid helikopterhangaren men sedan lämpade jag över lite mat på Johan som hade lättast ryggsäck där så ca 24 kg är nog en bättre uppskattning) men också eftersom Ragnar kände sig lite förkyld. Han däckade också ganska snabbt efter kvällsmaten men blev som tur var bättre redan nästa dag.

In i Njoatsosvágge
Den andra dagen segade vi oss under strålande solsken och vad som väl får betecknas som lagom temperaturer upp över krönet österut och in i Njoatsosvágge. Denna dalgång är mycket vacker och lättgången i de övre delarna där man vandrar utmed ett par lite större sjöar med glasklart vatten utmed branta bergväggar.

Tsahtsa (mitten) och Bássjábákte (höger) speglar sig i Gasska Njoatsosjávrre.

Vår ursprungliga plan var att fortsätta upp mellan Tjågńåristjåhkkå och Bulkas upp mot Luohttoláhko för att sedan fortsätta på en tur som skulle föra oss runt Pårtemassivet - men efter ett rådslag vid lunchtid beslöt vi oss för att vi var lite sent ute för att gå upp där. Vi var lite osäkra på hur långt vi skulle behöva gå för att hitta en tältplats och dessutom såg det ju i ärlighetens namn förbaskat brant ut. Där rann en jokk ned i dalen men den såg liksom mer ut som ett vattenfall tyckte vi.

Vi beslöt att i stället fortsätta österut genom Njoatsovágge och längs med sydsidan av Pårtemassivet och att istället ta någon dagstur med lättpackning upp på Luohttoláhko för att ta oss en titt – en plan som vi sedan höll oss till.

Dagstur upp på Luohttoláhko
Den tredje dagen beslöt vi oss för att ta oss upp på högplatån Luohttoláhkko för att ta oss en titt på utsikten bort mot Pårtemassivet och också för att om möjligt bestiga toppen Noajdde på nordsidan av platån. Vi beslöt att följa Luohttojåhkås västsida uppåt vilket vi snart insåg var ett stort misstag. Bergssidan som vette ned mott jokken var ganska brant och bitvis både täckt av buskage och/eller ganska hal och nere vid jokken kunde man bara gå vissa bitar. Sedan tvingades vi upp för att skråa igen. Inte heller kunde vi ta oss över jokken hursomhelst eftersom vi inte hade med oss några vadargrejor och Gustav hade ganska låga kängor.

Det slutade med att vi byggde oss ett vad genom att slänga i ett antal stenar ungefär där jokkens båda tillflöden flyter samman. När vi väl hade tagit oss över jokken var det inga problem längre - förutom att Ragnar efter en kort stund kom på att han hade glömt sina handskar på andra sidan och blev tvungen att rusa tillbaka. Men när vi väl kom upp på Luohttoláhko så kom molnen tyvärr ikapp oss. Av utsikten bort mot Pårtemassivet bidde intet och toppturen upp på Noajdde kändes också meningslös. Vi skymtade Bierikbaktes profil i fjärran innan den också försvann i dimman. Sen började det regna också. Vi tågade tillbaks – denna gång över själva platån och ned mellan Luohttojåhkå och Skajdasjjåhkå, en väg som helt klart är att föredra framför vårt tidigare vägval.

Ragnar hoppar tillbaka över vårt hembyggda vadställe för att hämta sina handskar.

Utsikt bort mot den passövergång som vi hade gått igenom dagen innan om vi hade följt ursprungsplaneringen. Till vänster Tsähkkok och rakt fram skymtar Tjågńåristjåhkkå.

Det blev en lång och blöt dag och jag kände definitivt att Luhttoláhko är ett ställe jag vill återkomma till vid något senare tillfälle och under bättre väderleksförhållanden. (Känslan av att ha blivit snuvad på något spektakulärt förstärktes av att besöka fjällstationen i Kvikkjokk där det hängde ett stort fotografi på Pårtemassivets toppar från Luhttoláhko upphängt i matsalen.)

Regn och dimma
Nu följde en dag med regn och dimma då vi stretade genom buskagen och tog oss över några inte alltför svåra vad i Njoatsosvágges mellersta delar. Utsikten var obefintlig och vårt marschtempo likaså – dessutom kom vi inte iväg förrän väldigt sent vilket resulterade i att vi aldrig åt någon lunch. Allt blev blött och det kändes som att vi var lite ur slag.

Ragnar vadar - ungefär där Skajdasjjåhkå och Bålgatjåhkå rinner samman.

Dimman höll i sig även den femte dagen då vi tågade uppåt förbi Sähkok uppför ca 500 meters stigning utmed en inte alltid särskilt välrösad stig. Det kändes lite surrealistiskt att vandra däruppe bland stenarna – inte minst eftersom det var helt tyst – ingen vind och inget rinnande vatten, och så dimman. En underlig sak som hände var att jag rätt vad det var (när jag slog på telefonen för att använda den som tidtagarur för matlagningen) fick ett SMS. Mobiltäckning har jag aldrig upplevt i Sarek tidigare. Min täckning försvann visserligen strax därefter och kom inte åter förrän jag kom ner till Kvikkjokk – men brorsan hade täckning åtminstone vid trakterna av Pårek också.

Övergången vid Sähkok var dimmig och spöklikt tyst

Återigen var vi också mycket medvetna om att vi blev snuvade på utsikten – passagen förbi Sähkok skulle jag gärna gå igen i klart väder. Vi beslöt oss för att slå läger ganska tidigt, i närheten av Tjievrajávrre och medan vi fortfarande befann oss på lite höjd och hoppas på att det skulle klarna något innan vi var tvunga att gå vidare.

Lite senare på kvällen skingrades också molnen något och vi kunde avfotografera några av bergskammarna i närheten. Sedan tjocknade det igen och dimman låg även på morgonen dagen efter.

Plötsligt klarnade det något och bergskammarna började skymta fram här och där.

Tjievvrra skymtar fram i dimman.

Vandringen ned mot Kvikkjokk
Den sjätte dagen vandrade vi lite lojt ned från Pårtemassivet och kom ganska snart ned under molnhöjd så att vi fick lite utsikt ut över Pårekslätten. Det dåliga vädret beslutade att hälsa farväl genom att släppa loss en riktig störtskur över oss precis när vi stannade för lunch men sedan drog regnmolnen undan förvånansvärt snabbt och solen bröt fram lagom till dess kaffet på maten var klart.

Ett par renar som sprang fram och tillbaka precis nedanför oss i sluttningen avfotograferades grundligt.

Utsikten över Pårekslätten var vacker men vädret såg ut att kunna bli sisådär.

Vi hittade en fin tältplats vid en av sjöarna strax söder om Pårek. Solen sken fortfarande och jag passade på att tvätta håret i sjön samtidigt som vi strödde ut våra prylar för att låta dem torka efter bästa förmåga.

Paus vid Pårek, kamerorna åker fram för att fota Pårtemassivet med överblommad Rallarros i förgrunden.

Utsikt från leden bort mot Favnoajvve.

Den sjunde dagen marscherade vi på i ganska raskt tempo (vilket annars kanske inte direkt karakteriserade den här vandringen). Biten som var kvar över Pårekslätten var ganska fin men när vi kom ned i skogsbältet blev det rätt tråkigt och vi fortsatte raskt ned mot Kvikkjokk med dess hägrande varmvattensduschar och ”riktiga mat”. Väl där lyckades vi dock missa att beställa maten i tid på fjällstationen så det slutade med att vi lagade till vår egen lilla restbuffé i självhushållet istället. Men duscharna var sköna och vi hann köpa oss en öl i fjällstationens bar efter maten!

Fotnot: jag kan meddela att de nya kängorna fungerade ganska bra. Inga skavsår eller besvärande blåsor men det ömmade lite grann på ovansidan av ena vristen efter några dagar - det tror jag dock är något som kommer att bli bättre framöver.

Andra bloggar om: fjällvandring, Sarek, foto, vandring, Njoatsosvágge, Pårte, Kvikkjokk

Skorna (och deras ägare) sticker ut och vandrar

2008-08-15T16:55:00.004+02:00

Det har inte varit mycket action här på bloggen på sistone - har haft semester inte bara från jobbet utan även från bloggandet. Och några dagar till av tystnad lär det bli - jag sticker nämligen iväg upp till Sarek för några dagars fotvandring om någon timme.

I år blir det rundvandring i de södra delarna av nationalparken: Kvikkjokk - Tarraluoppal - Njoatsosvagge - Luohttolahko - och runt Pårtemassivet tillbaka till Kvikkjokk. (Stavningen av de samiska namnen blev det kanske lite si och så med - kartan är redan nedpackad).

Hinner därför inte komma med några reflektioner kring Malins post om kommunikationen mellan forskare och journalister - som man ju annars skulle kunna ha tänkt sig att koppla ihop med Andy Revkins idéer om "journalistisk whiplash" till något läsvärt. Men det får bli när jag kommer åter i så fall.

Fixar och donar

2008-07-18T18:53:00.002+02:00

...med designen här om någon undrar. Tycker det har sett så plottrigt ut på sista tiden - hoppas kunna snygga till lite...

Korrelationer, orsakssamband och orsakverkan

2008-07-17T00:13:00.006+02:00

...och när vi ändå är inne på det där med att korrelationer inte är detsamma som orsakssamband så kan vi väl ta det där med D-vitaminbrist och autism också. Två läkare hävdade att det finns en koppling mellan D-vitaminbrist och autism på DN Debatt. Att det skulle föreligga någon egentlig korrelation är obevisat - än mindre då ett orsakssamband.

Alltid kristiskt tänkande Pekka på orsakverkan har vettiga invändningar. Det förefaller ganska troligt att den ökade frekvensen av autismfall beror på att kriterierna för vad som räknas som autism har ändrats över tid - och i så fall finns det ju inte ens en epidemi!

Detta förklarar dock inte varför autism är vanligare hos somalier som lever i Sverige jämfört med dem som lever i hemlandet. Det som skulle kunna förklara detta är dock skillnader i diagnosticering av autism mellan somalisk och svensk sjukvård. Spontant tycker jag att det låter som en minst lika rimlig förklaring som D-vitamin-brist men jag är å andra sidan dåligt insatt i hur autismdiagnoser ställs.

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, kosttillskott, D-vitamin, solljus, autism

Astma och Helicobacter pylori

2008-07-16T17:46:00.009+02:00

Jag har nu ögnat igenom artikeln som jag rapporterade om igår, liksom en “Leading article” publicerad i tidskriften "Gut" tidigare i år som diskuterar teorin.

Sammantaget kan jag säga att min förmodan om att de har studerat bara just H. pylori och inte förekomsten av några andra bakterier tycks stämma. Därmed kan man inte hävda säkert att H. pylori skyddar mot astma – det kan mycket väl vara som så att dess ”immunomodulerande aktivitet” har en skyddande effekt så som föreslås av författarna men det är fortfarande högst osäkert!

Jag tycker alltså att de sätter lite överdriven tilltro till sin teori men jag hittar åtminstone följande förbehåll i artikeln:

“The cross-sectional design could reflect possible problems of reverse causation. For example, asthmatics may more frequently receive antibiotics and corticosteroids that could reduce H. pylori prevalence, compared with nonasthmatics. The present study cannot entirely rule out this possibility.”

från: Chen Y & Blaser M J. 2008. Helicobacter pylori infestation is inversely associated with childhood asthma. The Journal of Infectious Diseases 198: In press.

Intressant nog så föreslår de också i diskussionen att den minskade frekvensen av H. pylori kan förklaras med ett ökat antibiotikaanvändande (vilket ju verkar rimligt) – men de har inte undersökt korrelationen mellan antibiotikaanvändande i unga år och astma – bara tittat på antibiotikaanvändandet under den senaste månaden. Det finns dock en annan studie (som de hänvisar till) som har tittat närmare på saken:

Kozyrskyj A L et al. 2007. Increased risk of childhood asthma in from antibiotic use in early life. Chest 131: 1753-1759.

Det finns alltså en positiv korrelation mellan antibiotikaanvändande och astma – och även om avsaknaden av H. pylori nu är en proximat orsak till att man får astma är det troligt att antibiotikaanvändandet är en mer ultimat orsak (anser åtminstone jag) – och det kanske vore mer relevant att sätta in eventuella insatser där?

Att sambandet i mitt tycke inte ter sig så starkt som författarna hävdar betyder inte att jag avfärdar resultaten som oanvändbara. Jag håller med författarna när de skriver att:

”Although this may represent an epiphenomenon as part of a more general change in human microecology, there is substantial biological plausibility for a role of the disappearance of H pylori and the rise of these allergic disorders of children. Nevertheless, if H pylori, and especially cagA status, only is a marker for asthma risk, it could become useful for clinical and epidemiological studies”

från:
Blazer MJ et al. 2008. Does Helicobacter pylori protect against asthma and allergy? Gut 57: 561-567.

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, mikrobiologi, Helicobacter pylori, astma, antibiotika

Jag får magsår!

2008-07-16T00:23:00.009+02:00

Nja, så illa är det nog inte - kunde bara inte låta bli att sätta rubriken. Men jag grubblar över magsår och astma och bakterien Helicobacter pylori som orsakar det förstnämnda och påstås skydda mot det sistnämnda - men vänta nu, gör den verkligen det?

Tyvärr så är inte studien publicerad i dagens nummer av The Journal of Infectious Diseases som det påstås i dagens DN och inte heller i augustinumret (som redan är publicerat på nätet) - antar att det stod att den skulle publiceras i något pressmeddelande. Jag skrev ett e-mail och blev utlovad en kopia av den efterfrågade studien - men den har inte kommit än. Och tills dess den gör det kan jag inte hejda min ryggmärgsreaktion från att komma ut: en korrelation är inte detsamma som ett orsakssamband!

Det här tycks vara ett typiskt fall där risken är hög för att en korrelation förväxlas med ett orsakssamband. Att mindre förekomst av Helicobacter pylori sammanfaller med ökad förekomst av astma betyder inte nödvändigtvis att Helicobacter pylori skyddar mot astma!

Hur många bakterier finns det i människans mag-tarm-system? - Jo, det kan jag svara på. Det finns ungefär 10 ggr fler bakterieceller än det finns människoceller i kroppen, och det finns någonstans mellan 300-1000 arter av bakterier (enligt den ofta förträffliga källan Wikipedia).

Vad är det som gör att forskarna (vilket jag misstänker att de har gjort tills jag har läst studien, och vilket tycks vara vad de gjorde i deras tidigare studie på samma tema) har valt att bara studera förekomsten av just Helicobacter pylori? Och är det ett bra tillvägagångssätt?

Min gissning är att förekomsten av Helicobacter pylori förmodligen samkorrelerar med förekomsten av åtminstone några av de andra bakterierna och med t.ex. hygieniska förhållanden och antibiotikaanvändande under uppväxten i stort. - Därför är det svårt att hävda att just förekomsten av Helicobactern skulle vara det som ger en skyddseffekt - däremot är studien helt klart ytterligare en indikation som understödjer den så kallade "hygien-hypotesen".

(Och skulle jag ha fel i mina förmodanden angående artikeln så återkommer jag när jag har fått mitt ex.) - tills dess kan ju den intresserade grubbla lite över den här artikeln - tydligen kan man lindra astma-symptom genom att behandla mot, ja, just det: Helicobacter pylori!

Uppdatering 16/7: jag har nu läst artikeln och skrivit en ny post om saken. Min skepsis kvarstår.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, Helicobacter pylori, astma, magsår, mikrobiologi

Wilkins om vetenskapsbloggande

2008-07-13T22:52:00.003+02:00

Evolutionsfilosofen John Wilkins, som skriver på den för det mesta mycket läsvärda bloggen Evolving Thoughts har skrivit en artikel i tidskriften Trends in Ecology and Evolutions betitlad: "The roles, reasons and restrictions of science blogs".

Artikeln kan väl ses lite grann som en introduktion till vetenskapsbloggar och vetenskapsbloggande för ett ännu inte alltför bloggbevandrat forskarauditorium, och John skriver om en del ganska grundläggande som om vad en blogg är för något och hur man startar en. Han listar också fördelar och nackdelar med att blogga om vetenskap (och jag tycker att hans tankar ganska väl sammanfaller med dem som jag har gett uttryck för när jag någon gång emellanåt har uttalat mig på temat (t.ex. här och här) - men han nämner också några fler aspekter. Jag listar allt:

Fördelar:

snabbheten i kommunikationen

interaktiviteten, läsare kan kommentera, korrigera och andra bloggare kan debattera

forskning och forskningspolitik som inte annars skulle uppmärksammas av media hittar ut

forskning och forskare "demytologiseras"

personliga fördelar för den som bloggar - man kan till exempel bli erbjuden jobb på grund av sitt bloggande (men det torde väl bero på hur man skriver - min egen kommentar)

bloggar kan vara ett sätt att överbrygga klyftan mellan vad CP Snow kallade "The two cultures" (i den mån en sådan klyfta verkligen existerar - min egen kommentar)

en blogg kan, såtillvida den inte så småningom raderas, tjäna som ett bra arkivmaterial som gör det möjligt att i efterhand t.ex. följa en tidigare debatt

Nackdelar:

bristande kvalitetskontroll - det finns vanligtvis inte någon redaktör för en blogg (även om forskarbloggen på SLU t.ex. har en) och slarvfel och stavfel torde vara rätt så vanliga - även här på Skor längtar ut.

många bloggar som vid första anblicken utger sig för att vara vetenskapsbloggar för i själva verket ut pseudovetenskap (och sådana har vi ju gott om även i den svenskspråkiga delen av bloggosfären speciellt när det gäller klimatfrågor finns det massor av nonsensbloggar - som ju för övrigt ofta känns igen på sina sällsynt deskriptiva namn - "Moderna myter", "Klimatbluffen", "Climate scam", "Klimatsvammel" etc. - beskriver ju innehållet i bloggarna perfekt! Men detta var en utvikning...)

man får inte betalt (eller åtminstone dåligt betalt) för sitt bloggande

Slutsatser:

John förordar att fler forskare borde engagera sig i vetenskapsbloggande och att vetenskapssamhället i stort borde värdera bloggen högre som ett sätt att förmedla sin forskning.

Han avslutar med orden (i min egen översättning):

"På detta sätt kan vi försäkra oss om att kvalitén på den vetenskap som förmedlas till allmänheten är hög samtidigt som personligheten hos de bloggande forskarna förmänskligar vetenskapen"

Låter ju som en from förhoppning... även om "försäkra" nog känns som ett alltför kraftfullt uttryck - ibland känns det i ärlighetens namn snarare som att "försöka".

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, bloggande, bloggosfären, vetenskapsbloggande, vetenskapskommunikation

Bloggtips - Next Generation Energy

2008-07-10T19:05:00.003+02:00

Lunken har kört med flera bloggtips på sistone - tänkte att jag skulle förekomma honom och tipsa om "The Next Generation of Energy Ideas" på Scienceblogs. Flera personer varav några redan bloggare på Scienceblogs kommer under en begränsad tidsperiod att samsas om att skriva inlägg relaterade till framtidens energi och såklart drivmedelsförsörjning. Jag har börjat prenumerera på RSS-flödet men än så länge har de skrivit för lite för att det ska gå att betygsätta riktigt.

Det som redan har skapat debatt är att bloggen är sponsrad av Shell - vilket av många upplevs (och väl också är?) aningens suspekt....

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, energi, drivmedel, framtiden, scienceblogs, bloggtips, bloggar

Fiolspel, forskning och fågelskådning

2008-07-09T21:27:00.008+02:00

Mellan mina båda poster (1 och 2) om isläget i Arktis hann jag med att fara iväg på lite semester. Var en sväng på Gotland där en kusin till mig gifte sig i en vacker vigselceremoni ute på Högklint strax söder om Visby.

Fiolspelet
Det som kanske inte var riktigt lika vackert som själva ceremonin var mitt och brorsans framförande av Gotländsk brudmarsch på fiolerna när vi och brudparet tågade ut mot klinten. Själv hade jag inte hållit i min fiol på några år när jag blev tillfrågad om jag inte kunde tänkas ställa upp - så det blev till att ta till lite intensivträning efter själva avdammandet - fast höll i den gjorde jag ju faktiskt inte nu heller om man ska vara nogräknad. Jag valde istället att ta med mammas fiol till Gotland (hon äger nämligen en - men spelar knappast på den) som jag upplever har en lite mjukare och trevligare ton än min egen.

Fioler kan ju nämligen låta ganska olika beroende på hur och i vilka material de är tillverkade. Särskilt välljudande lär Cremonese-fiolerna från de gamla mästarna vara (t.ex. av släktet Stradivari). Vilket osökt leder mig in på att en ny studie i PLoS ONE har studerat skillnader mellan träkvalitet i sådana gamla fioler och moderna:

Stoel BC, Borman TM (2008) A Comparison of Wood Density between Classical Cremonese and Modern Violins. PLoS ONE 3(7): e2554. doi:10.1371/journal.pone.0002554

Författarna fann signifikanta skillnader när det gäller träets densitetsvariabilitet - dvs. det var större skillnad mellan de mätpunkter som hade högst respektive lägst trädensitet i de moderna fiolerna och alltså en mer homogen trädensitet i de äldre fiolerna. Författarna diskuterade det som skillnader mellan vårved och höstved (dvs. de ljusa och mörka partierna i årsringar) - även om det de egentligen använde var skillnaden mellan den 10:e och 90:e percentilen bland deras mätvärden som approximation av detta - vilket väl verkar ganska rimligt.

Vad denna skillnad i träkvalitet kan bero på och om det kan förklara skillnaden i ljud mellan fiolerna är oklart - mysteriet är helt klart inte löst! Jag har en hel del invändningar till hur studien är utförd. Det statistiska underlaget med fioler från två Cremonese-byggare och från tre stycken nutida amerikanska fiolbyggare är för det första tämligen begränsat och är knappast ett underlag som man kan dra några alltför långtgående slutsatser ifrån.

Författarna avfärdar att skillnader i klimat (dvs. där trädet som sedan blev fiolmaterial växte) skulle kunna ha någon påverkan på ljudet eftersom det inte finns någon skillnad i mediandensitet. Detta trots att skillnader mellan årstidsväxlingar - som man skulle kunna förvänta sig mellan t.ex. ett maritimt italienskt klimat (med förmodat mindre temperatursvängningar över året) och ett kontinentalt amerikanskt klimat (med förmodat större temperatursvängninar) ju mycket väl skulle kunna förklara att skillnaden mellan vår- och höstved blir mindre eller större - utan att det ger upphov till någon skillnad i mediandensitet. Det tycker åtminstone jag låter rimligt.

Att de sedan jämför ett antal flera hundra år gamla fioler med ett antal nyproducerade fioler är ju inte heller alldeles självklart så smart. Det ligger något i vad som skrivs i den enda kommentaren (hittills) till artikeln på PLoS hemsida. Att jämföra Cremonesefiolerna med ett par lika gamla men inte lika välljudande fioler hade nog varit ett bättre val - man kan inte utesluta att skillnaderna mellan vår- och höstved blir mindre med tiden... eller att ljudet blir bättre med lagring för den delen...

Fågelskådningen
Nå - vi passade ju även på att besöka lite andra platser på Gotland - bl.a. Stora Karlsö som jag varmt kan rekommendera er att spendera lite tid på - jag hade nog lätt kunnat stanna några dagar istället för de timmar jag fick på platsen. På ön skådade jag fåglar - grisslor, tordmular, skarvar och trutar fanns det flest av - men även en del andra modeller.

En tordmule flög upp och satte sig nyfiket precis bredvid mig och poserade villigt för kameran.

Sillgrisslorna stod upptravade på alla lediga klipphyllor och skrevor.

Här och där på klipporna kunde man också få syn på några forskare som satt och räknade fåglarna.

Forskarna som satt på klipporna var jag allt för höjdrädd för att klättra ned och prata med - dessutom var det ju inte tillåtet för besökare att vistas där de var - men jag antar att de var en del av det här projektet som under flera år har kartlagt populationerna hos ett antal av öns fågelarter. Finns länkar till flera intressanta forskningsrapporter på projektets hemsida - ta en titt!

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, semester, fioler, bröllop, Gotland, Högklint, Stora Karlsö, sillgrissla, tordmule,

Isläget i arktis 2

2008-07-07T15:47:00.005+02:00

Kom på att jag visst missade att ange länken till webcamen på Nordpolen i mitt förra inlägg. Noterar också att det ser ut som om den där kameran lever lite farligt - stora hål i isen just där kameran står...

Den står å andra sidan inte heller på själva Nordpolen (den geografiska) utan befinner sig på drift tillsammans med NOAA:s övriga mätinstrument ungefär vid den 85:e breddgraden - om jag nu har begripit det hela rätt den här gången...

Andra bloggar om: nordpolen, växthuseffekten, klimatförändring, is, arktis

Isläget i arktis

2008-06-29T16:26:00.004+02:00

Kanske opassande att blogga om is så här på sommaren - men den potentiella avsaknaden av is kanske går bra att avhandla lite kort? Jag tänkte ju iofs inte skriva så mycket - mest länka samman:

SvD:s artikel "Stor risk att Nordpolen blir isfri under sommaren" med sin förlaga från The Independent "Eclusive: No ice at the North Pole" och med kommentarerna till artikeln på Dot Earth "What's really up with North Pole sea ice?" och på RealClimate "North Pole notes". DN skriver också relaterat men med mer fokus på den långsiktiga klimatförändringen i Arktis "Nödrop från ett Arktis som smälter bort". Den intresserade kan läsa vidare själv - jag är för sommarlat för att summera - och varför inte kolla in isläget själva på NOAA:s Nordpolswebcam?

Fortfarande istäckt tycks det som, fotot knäppt tidigare idag, men töväder: + 6,5 grader C om man får tro temperaturangivelsen på bilden.

Andra bloggar om: miljö, klimat, arktis, is, nordpolen, växthuseffekten, klimatförändringar

Dyrare eller billigare att uppnå klimatmålen?

2008-06-24T22:00:00.004+02:00

På DN debatt idag skriver Peringe Grennfelt, Ståle Navrud och Thomas Sterner att det kan bli billigare att uppnå klimatmålen än beräknat.

Jag tänkte bara kommentera det helt kort och påpeka att några forskare publicerade en debattartikel i Nature tidigare i år där de hävdade i princip raka motsatsen: att det skulle bli svårare än beräknat att uppnå klimatmålen!

Pielke R Jr, Wigley T & Green C. 2008. Dangerous assumptions. Nature 452: 531-532.

Ni kan ladda ned deras artikel som en pdf-fil från en av författarnas hemsidor här.

Deras tes var i korthet att det i de referensscenarios som IPCC räknar med redan finns antaganden inbakade angående spontan teknisk utveckling motsvarande 2/3 av de totala utsläppsreduktioner som måste till för att kunna uppnå klimatmålen. Alla politiska åtgärder som diskuteras i IPCC:s rapporter är därför inriktade på endast den sista tredjedelen. Pielke et al anser att dessa antaganden om spontana koldioxidreduktioner (dvs. utan några politiska åtgärder) är på tok för generösa och flaggar för att notan kan bli högre än beräknat.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro angående teknikutvecklingens hastighet - jag vill dock påstå att det torde finnas stora skillnader mellan förutsättningarna för att kunna minska utsläpp av svaveldioxid som ju är det som främst diskuteras i debattartikeln i DN och att minska utsläppen av koldioxid.

Andra bloggar om: forskning, ekonomi, miljö, växthuseffekten, co2, koldioxid, svaveldioxid, klimatmål, utsläppsreduktioner

På tal om sliprar...

2008-06-19T22:54:00.008+02:00

... så publicerades nyligen en forskarkollega till mig en studie som undersökte kreosotinnehållet i svenska järnvägssliprar. Halterna av PAHer ligger konsekvent över EU:s gränsvärden för vad som ska betraktas som miljöfarligt avfall visar det sig (även om samplet i form av antal sliprar var ganska litet, endast 6 st).

Thierfelder T & Sandström E. 2008. The creosote content of used railway crossties as compared with European stipulations for hazardous waste. Science of the Total Environment 4: 106-112.

Det betyder i praktiken att alla träsliprar som inte återanvänds måste destrueras efter att de byts ut. I dagsläget sker det genom att sliprarna flisas och bränns i kraftvärmeverk vilket man ju kan tycka låter som ett ganska vettigt alternativ. Att använda gamla kreosotimpregnerade sliprar i trädgårdar som har varit populärt - och fortfarande är populärt på sina håll i världen - är nog inte att rekommendera.

Undersökningar av hur mycket kreosot som läcker ut ur sliprarna när de ligger i banan har visat att de läcker allra mest det första året eller så - men att det förmodligen inte är någon större risk för utlakning av PAHer till grundvatten. Däremot kan det nog vara som så att det avdunstar en hel del flyktiga ämnen från dem - speciellt i soligt väder. Att nyimpregnerade sliprar släpper ifrån sig en hel del otrevligheter kan man lätt observera ute i fält - de ser verkligen ut att drypa av tjära, det liksom bubblar på ytan.

Foto på relativt nyimpregnerad kreosotsliper - observera åkerfräkenplantan intill slipern som har svartnat!

Inte bara själva sliprarna är problematiska, även platserna där man har impregnerat sliprarna har visat sig vara förorenade och blir till föremål för sanering. Där har jag ju själv varit inblandat på ett hörn.

Kreosot är i dagsläget det i särklass mest använda bekämpningsmedlet i Sverige (den försålda kvantiteten var ca 5700 ton år 2006). Därför är det mycket intressant att notera att det för närvarande debatteras ifall kreosot överhuvudtaget ska tas upp eller inte på Annex 1 - dvs. EU:s lista över godkända ~~bekämpningsmedel~~ biocidprodukter. Man kan dock förmoda att det finns ganska starka intressen inblandade för att få till ett godkännande.

Alternativet till kreosotimpregnerade träsliprar i furu heter tydligen inte nödvändigtvis betongsliprar har jag fått förklarat för mig - betongsliprarna har visst egenskaper som gör att de inte fungerar för vissa banor. Däremot skulle man kunna tänka sig något slag av virke impregnerat med t.ex. ACQ (alkaline copper quartenary) ~~dvs.~~ eller koppar(II)hydroxidkarbonat - Sveriges näst mest försålda bekämpningsmedel 2006 - som väl är det man i normalfallet får när man köper lite grönaktigt tryckimpregnerat virke?) eller kanske rentav oimpregnerade boksliprar. Hur de står sig hållbarhetsmässigt jämfört med kreosotsliprarna vet jag dock inte tillräckligt för att kunna uttala mig om.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kreosot, PAH, järnvägssliprar, järnväg

Rapport från utläggningen av tre fältförsök

2008-05-29T21:15:00.019+02:00

Nu är jag åter från mitt turnerande i landet. Vädret var gynnsamt och tekniken var medgörlig så alla fältförsöken blev utlagda som de skulle. Vi testar herbicider (dvs. ogräsbekämpningsmedel) på banvallar. Syftet med försöken är att identifiera preparat som har en god ogräseffekt men som samtidigt inte heller utgör en miljörisk. Därför undersöker vi både ogräseffekter, nedbrytning och utlakning av olika preparat.

Först var vi nere i Varberg och Viskadalsbanan där vi stakade ut en försökssträcka - eller kanske snarare två försökssträckor eftersom den innehöll en lucka på 4 km mitt i på grund av ogräsbrist. Där nere sprutar vi olika preparat och blandningar i småparceller - dvs. 25 m sektioner av banvallen (vi lägger en ruta på vardera sidan om banmitt för att maximera utrymmet). Senare kommer vi tillbaks och gör avläsningar av ogräseffekten.

Hur man ska avläsa ogräseffekten är knappast självklart - det hade varit betydligt enklare om vi hade haft en homogen ogräsflora att ha att göra med. Nu är det istället varierande täthet och artsammansättning på beståndet och vi känner att vår visuella ogräsbedömning där vi graderar effekten i 25-m-parcellerna utifrån en förutbestämd skala är ett ganska trubbigt redskap. Därför ska vi i år försöka prova några nya sätt att göra bedömningen på - vi ska t.ex. prova att följa täckninggraden i procent i små träramar som vi lägger ut på förutbestämda platser i parcellerna för att se om det är ett användbart sätt - eventuellt kunde vi tillgripa bildanalys för att göra den bedömningen. Sedan måste man så klart väga nytta mot nöje - det blir besvärligt om vi måste vistas alltför lång tid ute på banan för att göra bedömningarna och när det gäller försök där vi bara ska försöka sålla fram vad som är lovande räcker den gamla bedömningsmetoden till väl.

Ramen, utlagd på ett ställe med ganska riklig ogrästillväxt - framförallt åkerfräken.

Vi höll som sagt på med det där på fredagen - och jag noterade alla bedömningar i min lilla anteckningsbok - som jag sedan prompt placerade på taket till bilen när vi klev av banan. Och så körde vi iväg... som tur var låg den kvar vid vägkanten dagen efter när jag hade börjat sakna den...

Själva utläggningen av försöket skedde på natten mellan fredag och lördag förra veckan från och med det något okristliga klockslaget 3:00 - den enda tiden som vi kan få en så lång sammanhängande spårtid som vi behöver. Jag klagar dock inte - det var som alltid väldigt vackert och fridfullt så tidigt på morgonen, näktergalen sjöng och man fick chansen att njuta av soluppgången över det lummiga jordbrukslandskapet och fälten med märgelgravarna.

Efter Varberg drog vi norrut mot Tågsjöberg - för att spruta en blandning av Roundup Bio (a.s. glyfosat) och Tomahawk 180 EC (a.s. fluroxipyr) - en behandling som eventuellt skulle kunna vara något för Banverket framöver. I Tågsjöberg sitter det ett antal grundvattenrör nedsatta i banvallen och syftet med försöket är främst att testa hur fluroxipyret bryts ned och om det eventuellt lakas ned till grundvattnet. Till vår hjälp som dragfordon hade vi en sk. "101:a" dvs. en rälsgående Scanialastbil från 80-talets början som tjöt infernaliskt varje gång den backade - tur att vi inte hade den till småparcellförsöken!

Den omtalade 101:an vid utläggningen av försöket.

Till sist besökte vi Ina, strax utanför Söderhamn, där vi lade ut lite småparcellförsök på den mycket rikligt barrträdsbevuxna banan. Syftet med försöket är lämpligt nog att testa ogräseffekter just mot barrträd och det ska nog inte vara så svårt att avläsa det försöket. Iaf. om banverket kan hålla sina fingrar i styr och som utlovat skjuta på de inplanerade slipersbytena till nästa år.

Och med tanke på att sliprarna i vissa fall legat kvar ända sedan 1948 kan man ju tycka att ett år till mer eller mindre...

Vi märker upp försöksytorna med numrerade brickor som vi spikar fast i sliprarna. Just den här slipern hade redan en märkning...

Ibland är sliprarna märkta med en liten knapp som indikerar året då de sattes ned i banan. Den här har således legat där sedan 1948 - på den tiden lär det ha varit "CCA" som gällde för slipersimpregnering - dvs. krom, koppar, arsenik.

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, fältförsök, banvallar, ogräs, ogräsbekämpning, bekämpningsmedel, herbicider, sliprar

Stilje på bloggfronten - full fart på fältförsöksfronten

2008-05-22T00:02:00.004+02:00

Har inte blivit mycket skrivet här på sistone - och det blir förmodligen inte så mycket den närmaste veckan heller. Jag drar nämligen ut imorgon för att sparka igång några fältförsök med ogräsbekämpningsmedel på banvallar. Håller ni ögonen öppna så kan ni få syn på mig och mina tjusiga mustascher lite varstans i landet under den kommande veckan.

Först sticker vi ner till Varberg och Viskadalsbanan där vi kommer att lägga ut ett försök på natten mellan fredag och lördag. På måndag bär det norrut via Näsåker mot Tågsjöberg (i höjd med Sollefteå ungefär i landet) och en sektion av järnvägssträckan Forsmo-Hoting. Sedan åker vi hem mot Uppsala via Söderhamn och en sektion av sträckan Kilfors-Söderhamn - där vi också passar på att lägga ut ett litet försök. Rapport kommer på bloggen om jag hinner - i idealfallet hinner jag skriva ihop något i farten (men min erfarenhet säger mig att man inte bör hoppas för mycket).

Håll tummarna för fint väder - det behöver vi!

Andra bloggar om: forskning, fältförsök, banvallar, järnvägar, ogräsbekämpning, bekämpningsmedel

På väg genom Östergötland

2008-05-08T14:33:00.005+02:00

Har varit nere i Tyskland några dagar på en kompis bröllop så det har varit lite dålig fart här på bloggen. Rapsfälten stod i full blom och sparrissäsongen var i gång därnere (jag var nere i Westfalen i höjd med Hannover ungefär) och det var riktigt fint.

Just nu sitter jag på tåget på väg mot Uppsala från Hässleholm där jag har varit nere och hållit föredrag om glyfosat för dem som jobbar med ogräsbekämpningen på banvallar på banverket och banverket produktion. Sitter och spanar ut genom fönstret på parallellspåret och konstaterar att behovet av ogräsbekämpning förmodligen inte är så stort på stambanan (åtminstone om man bortser från några mer eller mindre skogsbeklädda stickspår).

Tänkte att jag kunde utnyttja tiden här på tåget till att skriva ett litet inlägg om ditten och datten. Kan ju börja med att förvarna - tänkte att jag skulle satsa smått här på bloggen den närmaste tiden. Har nämligen en hel hoper med spännande artiklar och uppslag av varierande slag som rör mikroorganismernas relativt fördolda värld som väntar på att avhandlas. Medierna skriver mest om de småttiga när det rör sig om någon ny smittsam sjukdom, antibiotikaresistens eller nya läkemedel - men jag tänkte välja lite andra perspektiv.

En annan sak som kan vara värd att rapportera om är att jag i enlighet med SLU:s nya open-access-policy lyckats med att publicera en författarkopia av en av mina artiklar i SLU:s öppna arkiv Epsilon. Den intresserade, men icke universitetsbiblioteksanslutne, kan nu läsa "Metabolic and cometabolic degradation of herbicides in the fine material of railway ballast" på den här adressen. Det var lite omständigt men det känns ganska bra att göra sin forskning tillgänglig - ska satsa på att lägga upp några fler när jag har tid. (Om webadressen pub-epsilon.slu.se/150 indikerar att min artikel är den 150:e som läggs in i arkivet vet jag inte säkert men jag förmodar att det är så det ligger till.)

Vad ska vi ta mer? Jo, "Skor längtar ut" har skaffat nya skor - eller ja, skor och skor - kängor då.... Jag gjorde bedömningen att mina gamla Lundhagare hade tjänat mig nog efter ca 10 års intensivt användande - och gick då prompt och inhandlade ett par nya. Det kan ju som bekant ta lite tid att ordentligt utvärdera ett par vandringskängor - men vid direkt jämförelse av bekvämligheten så vinner de nya alla gånger trots att de inte är ingångna ännu - tror det beror på den nya lite vidare lästen som uppenbarligen passar mina fötter bättre. Men det återstår att se om de duger under riktiga prövningar också.

Den gamla till vänster och den nya till höger. Det tegröna nubucket blev snabbt svart efter vaxning - som visserligen inte rekommenderas av Lundhags - de rekommenderar istället något specialpreparat - men som om man konsulterar de hembakade experterna på forumen på utsidan.se (vilket man såklart gör i sådana här fall) är det riktiga sättet att behandla nubuckkängor eftersom funktion går före utseende.

Nu är det dags för en kopp kaffe...

Andra bloggar om: tågresa, open-access, lundagskängor, bekämpningsmedel, mikroorganismer

Varför är det så svårt att enas om slutsatser angående bisfenol A?

2008-04-25T23:17:00.003+02:00

Hur kommer det sig att olika expertinstanser kommer fram till olika slutsatser när det gäller bisfenol A? - Ja, det beror ju helt enkelt på att det inte finns ett tillräckligt underlag för att dra några säkra slutsatser idag.

Den nya rapporten som S v D rapporterar om idag från National toxicology program (NTP) ger en ganska god överblick om vilka svårigheterna är och var skiljelinjerna går mellan olika bedömningar:

Det finns relativt få studier som har undersökt effekter hur BPA påverkar människor - däremot finns det gott om studier utförda på möss och råttor. Men hur man ska tolka dessa är långt ifrån självklart - råttor metaboliserar BPA mycket långsammare än åtminstone vuxna människor. Vad ska man sätta upp för kriterier när det gäller vilka typer av försöksdesign man ska anse vara av god kvalitet? Hur många råttor måste ingå i en studie, vilka typer av kontroller måste finnas med och vilka typer av effekter ska man bedöma som skadliga? Hur ska man t.ex. tolka studier där BPA har injicerats i råttorna istället för att det administrerats oralt? - När det gäller sådana frågor så har experterna på EFSA och NTP uppenbarligen gjort lite olika bedömningar -dataunderlaget skiljer sig ju inte nämnvärt åt.

I EFSA:s bedömning står detta:
"The Panel considered that low-dose effects of BPA in rodents have not been demonstrated in a robust and reproducible way, such that they could be used as pivotal studies for risk assessment. Moreover, the species differences in toxicokinetics, whereby BPA as parent compound is less bioavailable in humans than in rodents, raise considerable doubts about the relevance of any low-dose observations in rodents for humans. The likely high sensitivity of the mouse to oestrogens raises further doubts about the value of that particular species as a model for risk assessment of BPA in humans."

NTP kommer fram till följande:
"The scientific evidence that supports a conclusion of some concern for exposures in fetuses, infants, and children comes from a number of laboratory animal studies reporting that “low” level exposure to bisphenol A during development can cause changes in behavior and the brain, prostate gland, mammary gland, and the age at which females attain puberty. These studies only provide limited evidence for adverse effects on development and more research is needed to better understand their implications for human health. However, because these effects in animals occur at bisphenol A exposure levels similar to those experienced by humans, the possibility that bisphenol A may alter human development cannot be dismissed."

Men NTP skriver också följande förbehåll:
"In addition, it is clear that there are differences in the pharmacokinetics of bisphenol A, particularly between rats and humans that complicate using the rat data to interpret the human biomonitoring data. For example, the excretion profiles of bisphenol A differ in rodents and humans. In humans, the major route of elimination is via the urine in the form of bisphenol A glucuronide (247). In contrast, the major elimination routes in rodents are as bisphenol A in the feces and as bisphenol A glucuronide in the bile and, to a lesser extent, in the urine [reviewed in (2)]. Also, in rats bisphenol A glucuronide can remain in the bile and be re-circulated back to the liver (“enterohepatic circulation”). Development of physiologically-based pharmacokinetic (PBPK) models is needed to facilitate the interpretation and applicability of animal studies for human risk assessment."

Slutsaterna är knappast helt självklara alltså - och det finns näppeligen någon grund för panik. Men att låta försiktighetsprincipen gälla och att vidta åtgärder för att i möjligaste mån undvika att exponera spädbarn för substansen skadar inte.

NTP väljer att uttrycka en "viss oro" - EFSA var aningens coolare i sin bedömning. Värt att notera är att det europeiska och det amerikanska gränsvärdet för vad som räknas som ett acceptabelt dagligt intag av bisfenol A tills vidare ligger kvar på exakt samma nivå - 50 μg/kg kroppsvikt och dag. Det återstår att se om NTP:s rapport kommer att leda till någon praktisk skillnad när det gäller lagstiftning.

Andra bloggar om: vetenskap, riskbedömning, bisfenol A, BPA, national toxicology program, efsa

Health Canada föreslår klassning av bisfenol A som "giftigt" och förbud mot nappflaskor av polykarbonat

2008-04-21T22:51:00.008+02:00

Fick tips i en kommentar till ett av mina inlägg om att saker och ting är på G när det gäller bisfenol A.

Efter en riskbedömning av bisfenol A har tydligen "Health Canada"valt att föreslå att substansen förs upp på "Schedule 1" dvs. listan över giftiga substanser i Kanada och att regeringen därefter ska förbjuda import och försäljning av nappflaskor tillverkade i polykarbonatmaterial (som potentiellt skulle kunna släppa ifrån sig bisfenol A).

Dock finns det ingen anledning till panik. Health Canada skriver följande:

"This preliminary assessment tells us the general public need not be concerned. Our focus is now on newborns and infants (under 18 months). Science tells us that exposure levels are below those that could cause health effects, but since they are close to the levels where potential effects could occur, the Government wants to be prudent and reduce exposures further."

Detta kan ju jämföras med EFSA:s rekommendation från häromsistens om att höja gränsvärdet för vad som betecknas som acceptabelt dagligt intag av bisfenol A. (Dock vet jag inte vad Kanada för närvarande har för gränsvärde för BPA - så det kan ju tänkas vara en icke-fråga.) Enligt vad jag begriper (och jag begriper inte riktigt Kanadas system för att hantera sådana här frågor - det ska erkännas) ligger nu själva rapporten ute för kommentarer (någonstans) under en 60-dagarsperiod och inget beslut är ännu riktigt fattat. Mer info hittar den intresserade här.

Jag tycker det är lite svårt att veta på vilken fot man ska stå på riktigt i bisfenol A-frågan - men min bedömning sedan tidigare är i linje med Health Canadas dvs. att det är vist att låta försiktighetsprincipen gälla och att undvika att exponera spädbarn för substansen om möjligt. Däremot tror jag tills vidare att det är fullständigt säkert för vuxna människor att dricka vatten ur polykarbonatflaskor - t.ex. av Nalgene-typ.

Andra bloggar om: vetenskap, riskbedömning, bisfenol A, nappflaskor, Kanada, toxikologi, hälsa

En kristdemokrat som svär i kyrkan

2008-04-17T18:23:00.006+02:00

En kristdemokrat som svär i kyrkan - det kan väl ändå inte stämma? - Men jodå - här har vi en! Och han svär på ett så insiktsfullt sätt dessutom - han förtjänar en ryggdunkning! Väl ordat Anders Wijkman!

Andra bloggar om: miljö, ekonomi, hållbar utveckling, politik, Kd

Dödliga vitaminer - igen

2008-04-16T09:18:00.003+02:00

Här kan man bestämt tala om en déjà vu?

Kan man vara både rik och miljövänlig?

2008-04-13T23:10:00.018+02:00

Post 6 i min artikelserie "På väg mot hållbar utveckling?"

I min förra post i serien avhandlade jag sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö på ett teoretiskt plan – nu har det blivit dags för praktiken. Hur ser det egentligen ut här i världen – är rika länder bättre eller sämre på miljö än fattiga länder? Hur ser det ut i Sverige – är vi så bra på miljöfrågor som vi ofta vill låta påskina? Och hur ser utvecklingen ut, vilka är tendenserna – är vi på väg åt rätt håll? Vad säger oss statistiken och den senaste forskningen på området?

Vi börjar väl med att avhandla utvecklingen i här hemma? Jag har ställt samman vad jag har hittat av offentlig statistik relevant för diskussionen om hållbar utveckling och tryckte in allt i samma kanhända något för plottriga figur:

Figur 1. Sveriges tillväxt, utveckling, växthusgasutsläpp, ekologiska fotavtryck och ekologiska bärkraft – utveckling över tid. Observera att HDI-värdena och utsläppen av växthusgaser är viktade för att passa in i figuren på ett bra sätt! Siffrorna på BNP i fasta priser relaterade till 1980 års nivå och folkmängd kommer från statistiska centralbyrån. Skattningen av det ekologiska fotavtrycket och den biologiska bärkraften är hämtat från ”Redefining progress” och är uträknat mha. Ecological Footprint 2.0. Tillvägagångssättet skiljer sig från det tillvägagångssätt som har använts av t.ex. Global Footprint Network” för att räkna ut ekologiska fotavtryck och som också WWF använder i deras ”Living Planet Reports”. Resultatet skiljer sig också markant mellan dessa olika sätt att räkna både vad gäller mängden globala hektar (gha) och när det gäller något så fundamentalt som om bärkraften är större eller mindre än fotavtrycket. Trenderna i utvecklingen är dock ungefär de samma. En genomgång av vad som skiljer de olika sätten att skatta ekologiska fotavtryck finner den intresserade här. Siffrorna på utsläpp av växthusgaser kommer från Naturvårdsverkets hemsida. Human Development Index (HDI) är hämtat från UNDP och ESI-värdena kommer från SEDAC.

Som vi ser i figuren så har Sverige haft en relativt gynnsam ekonomisk utveckling under tidsperioden. Krisen i början på nittiotalet syns visserligen som en liten svacka i kurvan men sedan dess har vi haft en mer eller mindre konstant tillväxthastighet. Vi tycks också ha haft en gynnsam utveckling när det gäller Human Developme nt Index som stigit från 0,87 år 1975 till 0,96 år 2005 (dvs. från 87-96 i figuren ovan) – Sverige rankades på plats sex i världen år 2005 när det gäller mänsklig utveckling.

Utsläpp av växthusgaser
Utsläppen av växthusgaser per capita har tydligt minskat från nittiotalets början och fram till idag. Vissa forskare anser också att Sveriges utsläpp av koldioxid följer ett typiskt EKC-mönster och att våra utsläpp därför kommer att fortsätta att minska framöver utan att politiska åtgärder vidtas [1]. Personligen är jag dock mer än skeptisk till detta antagande och till EKC-begreppet som helhet. Det är också värt att notera att siffrorna över växthusgasutsläppen i figuren ovan är produktionsbaserade och inte konsumtionsbaserade – det finns därför skäl att fråga sig hur stora Sveriges utsläpp av växthusgase r är egentligen. Det är därför också svårt att veta säkert om minskningen representerar en verklig minskning och inte en export av koldioxidutsläpp utomlands. Vissa forskare hävdar att internationell handel inte har spelat någon roll för nedgången utan att förklaringen står att finna i ändrade konsumtionsmönster, energieffektiviseringar och ändrad energiförsörjning [2] medan andra tvärtom menar att Sverige (liksom många andra rika länder) exporterar en stor del av sina utsläpp [3] – något som jag har rapporterat om tidigare.

Analyser har också visat att en stringentare lagstiftning när det gäller utsläpp av växtsgaser inom EU har lett till en ökad handel med ”energiintensiva varor” – dvs. koldioxidutsläppen exporteras i enlighet med vad som brukar kallas ”Pollution Haven Hypothesis” [4]. Det finns därför anledning att misstro att internationella avtal på klimatområdet kommer att vara framgångsrika om inte alla länder är med på noterna.

Det bästa sättet att skaffa sig en uppfattning om hur ekonomisk välfärd och utsläpp av växthusgaser hänger samman är ju naturligtvis att plotta upp dem mot varandra för att ta sig en liten titt. Det har jag gjort för koldioxid i några figurer:

Figur 2. Sambandet mellan koldioxidutsläpp per capita och ekonomisk inkomstnivå. De svarta prickarna är de länder som ingår i figur 4-6 nedan. Data gäller för år 2004 (CO₂) och 2005 (GDP) och kommer från UNDP.

Som synes har rikare länder generellt högre utsläpp av koldioxid än fattigare länder. Sambandet är dock knappast linjärt utan utsläppens ökningstakt tycks avta vid högre inkomstnivåer. Om vi använder oss av ett köpkraftsjusterat välfärdsmått ser det dock något annorlunda ut:

Figur 3. Sambandet mellan koldioxidutsläpp per capita och köpkraftsjusterad inkomstnivå. De svarta prickarna är liksom tidigare de länder som ingår i figur 4-6 nedan. Data gäller för år 2004 (CO₂) och 2005 (GDP) och kommer från UNDP.

Här rätas kurvan plötsligt ut något och anledningen till detta är vad man brukar kalla för Penn-effekten. I rikare länder är nämligen också prisnivåerna högre – det är dyrare att konsumera i rika länder. Detta medför att i praktiken är rika länder inte lika rika och fattiga länder inte lika fattiga som det framstår som om man bara ser till deras inkomstnivå. Att använda sig av köpkraftsjusterade inkomstnivåer är därför högst motiverat om man studerar sambandet mellan ekonomi och någonting annat – och särskilt så om man misstänker att konsumtion spelar roll för det man än intresserad av.

Men i Figur 3 ovan rör det sig ju fortfarande om produktionsbaserade uppskattningar av koldioxidutsläppen och inte konsumtionsbaserade uppskattningar. Hur förändrar det kurvans utseende månne? – Ja, här har jag tyvärr ett mer begränsat dataset att tillgå – bara de värden som presenterades i [3] (dvs. de svarta prickarna ovan) – men vi provar väl?

Figur 4. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid per capita och ekonomisk inkomstsnivå för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].

Figur 5. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid per capita och köpkraftsjusterad ekonomisk inkomst för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].

Figur 6. Sambandet mellan en konsumtionsbaserad skattning av utsläpp av koldioxid per capita och köpkraftsjusterad ekonomisk inkomstnivå för 31 länder. Den svarta pricken är Sverige. Data från [3].

Som framgår av figurerna så medför ju båda stegen – från GDP per capita till köpkraftsjusterad GDP per capita (Figur 4→5) och från produktionsbaserad till konsumtionsbaserad uppskattning av koldioxidutsläppen (Figur 5→6) att intrycket av att inkomstnivå och utsläppsnivåer är intimt sammankopplade stärks. Och knappast någon skulle väl vilja hävda att utseendet på Figur 6 liknar ett inverterat U – snarare tycks sambandet mellan koldioxidutsläpp och inkomst vara i det närmast linjärt.

Men hur stor är då Sveriges globala påverkan när det gäller utsläpp av koldioxid? Ja, även om våra utsläpp räknat per capita är relativt höga så är vår påverkan såklart relativt liten räknat i absoluta tal – helt enkelt eftersom vi är ett så litet land. Stora ekonomier som t.ex. USA och Kina har de överlägset största utsläppen (Figur 7).

Figur 7. Sambandet mellan utsläpp av koldioxid och gross domestic product GDP för 170 av världens länder. Särskilt utmärkta är Sverige som återfinns som en svart cirkel nära origo (svårt att se) och dessutom länderna med högst utsläpp USA (svart fyrkant), Kina (gul fyrkant), Ryssland (orange triangel), Indien (blå cirkel) och Japan (röd cirkel). Data kommer liksom tidigare från UNDP.

Ekologiska fotavtryck/resursförbrukning
Om vi återgår ett slag till Figur 1 så ser vi att våra (svenska) ekologiska fotavtryck ökade fram till 1980 ungefär varpå de snarast tycks ha minskat något. Om man får tro dessa siffror så tycks vi alltså inte ha ökat vårt behov av landyta trots att vi har blivit rikare – och detta är ju ganska anmärkningsvärt särskilt om man betänker att sambandet mellan storleken på det ekologiska fotavtrycket och den ekonomiska välfärden också är i det närmast linjärt (se min förra post i serien). Kanhända finns det här en skillnad mellan de olika sätten att räkna ut ekologiska fotavtryck?

Även om storleken på det ekologiska fotavtrycket tycks minska något så kan man ju notera att det fortfarande är ungefär dubbelt så stort som landets egen biologiska bärkraft. Trots att vi är ett folk som är relativt välsignade med naturresurser per person så är vi alltså klart beroende av att utnyttja biologiska resurser i andra länder. Här finns det dock definitivt en skillnad mellan de olika sätten att räkna ut fotavtryck och bärkraft – enligt det ursprungliga tillvägagångssättet så är Sverige faktiskt ett av få länder som har en biologisk bärkraft som överstiger arealen på vårt fotavtryck. Utifrån ett globalt rättviseperspektiv är dock vårt fotavtryck helt klart alldeles för stort även enligt detta sätt att räkna. Sverige rankades år 2006 på en föga smickrande åttonde plats på listan över länders ekologiska fotavtryck per capita – och om alla förbrukade lika mycket resurser som vi skulle vi behöva 3,4 jordklot!

Hur ser då utvecklingen för de ekologiska fotavtrycken ut på en global skala? Svaret på den frågan är tyvärr att de har blivit allt större över tid.

Figur 8. Human Development Index plottat mot kvoten mellan nationella fotavtryck per capita och den globala biologiska bärkraften per capita. Dvs. skalan på X-axeln kan i princip tolkas som antal jordklot som skulle behövas för att långsiktigt försörja oss om alla levde som människorna i de respektive länderna. Strecken (som kan vara svåra att se) indikerar hur länderna har utvecklats mellan 1975-2003. Figuren kommer från [5].

Figur 7 är något svårtolkad – det är mänsklig utveckling på Y-axeln mot kvoten mellan resursförbrukning och biokapacitet på X-axeln. Länder med hållbar utveckling definieras av författarna som länder som befinner sig i eller strävar mot att befinna sig i den grå kvadranten i det vänstra övre hörnet i figuren dvs. relativt högutvecklade länder med en resursförbrukning som är ekologiskt långsiktigt hållbar. I den grå kvadranten befinner sig bara ett land: Cuba – vad man nu ska dra för slutsatser av det – kanske är det handelsembargot som har hämmat den ekonomiska tillväxten där?

Notera kan man att många av de redan relativt högutvecklade länderna har skjutit iväg som små raketer rakt åt höger utan att röra sig så mycket uppåt medan många av de relativt lågutvecklade länderna har rört sig främst uppåt (dvs. mänsklig utveckling utan ökad resursförbrukning). Innan man drar alltför stora växlar på detta så måste man såklart betänka att det finns många aspekter av mänsklig utveckling som inte täcks in av Human Development Index – det torde dock finnas utmärkta möjligheter för innevånare i länder som ligger på en resursförbrukning av 5-6 jordklot sisådär att minska sina fotavtryck utan att tappa i livskvalitet.

En analys av den globala resursförbrukningen visar att även om vår produktion har blivit effektivare relativt sett så överskuggas detta av den så kallade skaleffekten (som jag ju var inne på i min förra post). Från 1980 till 2002 ökade vår globala resursförbrukning med ca en tredjedel i absoluta tal. Extraktion av metaller och mineraler har ökat disproportionerligt mycket 56 % respektive 40 % [6].

Storleken på de ekologiska fotavtrycken är ju en sak – men om man nu har ett stort fotavtryck så kan det ju vara läge att fundera över vem det är man trampar på egentligen. Det finns det de som har gjort [7]. Rika länder ”trampar” (inte helt oväntat) i större utsträckning på fattigare länder än tvärtom.

Figur 9. Illustration av resultaten från [7] som har försökt kvantifiera hur stor påverkan länder i olika inkomstgrupper har på varandras miljö. Bilden har jag plockat från följande pressmeddelande.

Environmental performance index
Tillbaka till Figur 1 – där finner vi också några punkter angivna med Environmental Sustainability Index (ESI). ESI är ett kompositindex som räknade ut mellan åren 1999-2005 – men som numer har vidareutvecklats till ett Environmental Performance Index (EPI) istället. Tidsperioden är något för kort för att vi ska kunna dra några säkra slutsatser angående några trender för Sveriges vidräkning. I båda indexen rankas dock Sverige mycket högt – på tredje plats i världen i 2008 års EPI-ranking t.ex.

Hur ser då sambandet mellan EPI och ekonomisk välfärd ut?

Figur 10. Sambandet mellan Environmental Performance Index (EPI) och köpkraftsjusterad GDP per capita. Den svarta cirkeln är Sverige.

- Jo, sambandet är positivt. Dvs. ju rikare desto bättre – även om skillnaden mellan mycket rika och bara lite rika länder inte tycks vara särskilt stor, det räcker med att vara ett medelinkomstland således. Riktigt fattiga länder är dock konsistent lägre rankade.

Det tycks alltså föreligga i stort sett ett motsatsförhållande mellan EPI och utsläpp av koldioxid och ekologiska fotavtryck. Vad mäter då EPI egentligen frågar man sig? – Jo, lite av varje – en mängd variabler ingår och viktas enligt följande: ”environmental health” ges 50 % vikt och detta består i sin tur av 12,5 % av vattenförsörjningens effekter på mänsklig hälsa, 12,5 % av luftföroreningars effekter på mänsklig hälsa och 25 % av något som kallas ”environmental burden of disease” som tydligen är detsamma som WHO:s ”disability adjusted life years”. De resterande 50 % består av ”ecological vitality” som delas in i klimatpåverkan (25 %), luftkvalitet (2,5 %), vattenkvalitet (7,5 %), skyddade miljöer (7,5 %) och produktiva naturresurser (fiske, jordbruk, skogsbruk; 7,5 %) – vart och ett vidare uppdelade i mindre delar – för detaljer rekommenderar jag läsning av rapporten. Att notera är att utsläpp i och hantering av den lokala miljön som påverkar människors hälsa ges stor vikt – medan många av de mått som ingår i indexet ges relativ liten vikt.

Korrelationen mellan subkomponenterna och själva indexet varierar. Environmental health korrelerar ganska starkt (0,90) till EPI medan korrelationen mellan ecological vitality och EPI är ganska svag (0,29). Vissa subkomponenter, som t.ex. luftkvalitet och skyddade miljöer korrelerar inte alls till slutresultatet. Min tolkning är därför att EPI främst mäter hur bra ett land är på att hantera frågor som vattenförsörjning, sophantering, hur stark lagstiftning man har i fråga om utsläpp av hälsoskadliga ämnen etc.

Man kan reflektera över om skärpta regler på miljöområdet och en god ”environmental health” kommer med ekonomisk tillväxt eller om de tvärtom är en del av en allmänt god social infrastruktur - som i sin tur min lärobok i makroekonomi för fram som en av förutsättningarna för hög ekonomisk tillväxt [8].

Sammanfattning

Sverige tycks ha en relativt liten miljöpåverkan i absoluta tal globalt sett – detta beror till stor del på att vi är så få.

Svenskarna själva är nämligen inte särskilt miljövänliga. Vi har visserligen sett en positiv utveckling med minskande utsläpp och minskad resursförbrukning men har fortsatt (för) stora ekologiska fotavtryck och stora utsläpp av koldioxid per capita i en global jämförelse.

Detta beror i sin tur på att vi är så rika – de i stort linjära sambanden mellan rikedom och resursförbrukning och rikedom och koldioxidutsläpp tycks otvetydiga.

Däremot är vi liksom andra rika länder bra på att värna om vad som kallas "environmental health". Sverige karakteriseras av drickbart kranvatten, bra sophantering och ren luft. Man kan dock fundera över om vi har en god närmiljö eftersom vi är rika eller om vi har det eftersom vi har en väl fungerande social infrastruktur vilken i sin tur har lett till att vi blivit rika – förmodligen är det lite av varje.

Utvecklingen i världen tycks ha varit på väg åt fel håll när det gäller resursförbrukning och koldioxidutsläpp under en längre tid. Positivt är dock att många fattiga länder uppvisar stigande HDI-värden samtidigt som deras ekologiska fotavtryck inte ökar nämnvärt. Negativt är att rika länder tycks ha ökat sin resursförbrukning på ett disproportionerligt sätt.

Rika länder exporterar en del av sin miljöpåverkan – både koldioxidutsläpp och ekologiska fotavtryck till fattigare länder - därför är det viktigt att använda sig av konsumtionsbaserade skattningar av länders miljöpåverkan för att ge en rättvisande bild.

Min analys indikerar på det hela taget att global miljöpåverkan i mångt och mycket är konsumtionsdriven. Dvs. läget förvärras om människorna a) blir fler eller b) blir rikare. Därför är det svårt att tro att lösningen på våra problem är att vi ska tillväxa oss ur dem - snarare ligger det nog någonting i följande citat från [6]:

"Taking into account that many developing countries will further expand their physical basis in the future to cover at least basic needs, a change in global production and consumption patterns will be necessary to achieve sustainable global development. Particularly the wealthiest regions of the world are challenged to implement policies aimed at dematerialisation, since they are responsible for a disproportionate share of global resource extraction and use in relation to their population."

Referenser

Kriström B & Lundgren T. 2005. Swedish CO₂-emissions 1900-2010: an explanatory note. Energy Policy 33: 1223-1230.
Kander A & Lindmark M. 2006. Foreign trade and declining pollution in Sweden: a decomposition analysis of long-term structural and technological effects. Energy Policy 34: 1590-1599.
Peters G P. & Hertwich E G. 2008. CO₂ embodied in international trade with implications for global climate policy. Environmental Science & Technology. 42: 1401-1407.
Cave L A & Blomquist G C. 2008. Environmental policy in the European Union: fostering the development of pollution havens? Ecological Economics. 65: 253-261.
Moran D D, Wackernagel M, Kitzes J A, Goldfinger S H & Boutaud A. 2008. Measuring sustainable development – Nation by nation. Ecological Economics 64: 470-474.
Behrens A, Giljum S, Kovanda J & Niza S. 2007. The material basis of the global economy Worldwide patterns of natural resource extraction and their implication for sustainable resource use policies. Ecological Economics 64: 444-453.
Srinivasan U T et al. 2008. The debt of nations and the distribution of ecological impacts from human activities. PNAS 105: 1768-1773.
Fregert K & Jonung L. 2007. Makroekonomi : teori, politik & institutioner. Andra reviderade upplagan. Studentlitteratur, Pozkal, Polen.

I den sista posten i serien om hållbar utveckling hade jag tänkt reflektera lite grann över vad som måste till för att Sverige och världen i stort ska utvecklas åt rätt håll framöver - jag måste dock fundera och läsa vidare lite grann först så det dröjer nog ett slag innan den posten kommer.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, miljö, ekonomi, hållbar utveckling, tillväxt, välfärd, rikedom, ekologiska fotavtryck, koldioxid, koldioxidutsläpp, intressant

Kommer ni ihåg sopkontinenterna?

2008-04-10T21:54:00.003+02:00

"Sopkontinenterna" - de där som bl.a. SvD rapporterade om för ca två månader sen i ett reportage som var något tunnt på illustrerande bilder? - Jag vet - för jag sökte med ljus och lykta efter något att pynta upp ett litet inlägg om saken med. Dock fanns det inte några bilder på flytande sopberg någonstans - och jag skrev ingenting utan beslöt mig för att avvakta lite.

SvD:s egen kvalitetsredaktör gick sedan ut med en rättelse några dagar efter artikeln där han skrev att rapporteringen hade varit överdriven - men att problemet med plast i havet fortfarande är allvarligt - det är lätt att hålla med om båda påståendena.

Nå, minns ni dem? - Funderar ni fortfarande över plasten i havet eller har ni släppt de tankarna till förmån för de kring överfisket? - Om inte så kan jag tipsa om vad som ser ut att bli en intressant dokumentär från VBS.tv - som i sin helhet kommer att läggas ut på internet. Än så länge finns fyra av totalt tolv delar publicerade på deras hemsida. Del ett finner ni här nedan:

Andra bloggar om: miljö, hav, sopor, plast, konsumism, miljöförstöring, sopkontinenter

Vitaminer mot hörselskador?

2008-04-07T21:38:00.005+02:00

Det rapporterar SVT:s nyheter om idag - och det låter onekligen lite grann som "hokus-pokus" som reportern uttryckte det i inslaget. Själva forskningsstudien som ligger till grund för det hela publicerades faktiskt för nästan ett helt år sedan och det är något oklart varför SVT:s nyhetsredaktion valde att göra en nyhet av det just idag - kanske någon intressent som skickade ett pressmeddelande?

Studien är inte publicerad i en Open-access-tidskrift men en kopia finns uppladdad på National Institute of Healths (NIH:s) server. Resultaten är tydliga nog - en blandning av vitaminerna A, E och C + tillsats av magnesiumsulfat ger minskade hörselskador hos marssvin. Varför antioxidanterna har synergistiska effekter tillsammans med magnesiumsulfat är betydligt oklarare (det gav ingen skyddseffekt med bara vitaminer eller bara magnesium).

Det lär ju inte skada någon att ta sådana här kosttillskott - så länge det sker vid enstaka tillfällen - t.ex. inför en rockkonsert - så varför inte? Att ta vitamintillskott under längre tidsperioder är dock inte att rekommendera - särskilt inte av vitamin A.

Källa:
Le Prell C G, Hughes L F & Miller J M. Free radical vitamins A, C, and E plus magnesium reduce noise trauma. Free Radical Biology and Medicine. 42 (9): 1454-1463 .

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, nyheter, vitaminer, vitamin A, vitamin E, vitamin C, magnesium, hörselskador, hälsa, medicin

Något litet om "baslinjeskiftet"

2008-04-06T14:21:00.005+02:00

"Baslinjeskifte" - smaka på det ordet. Det låter nästan som en idrottsterm - en lite svårbegriplig direktöversättning från engelskans "shifting baselines". Det det handlar om är mannaminnet, det alltför korta - vår globala benägenhet till amnesi som får oss att på ganska kort tid omvärdera vad som är normalt och som förleder oss till att tro att vår påverkan på vår miljö är mycket mindre än vad den faktiskt är.

Ordet har jag plockat från DN som idag kör igång en artikelserie om överfisket av världens hav. Karin Bojs värderar överfisket som vårt näst klimathotet största miljöproblem - en värdering som jag håller med om. Frågan är dock om fisket inte är en betydligt mer akutare fråga, kurvorna som pekar mot kollaps av fiskbestånden är brantare än temperaturkurvorna, tecknen på att vi har ett fullständigt ohållbart fiske är otvetydigare, det finns inga "fiskeskeptiker" - trots detta är överfisket en betydligt mer negligerad fråga. Man kan fråga sig varför - kanske därför att det är något som sker under ytan? - Det man inte ser tar man ingen skada av? Kanske på grund av baslinjeskiftet?

Karin Bojs tar upp tonfiskar på västkusten som tog slut för länge sen, nu sorgligt bortglömda, som ett exempel. Men hur länge sen var "länge sen" egentligen? Inte så länge sen faktiskt - visste ni att Öreund var känd som ett av världens bästa sportfiskevatten för blåfenad tonfisk så sent som på 1950-talet!

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, fiske, överfiske, tonfisk, blåfenad tonfisk